Om man frågar vad elektrisk ström är så vet nästan ingen att det är en jonlös- ning. En sådan lösning kallas för elektrolyt. Det vanligaste sättet att göra batterier är att framställa ett galvaniskt element. Genom att ta en jonlösning som innehåller både positiva och negativa elektroner(t.ex. svavelsyra)och sänka ner en oädel och en ädel metall anslutna till en lampa så kan man påvisa detta. När den oädla metallen kommer i kontakt med lösningen så frigörs elektroner, detta p.g.a. atomerna omvandlas till joner och "då finns det elektroner att ta av". Ju längre i från varandra i spänningsserien metallerna är desto högre spänning blir det. De till vänster är oädla och till höger om väte är ädla. Om en oädel metall kommer i kontakt med en syra löses metallen och vätgas bildas. Därför kallas de också för väteutdrivande metaller.

Batteriets uppbyggnad

Det vanligaste batteriet är ett salmiakbatteri, det besår av en salmiaklösning som är blandad med gelatin eller någon stärkelse för att de inte ska rinna. Som minuspol används ett tunt hölje av zinkplåt och som pluspol en kolstav. Vid användning omvandlas zinken till joner. Då börjar ned brytningen av zinkhöljet för att man ska kunna använda strömmen. När strömmen är slut i batteriet har också zinken tagit slut. För att inte den återstående lösningen inte ska läcka ut kapslas batterierna in i ett plast eller metall skikt.

De tre vanligaste batterityperna är: Salmiak-, Alkaliska- och kvicksilverbatterier. De sist nämnda är det farligaste i miljö synpunkt och får därför inte slängas bland vanliga sopporna utan ska slängas på särskilda insamlingsställen.

När något av de ovanstående batterierna blir urladdade kan de inte laddas upp igen. Förutom de nya uppladdningsbara batterierna, t.ex. NiCd-batterier. Finns det inga batterier som kan användas som ficklampsbatterier. Blyackumulatorn som framförallt finns i bilbatterier. När batteriet är urladdad har all beläggning av blydioxid på den positiva plattan i batteriet omvandlats till blysulfat. Genom att ansluta batteriet till en laddare kan man tillföra ny blydioxid på plattorna.

Alla kemiska processer där elektroner avges kallas Oxidation och processerna där elektroner upptas kallas Reduktioner. När båda processerna tillämpas samtidigt får man en Redoxprocess.

Elektrolys

Sänker man ner en positivt reagerande kolstav som är ansluten till pluspolen i en strömkälla får man en "Anod". Den andra kolstaven blir negativt laddad och den kallas "Katod". Deras gemensamma namn är Elektroder.

De positiva jonerna drar sig till Katoden och de negativa jonerna till Anoden, detta p.g.a. jonerna vi bilda atomer. När jonerna har övergått och blivit atomer har en Elektrolys process genomförts.

Korrosion

Framförallt Järn (Fe) men även andra oädla metaller rostar. När dessa ämnen kommer i kontakt med vatten och fuktig luft fräts metallen så småningom sönder. Detta kallas korrosion. För att skydda metallen så täcks oftast föremålet med en zinkbeläggning (förzinkning). Beläggningen ska då ge skydd mot korrosion. Förzinkning är mycket vanlig på spikar.

Eloxering

Det är ett oxidskikt som är till för att skydda aluminiumföremålet.

Vid eloxering sänker man ner Al föremålet i svavelsyra och ansluter den till pluspolen och minuspolen till syran, sedan utveckla syre vid föremålet och det bildas ett skikt av aluminiumoxid. Sedan sköljs det i kokande vatten var på oxidskiktet sväller och bildar en genomskinlig hård yta. Eloxering används till husfasader, fönsterbågar, båtmaster m.m.