Lars A Karlsson

 

RECENSIONER

Kan vi svenskar egentligen förstå vad krig innebär? Att tvingas fly från hus och hem, att skiljas från sina familjemedlemmar, ibland för alltid, att dagligen leva under beskjutning, och så vidare? Hur lyckades ändå människor överleva i exempelvis Stalingrad, Groznyj eller Sarajevo? De svenskar som tjänstgjort i någon internationell styrka kommer närmare insikten om vad krig innebär. För dessa soldater har kriget många gånger blivit något högst påtagligt - kamrater har skadats och i några fall dödats. Och detta trots att det handlar om en fredsbevarande operation! I början på 1990-talet skickades en större FN-styrka till det sönderfallande Jugoslavien under namnet UNPROFOR - United Nations Protection Force. Sverige bidrog med en pansarskyttebataljon (BA01) under ledning av den karismatiske översten Ulf Henricsson. Rätt omgående hamnade svenskarna mitt i inbördeskriget, turligt nog utan egna förluster i människoliv. Hur klarade sig soldaterna, många gånger direkt komna från värnplikten, genom detta uppdrag? Anders Karlsson, gruppchef i BA01, har nu fäst sina upplevelser på papper. Han skriver i inledningen att han tror det är viktigt att försöka förmedla till anhöriga och andra vad det verkligen innebar att tjänstgöra i Bosnien-Hercegovina i början av 1990-talet. Samtidigt har skrivandet sannolikt uppkommit genom ett behov av att skriva av sig och samtala med andra FN-soldater, en slags terapi för att bearbeta minnena. Han nämner hur det för en del bataljonskamrater har varit påfrestande att behöva leva om de snart tio år gamla händelserna. Människan är en ytterst anpassningsbar skapelse. Det är också förvånande hur snabbt hon vänjer sig vid nya rutiner. De byråkrater som samtidigt med BA01 beslutade om att förmånsbeskatta de måltider som erbjöds i FN-tjänst skulle aldrig i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig vilka ritualer som raskt blev en nödvändig del av vardagen:

"När vi hade kommit någorlunda i ordning första kvällen slängde jag nu återigen de översta patronerna i två av mina magasin. Patronerna hade vid det här laget mantlats vid så många tillfällen, att de hade blivit buckliga på skuldrorna när slutstycket hamrade in dem i patronläget. Det hade blivit till en ritual vid vissa situationer och det kändes tryggt att åtminstone kunna göra något för sin egen självsäkerhet och att på samma gång ladda mentalt, även om vi inte fick skjuta först.
[...] Jag måste erkänna att jag var lite petig, vidskeplig rent utav och fyllde som vanligt bara i 29 patroner eftersom jag inte ville trycka magasinsfjädern helt i botten med den sista patronen. Allt för att undvika en eventuell försämrad funktion som följd, löjlig anledning antagligen men så var det."

Hur många människor upplever dagligen den form av kamratskap som grundar sig på ett ömsesidigt förtroende, men som är en nödvändig förutsättning för överlevnad? I en stridssituation förväntas medlemmarna i en pansarskyttegrupp utföra det som utbildning, drill och övning präntat in i ryggmärgen. Anders Karlsson förmedlar till läsaren vad det i praktiken kan innebära. Böcker som Anders Karlssons Alfa Sierra är nödvändiga för att vi ska närma oss en förståelse för vad krig innebär. Det förefaller väldigt lätt att från Sverige ha synpunkter på det mesta, men om vissa saker kan vetskap bara uppnås genom egen upplevelse. Att uppleva krig vill ingen. Vill vi undvika krig måste erfarenheterna från dem som tvingats in i krig tillvaratas. Av detta skäl är Alfa Sierra av värde för en betydligt större läsekrets än bara för Bosnienveteraner.

Major Per Iko, Militärhistoriska avdelningen Försvarshögskolan

***


Först läser jag en "vanlig soldats" försök att ge sig i kast med författarskap. Sedan rycks man med, orden växer, drar mig vidare. Desto längre in i boken jag tränger kan jag nästan direkt förnimma ljuden, dofterna, ansiktsuttrycken ... - ja, det är så nära det nu kan bli i en bok. Man är där - ser och upplever allt genom författarens ögon. I slutet av boken ... - detta är inte längre ett författarförsök - detta är att ha gett allt - rakt, naket, ärligt och hederligt. Jag ser inte längre en "bok" - jag ser en del av livets träd bakom raderna.

Dag Reuterwall

***

Boken är mycket bra, den griper tag i en och jag som fd. utbildad pansarskyttesoldat sätter mig nostalgiskt in i handlingen. Boken levererar svenska FN-soldaters vardag med anteckningar inte bara från författaren utan också från vänner i kompaniet över 7 månaders internationell tjänst i Bosnien. Ärligt förmedlas händelser, tankar, djävulskap, galenskap, misär och vänskap. Målande beskrivs de miljöer de vistas i på Balkan, mitt i ett krig som aldrig verkar få ett slut på grund av religion, politik eller rent av ekonomi? Under överhängande hot med skarpladdade vapen leder de fredsarbetet och tar hand om sjuka, bygger observationsplatser, förhandlar med och bevakar de olika stridande grupperingarna. Detta är verklighet, det beskrivs utförligt hur stridande förband fungerar fysiskt och psykologiskt i en konflikt. Jag är glad att även få läsa om livet som civil, då en mission lämnar stora spår i en som person. Men hur man klarar av det är svårt och ge svar på.
Denna bok kan ge tröst på ärrade själar med insikter på att ni inte är ensamma.

Ola Hermansson

***


Mycket händer en människa under en period på 10 år. Man utvecklas, får andra intressen, möter andra människor som har en stor roll i ens liv och man ändrar sina familjeförhållanden. Kort sagt man utvecklas och går framåt precis som alla andra. Men hur blev man sådan som man är i dag? Vad har skapat den person som man är? Vilka viktiga händelser har format personligheten? Att få chansen att se bakåt och uppleva händelser som har spelat en stor roll för hur jag är idag och som så här efteråt har visat sig spela en stor roll för hur jag idag ser på min omgivning och mig själv, är en stor händelse med starka känslor inblandade. När jag läser Anders berättelse så flyttas jag tillbaka till Jugoslavien. Där gjorde vi som tillhörde Alfa Sierra något som fick stor betydelse, om inte för världen som helhet, så för oss som var med. Jag kan idag se att min tid under BA01 förändrade mig mycket, och då till en bättre människa som ger mer till min omgivning är vad jag gjorde tidigare. Anders har med sin berättelse gett mig chansen att se en viktig händelse i mitt liv. Jag tror att de som läser om Alfa Sierra kommer att ändras de också, och då även till något bättre människor. Om inte annat så kan deras förståelse för hur en människa som sänds ut i krig ändras till att förstå att man som FN-soldat är i krig och påverkas av det även om man inte aktivt deltar. Det är ett slitsamt arbete både fysiskt och psykiskt. Tack Anders för din fina resa tillbaka till BA01.

Major Stewe Simson

***


Jag har läst boken en gång och läser den nu en andra gång. Det finns så mycket som jag uppskattar, för att nämna några intryck: språkbehandlingen, funderingarna och det ibland nästan ömsinta sättet att skildra personer i omgivningen. Dessutom skildras ett antal händelser som jag i egenskap av fast bosatt på VL camp inte kan mycket om; Pancevo, Fojnica och Igman. Boken ger mig en djupare bild av BA01:s verksamhet och har därmed för mig förhöjt värdet av vår gemensamma insats. Boken är av intresse inte bara för de som tjänstgjorde på BA01 eller i Bosnien, den skildrar ett antal seriösa fredsbevararen som jobbar hårt för att lösa sina uppgifter. Den är en värdefull länk i beskrivning av ledarskap och internationell verksamhet som är utgiven vid en tidpunkt när den internationella verksamheten alltmer kommer i fokus för Sveriges utrikespolitik. Efter att ha jobbat med internationell verksamhet alltsedan vi kom hem från Bosnien och hunnit läsa ganska många böcker om krig och kris kan jag inte erinnra mig någon bok som ger sådan känsla av hur det är att genomföra andras beslut. Den bör läsas av många!

Stabschefen BA01

***

Detta är inte bara en bok ur soldatpespektiv för personal från BA01. Det är en unik och intressant skildring för alla som är intresserade av svenska FN-soldaters upplevelser samt de olika omständigheter och konflikter som kan uppstå vid internationell tjänst.

Tidigare kompanichef i Kosovo

***

Jag läste ut boken i slutet på förra veckan. Mitt första intryck av boken var att den var väldigt tjock, min direkta tanke var att det här kommer att ta tid att läsa. Men när jag började bläddra i den, så såg jag att det var väldigt mycket bilder. Inte för många bilder ska dock nämnas, en bild säger ju som sagt mer än tusen ord. Upplägget på boken tyckte jag var väldigt bra, med en tydlig tidsföljd. Jag tyckte att "subkapitlen" var ett bra sätt att skriva, då varje del byggde på en händelse eller upplevelse. Dessa korta delar gjorde det även lättare att läsa boken, då man kunde lägga ifrån sig boken eller bara läsa lite till, utan att behöva sluta mitt i ett kapitel. Det är väldigt mycket information i boken, för mycket för vissa kanske, då främst de oinvigda för den militära jargongen. Själv tyckte jag att det var relativt lätt att hänga med i händelse-utvecklingen, informationen var upplagd på ett logiskt sätt. På det stora hela tycker jag att det är en mycket läsvärd bok, som jag kommer att rekommendera till alla som kan ha ett intresse av att läsa den. Jag själv ville läsa den för att jag i höstas skickade in en ansökan till utlandsstyrkan ...

Patrik Eriksson

***


Jag håller på att läsa boken nu, och har väl ca 100 sidor kvar, och trots detta kan jag lugnt säga att boken kommer att få en gedigen pallplacering hos mig över lästa böcker. Jag uppskattar den bild som du förmedlar över din tid i Bosnien, och ger en bra inblick över det ni upplevde i den situationen som rådde då, och de händelser ni var med om. Jag får ju även en bild som dock är din och dina kamraters, men som jag kan ta med mig i mitt dagliga arbete när jag utbildar de värnpliktiga. Jag har själv tjänstgjort i utlandsstyrkan under 2003 i Kosovo, också som gruppchef, men i en spaningspluton. Men jag kan känna igen mig till viss del i vissa känslolägen och hur gruppen utvecklas, vilket bara blir ett kvitto på att jag hade "tummen i spåret", och var med i matchen... Jag kommer att på det interna nätverket att lägga ut ett "lästips", och då lägga din Internetsida som hänvisning. Då jag vet att fler kollegor, som har varit ute och vill åka, gärna läser liknande litteratur ...

Fredrik Andersson

***


Först vill jag tacka för en otroligt bra bok som jag tycker fångar den känsla och atmosfär som jag själv upplevde i Bosnien. Det var svårt att sluta läsa under kvällarna, vilket medförde några tunga suckar när det var dags att släpa sig till jobbet på morgonen. Du har fått mig att inte bara uppleva din mission, utan även triggat min egen minnestarm vilket har resulterat i att de gamla fotografierna plockats fram och en hel del okynnessurfande på Bosnienrelaterade hemsidor. En sak som jag fan extra roligt när jag läste din bok var upptäckten att min gamla plutonsjukvårdare fanns med på bild och i texterna. Tack för upplevelsen.

Joakim Gärdin

***


Jag måste nog sälla mig till dom flesta andra (tror jag) "kritikerna" och ge boken med beröm godkänt och samtidigt erkänna att det var med blandade känslor som jag i början tog itu med boken, det var många känslor dök upp allt för snabbt. Känslor och minnen som jag inte trodde fanns. Även om händelserna som du/ni råkade ut för inte är dom samma som mina egna är ändå upplevelsen liknande, samma känsla av maktlöshet, ilska, irritation, trötthet och ibland hämndlystnad som jag tror att ni också kände emellanåt. När jag avslutat boken kom en känsla av tomhet över mig och i viss mån saknad men även en lättnad.
Boken fungerade som ett avslut på något vis även för mig. Tack för en bra bok ...

Magnus

***


Måste bara överösa dig med beröm för boken. Utan att vara förberedd på det räckte det med att läsa de första sidorna innan man mentalt transporterades tillbaka till missionen och alla upplevelser man var med om. Det var mycket värdefullt och roligt att få se en annan bild av vad som hände än den jag själv upplevde, och det gav mig en chans att återigen konstatera att man trots allt gjorde rätt som deltog i missionen. Det har funnits ett antal tillfällen då jag undrat om händelserna påverkat mig onormalt mycket men efter att ha läst boken inser jag att de flesta nog kände som jag. Bättre debriefing kan man nog inte önska sig. Jag kan bara föreställa mig hur mödosamt det varit att skriva om det som hände, då jag ibland har svårt att själv tänka tillbaka. Enda "nackdelen" med boken är väl att min fru såg hur den påverkade mig och vill veta vad det står. Med min tur slutar det väl med att jag måste läsa den på svenska men säga orden på engelska. Men, men ... som förr är det väl bara att anpassa sig och gilla läget. Tack återigen för det enorma arbetet. Nu som då!

P Asikainen

***


Genomgående bra språk. Jag gillar när det är mer röstkänsla än textkänsla i en bok. Det gör att man lever sig in i det bättre. Sen att du har fått med soldatlivet är väldigt väldigt trevligt. Ironin som genomsyrar allt, detaljer, levnadssätt, synsätt mm. Jag längtar tillbaka till grönkläderna när jag läser. Man minns sina egna dagar. För mig som bara har gjort värnplikt är detta dessutom den mest informativa boken när det gäller hur en dag på missionen ser ut.
Det är det dystra och gråa i vardagen du har fått med och alla andra författare inom detta ämne saknar som gör att boken sticker ut. Dessutom innehåller den så mycket bildmaterial! Ett enormt plus jämfört mot det andra som finns där ute. Jag har redan lånat ut boken till flera bekanta. Troligtvis kommer du får fler sålda genom dessa. Det är en bok som man gärna vill ha i sin hylla tror jag. Så är det för mig iaf.

Martin Engberg

***


En otroligt fängslande bok som gjord inte bara för sträckläsning utan också reflektion och eftertanke. Ett tidsdokument som skildrar det brutala inbördeskrig som rasade i Europa. En nyttig läsning för oss som liksom de flesta upplevde kriget via tv:s nyhetssändningar. Själv gick jag på gymnasiet under åren 91-94 och i klassen gick kamrater vars föräldrar kom till Sverige under arbetskraftsinvandringens 60- och 70-tal. De hade således sina rötter i Kroatien, Serbien, Makedonien och Bosnien och i takt med det försämrade läget och det sedermera utbrutna kriget svallade känslorna hos dem (förståeligt nog). Kriget på Balkan var tveklöst en av de faktorer som präglade de här åren av min uppväxt. Du berättar i din bok på ett utmärkt sätt om vardagen för de svenska killar och tjejer som kastades in i detta inferno som FN-soldater. Att boken är rejäl till sidantalet är bra, ja till och med nödvändigt. Din berättelse känns inte forcerad eller förkortad. Jag upplever att boken tar det utrymme den behöver. Likaledes är det rikliga användandet av bilder utmärkt. Som läsare upplever jag att jag får en bättre överblick över situationen och en tydligare bild av hur det måste ha varit på de olika platserna. De flesta av dem känns verkligen som ögonblicksbilder där tiden frusit för en stund. Slutsatsen blir alltså att du skrivit en bok som tveklöst tar tätpositionen över modern svensk litteratur om "våra" förband i internationell tjänst.

Henrik Holmgren

***


Jag har precis läst ut boken. Tyckte den var riktigt bra! Gillade språkvalet då det ger mycket liv och inlevelse åt boken. Boken gav en bra inblick i hur er situation egentligen var under BA01. Intressant och väldigt talande för den svåra situationen var det att läsa om ert skydd för sjukhuset mitt i stridslinjen. När jag berättade lite om det du skrivit om sjukhuset för min syster, blev hon riktigt intresserad att också läsa den. Jag funderade en del över hur det var att göra FN-tjänst i Bosnien, mest pga. att jag var antagen som Pbv-förare åt missionen (Har för mig det var BA06) efter min Värnplikt på P4 i Skövde 94-95. Fick precis då jobb här hemma så jag beslutade mig för att inte åka den gången. Tankarna finns fortfarande där att någon gång göra FN-tjänst. Tack vare din bok har jag fått en mer sanningsenlig bild hur det var att vara Svensk FN-soldat i Bosnien 93-94. Tack för en bra bok

Stefan Kristiansson

***


Jag har nu läst boken, och jag kan inte annat än tacka dig för att du valt att dela med dig av dina upplevelser. Boken är både gripande och fängslande. Jag blir fylld av respekt och glädje när jag tänker på dig och dina kamrater som var beredda att resa ner till ett sådant ställe under sådana omständigheter, för att hjälpa till så gott ni kunde. Om fler vore som ni vore världen ett bättre ställe. Jag har lånat ut boken till min far, och även han ger boken mycket gott beröm, så långt han nu har hunnit. Jag har även berättat om boken för några av mina kamrater från värnplikten som är intresserade av internationell tjänst, samt en del andra bekanta som är intresserad av nutidshistoria och konflikter.

Fredde

***


Jag sträckläste hela boken, var så fascinerad av den. Trots att jag inte har någon militär utbildning, kunde jag med lätthet förstå allting i boken utan problem. Man fick sig ju många funderare om livet, och om andras liv när man läste om vistelsen på sjukhuset. Stundtals var det riktigt skrämmande läsning. Samtidigt talar ju boken till min äventyrande sida. Att se världen och upptäcka sådant som man drömmer om. Den där resan i livet då man upptäcker sin omvärld. En mycket bra bok! Jag har rekommenderat den för flera av mina vänner.

Stefan Johansson

***


Det är jag som ska tacka för att du har delat med dig av dina tankar och upplevelser från livet på mission. Det var mycket intressant att läsa om hur du/ni upplevde det nere på soldatnivå. Det är ett perspektiv som sällan kommer fram när man läser historia. Den har gett mig lite mer insikt i vad jag bör förvänta mig om jag någon gång kommer iväg på mission. Något som jag fortfarande är sugen på. Har för mig att jag tog ledigt från skolan och läste slut på boken under 2 dygn. Vilket kanske inte var så bra med tanke på att det var veckan innan tentaveckan... Men jag uppskattade den och kommer att rekommendera den till mina vänner.
Tack för en intressant bok.

Hans Gidenstam

***


Tyckte boken var helt kanon. Sitter själv nu nere i Liberia, Västafrika. Under missions-betäckningen La 02. Läste boken i ett nafs, tog några kvällar under missionsutbildningen och några timmar av flygturen ner till Monrovia. kunde aldrig sluta läsa när jag väl börjat. Du fångade livet som FN-soldat i Bosnien mitt i prick, det som gjorde boken extra intressant var att jag kände igen några få personer till namn å bild som jag själv senare gjort mission med. Något som också var extra bra var att du hade med ett flertal stycken där andra skrivit (eller berättat för dig) ... Livet som FN-soldat har blivit ganska annorlunda på vissa sätt under åren sedan BA, nu t.ex. sitter man vid Internet å e-mailar. Ringa hem är också enkelt, Dvd-filmer osv. Men detta är ju endast då man befinner sig på campen. Ute i bushen är det sig ganska likt, bajsbränning, rations osv. Vissa saker har också blivit mer komplicerat, man är bra frustrerad ibland! Än en gång, boken var kanon. Den går nu runt på plutonen ...

Henke Gunnarsson

***


För mig som själv var nere på BA01 så väcker boken många minnen till liv. Vi har trampat samma lera du och jag och helt plötsligt var man tillbaka i Bosnien igen. Jag har rekomenderat din bok till vänner och kamrater, både såna som varit nere men även till dem som inte varit där, just för att dom ska kunna bilda sig en uppfattning om hur det var. Din skildring av tiden på sjukhusen är bland det starkaste jag läst, vi på 10:e hörde bara talas om detta men fattade inte riktigt vad det innebar.

Thord Wedman

***


Efter att ha läst boken första gången (vilket tog mig två dagar) tänkta jag bara, wow. Jag läste genast om den, och fick samma reaktion. Boken är mycket väl skriven och språket som används är väldigt naturligt och varken svårläst eller för lättläst. Boken ger även en väldigt bra bild av hur det var på mission i Bosnien, inte bra som att allt verkade vara en dans på rosor utan bra som i en väldigt klar och ärlig redogörelse för hur ni hade det.

Andreas Norstedt

***


Nu är jag i Halmstad på MHS och går mitt andra år. Jag har aldrig läst ut en bok så fort som din. Min mor, som läser två böcker i veckan, var mycket imponerad hur du har lyckats skriva så detaljerat och ingående. Hon kan ingenting om militären och utrustningen som beskrivs i boken men hon blev väldigt insatt och jag har fått svara på många frågor om boken. Jag anser att boken skall användas i utbildningen för internationell tjänst.

Ljunggren

***


... det var svårt att lägga ifrån sig boken innan den var slut. Mycket bra Bok!!!!
Jag var själv nere på BA02 och har ju givetvis inte varit med om samma saker som ni, men känslorna liksom bara bubblar upp när man läser om saker och händelser som man kan relatera till. Jag har haft stor behållning av boken och har idag beställt ett exemplar till min far. Jag tror att han kommer att uppskatta den.

Ronny Ekman

***


Jag kan bara ge beröm, trodde ett tag att de böcker som skulle ges ut om BA-tiden (det var bara en tidsfråga) var en samling böcker om hur man överdriver och spär på för att få det mera spännande. Som tur är så hittar du vardagen som den är och jag fann den pusselbiten jag saknat och kunde knyta ihop hela förloppet ifrån 01:an och framåt (gjorde BA03 och några till). Tack för denna upplevelse.

Pelle

***


Ett sent tack för boken. Faktum är att jag inte har läst ut den ännu. Den är väldigt bra, det är inte det som är felet. Den rör upp en del känslor dock. När jag kom fram till avsnittet om eldöverfallet på vår konvoj när Ronna sårades så slutade jag läsa. Nu har jag läst det men det tog nog några veckor innan jag öppnade boken igen. Att just detta avsnitt på min mission, som var det mesta dramatiska hade satt sina spår visste jag ju, men jag blev förvånad över min egen reaktion när jag skulle läsa om det. Jag ångrar faktiskt att jag inte engagerade mig lite mer och skrev min sida av vad som hände. Framförallt tiden i Pancevo efter att ni hade åkt och sedan omfattningen mm. Hur som helst tack så jättemycket för ett mycket välgjort jobb.

Henrik

***