Erik kommer fram till gården, där Maria bor. Han hoppar av cykeln och ser den stora ladugården framför sig. Det är skördetid, så det luktar hö på gården. Han går mot Maria och hennes farfar, han stannar till och hejar på dem, men vem är det som ligger i höet?

När Erik kommer närmare ser han vad det är, det är en kalv. Det är en liten brun spräcklig kalv som är bara någon timme gammal. Han kommer fram till dem och de står där i solskenet och pratar, han sätter sig ner på knä och klappar kalven. Den är fortfarande varm och fuktig. Marias farfar Lars säger åt Erik att sträcka fram handen, det lilla djuret luktar försiktigt och plötsligt börjar kalven slicka på Eriks fingrar med sin sträva tunga. Det kliar lite i fingrarna, sedan slutar den och försöker resa på sig. Den lilla kalven står på sina skrangliga pinnar till ben.

Sedan fortsätter den slicka mig med sin sandpappers sträva tunga. Bredvid står Maria, och Lars i sin veterinärliknande rock. Denna dag, är som en dag tagen ur drömmarnas land, solen skiner och fåglarna kvittrar, allt är fridfullt. Lars har tagit fram lite mer hö åt kalven, men den sover redan tryggt intill sin mamma.

Detta påminner mig om en vardag tagen ur mitt liv. Det hände för ca 6 år sedan, jag var hos min granne som var bonde på den tiden. Jag brukade ofta vara där och hjälpa honom, och just den här dagen var vi ute och höll på att ta in hö, när hans hustru ropade på oss. Vi skyndade oss till ladugården. Där stod hon bredvid en ko med ett leende på läpparna. Då såg jag vad det var, en lite kalv, och bonden sa att jag skulle få ta hand om den. Jag tillbringade hela den dagen med att göra en fin plats i ladugården åt kalven. Jag gick dit varje dag och tittade till kalven och såg hur den växte och blev stor.

Nu står Maria, hennes farfar och Erik där vid ladugårdsväggen. Solen tränger in genom springorna som bildats i träväggarna. Allt tystnar, alla djur tittar på kalven. Den reser sig igen och efter ytterligare några försök kommer kalven upp på benen, men ramlar nästan lika snabbt och letar sig fram till spenarna och dricker av moderns mjölk.

Nu har Lars fött upp ännu mjölkproducerande ko.

Av: Johan Holmqvist 9E