Det var bättre förr – i alla fall när det gällde att locka folk till klubben. På spelkvällarna nu för tiden träffar du mest de gamla kända ansiktena, och även om ni brukar få många deltagare på era nybörjarkurser är det som förgjort att få dem att börja spela på klubben efteråt.
Men klubbledningen har många goda idéer, och på försök har ni denna säsong infört flera förändringar i spelschemat. En av dem är att ni en gång i månaden spelar fyrmannabarometer med lottade lagkamrater.
Det är det som står på programmet i kväll. Du och Bengt fick ett trevligt par par på er lott; visserligen har Ulla och Åke inte lika många framgångar som ni, men de är pålitliga och kommer nästan alltid på den övre fjärdedelen, oavsett tävlingsform. Tyvärr förlorade ni er första match, när du spelade för snabbt i en spaderutgång och glömde ta hänsyn till att en sidofärg kunde sitta snett. Extra förargligt när motståndarlaget stannade i 2 vid det andra bordet. Så i stället för vinst med 17-13 blev det förlust med samma siffror.
Men nu gäller det att ta nya tag. Era motståndare i den andra matchen bör ni kunna besegra. Visserligen bjöd de en hård utgång på den första brickan, men det resultatet tror ni nog att lagkamraterna kan kopiera, så än är det för tidigt att kasta yxan i sjön. Ni bjuder enligt Modern Standard, och i motspelet använder ni vanliga utspel men omvända markeringar (lågt-högt är en högmarkering när ni styrkemarkerar, alternativt visar ett jämnt antal om ni längdmarkerar).
På bricka nummer 2 har du som Syd fått dessa kort:
10 6
K kn 9 4
kn 6 4 2
K kn 8
Du passar och ser därefter motståndarna bjuda sig till 3 sang så här:
Syd
Väst
Nord
Öst
pass
1
pass
2
pass
3
pass
3 NT
pass
pass
pass
Hur tror du att det här kommer att gå?
Svårt att säga. Öst som bjöd 3 sang kanske hade på gränsen till en slaminvit, men det är även möjligt att han tog en chans på utgång när han fick stöd i sin bästa färg. I det första fallet kanske bara övertrick står på spel, medan det i det andra kan räcka med att inte göra något dumt för att få in på korten.
När det gäller utspel i sang brukar läroböckerna rekommendera att man drar för sin lägsta färg. Vid två lika långa föredras den bättre, eller högfärg före lågfärg. I enlighet med det borde man alltså spela ut hjärter.
Håller du med om det?
Tja... Det här resonemanget förutsätter att man
måste ta bet i kontraktet. Minst lika ofta går
kontraktet bet, om man inte skänker spelföraren
några stick han inte kunnat få av egen kraft.
Det som talar mot hjärterutspelet är att det
inte verkar sitta så bra för anfallssidan.
Kung-knekt-hacka i klöver tar titt som tätt två
stick, och dessutom har du ingen spaderhonnör som
sitter på mellanhand. Därför bör du välja ett
passivt utspel, ett som inte riskerar för mycket
utan överlåter till spelföraren att göra
grovjobbet.
Vilket är det?
Ruter två. OK, jag kanske uttryckte mig en aning
otydligt, för ruter ut är inte bara frågan om att
undvika favör. I och med att du spelar ut från en
av dina längsta färger, är det även en mild attack
– och vill det sig väl kan du kanske godspela ett
eller flera stick i färgen (t.ex. om bordet har
dam-hacka och partnern kung-tia fjärde). Det
främsta skälet är dock att undvika att ge bort
stick.
Visst kan ruterutspel från knekten tänkas vara
favör, men det kan även spaderutspel från
tia-hacka vara, som du snart kommer att få se.
Nåväl, nu ligger ruter två på bordet, och strax
därefter kommer träkarlen upp.
Träkarlen (Väst)
E D 8 4 2
8 5
K 10 3
E 6 5
Du (Syd)
10 6
K kn 9 4
kn 6 4 2
K kn 8
Hur ser det ut?
Det är för tidigt att svara på den frågan. Bordets
ruterkombination var litet otäck, och om Nord
t.ex. har D-8-7 i ruter, så har ditt utspel just
gett spelföraren ett tredje stick i färgen. Du vet
ännu inte vet hur hjärtern sitter och kan heller
inte avgöra om det var rätt eller fel att inte
spela ut den färgen.
Spelföraren begär trean från bordet och partnern
lägger nian.
Vad tycker du om det?
Utmärkt! Antingen har partnern bara hackor i
ruter, och då var ditt utspel precis så passivt
som du hoppades; eller så har Nord slagit en mask
med t.ex. D95. Då är ni på god väg att godspela
två ruterstick.
Spelföraren tar för esset, funderar ett tag och
fortsätter sedan med spader nio.
Vad gör du?
Täcker med tian. Visst spelar ni med omvända
längdmarkeringar, så att du egentligen bör lägga
ditt lägsta kort från två hackor, men här är nian
ett så högt kort att det kan kosta stick att lägga
sexan.
När är det fel att inte täcka med tian?
När partnern har Kkn73. Om du bekänner lågt på
nian, gör spelföraren samma sak från bordet – och
sedan kan han godspela två spaderstick eftersom
partnern bara har ett håll kvar i färgen. Täcker
du, får partnern tre håll.
Spelföraren maskar med damen, men partnern tar
för kungen och vänder med hjärter sju.
Vad tror du han har i hjärter?
Bara hackor. Om hjärter sju är ett drag enligt
11-regeln (fjärde kortet uppifrån) har spelföraren
inget kort som kan sticka sjuan.
Varför kan det inte vara så?
Öst bjöd ju 3 sang på 3. Ruterhåll vet du
att han har, och om han bara haft hackor i hjärter
hade han föredragit att kräva med 3 – dels
för att det inte är säkert att sang skall spelas
(tänk om Väst har singel hjärter!), dels för att
få sangen på Västs hand om denne har håll i
hjärter. Därför kan du utgå från att partnerns
sjua är toppen-av-ingenting.
Men varför vänder han med hjärter?
Om du som spelförare har något som tre hackor till
kung-dam fjärde vet du att det är rätt att spela
upp mot honnörerna. Sitter esset framför kung-dam
tjänar du ett stick på den manövern jämfört med
att spela ut kungen. Det är precis samma sak här.
Om partnern har tre-fyra hackor i hjärter och ser
bordets två hackor vet han att hjärtern bäst
spelas från hans håll: från svaghet mot styrka.
Det är möjligt att hjärtervändan är harmlös, t.ex.
när spelföraren har KDkn10, men om han har en
gaffel i färgen, kanske hjärter från Nord
godspelar stick till dig.
Öst spelar på hjärter tio, och du sticker med
knekten. Att spelföraren har ess-dam i hjärter
kvar på handen är ingen hemlighet, så partnerns
vända var perfekt, men nu måste du hitta på något
annat.
Har du några förslag?
Fortsätt med ruter. Har partnern damen, godspelar
ni två stick i färgen, och även om spelföraren har
den, finns inget bättre att göra för tillfället.
Men tänk om spelföraren har spader knekt!
Har han inte sina nio stick då?
Kanske. Men det kan du inte göra något åt, så du
fortsätter med en passiv ruter och hoppas att
spelföraren inte kan få nio stick.
På ruter tio lägger partnern sjuan och
spelföraren sticker över med damen. Det verkar
alltså som om Nord och Öst har vars tre ruter.
Varför bekände då Nord med sjuan?
För att hjälpa dig med färglängderna. Första
gången ruter spelades, lägger Nord nian
(nödvändigt ifall du dragit för dam-knekt), men
andra gången visar han ifall han hade ett jämnt
eller udda antal ruter från början. Hade han udda,
lägger han en hög ruter; hade han jämnt, lägger
han en låg.
Spelföraren fortsätter med spader tre och maskar
med åttan när du bekänner med sexan. Partnern
sticker med knekten och fortsätter med hjärter
sex.
Varför gör han det?
Precis som när han bekände andra gången i ruter
gör han en längdmarkering – för ett udda antal
hjärter. Första gången vände han med sjuan, för
att informera dig om att han inte hade några höga
kort i färgen. När han sedan vänder med sexan,
berättar han om ett utsprungligen udda antal
hjärter.
Spelföraren maskar med damen, men på nytt har du
nöjet att sticka en av hans honnörer billigast
möjligt.
Fortsätter du med hjärter?
Nej! Tack vare partnerns längdmarkering i hjärter
vet du att spelföraren har kvar esset och en hacka
i hjärter. Är hackan femman, är hjärter upp i
gaffeln. Riskera inte det, när du kan slå ut dig
med ruter och vänta på straffen.
Spelföraren tar för ruter kung (alla bekänner)
och fortsätter med spader ess, spader, som
partnern tar med sjuan. Det är ert femte stick!
Betyder det att du kan slappna av?
Till en viss del. I fyrmanna är det primära målet
att straffa motståndarnas kontrakt, men när väl
det målet är uppnått finns förstås ingen anledning
att inte försöka ta flera straffar, eller hur!
Har ni chans till det?
Chans? Ni skall ha minst ett stick till, för
spelföraren kan inte ha fler än sju stick: två
spader, hjärter ess, tre ruter och ett klöver. Öst
lägger en klöver- och en hjärterhacka på
spadersticken
Men vilka två kort sakar du?
Dina hjärter! Om du kan få partnern att vända med
klöver efter spader sju kommer spelföraren inte åt
hjärter ess, vilket betyder att du tar de två
sista sticken med klöver kung (eller knekt om Syd
försöker med damen på klövervändan) och din höga
ruter.
Partnern uppfattar budskapet, och när klöver sju
kommer i vända kan spelföraren bara få två stick
till: klöver ess och den höga spadern.
Hela given:
K kn 7 5
7 6 2
9 7 5
7 4 2
E D 8 4 2
9 3
8 3
E D 10 5
K 10 3
E D 8
E 6 5
D 10 9 3
10 6
K kn 9 4
kn 6 4 2
K kn 8
Trots att motståndarna förfogade över så mycket
som 27 honnörspäng tog ni inte mindre än tre
straff. Inte illa! Den främsta anledningen till
ert lyckade resultat var att det satt dåligt för
Öst-Väst, men om du hjälpt spelföraren i utspelet
hade det kunnat sluta illa.
Efter hjärter ut har spelföraren en lätt hemgång
om han dubbelmaskar i klöver (spelar nian i avsikt
att släppa om Syd bekänner lågt), och även om han
gör fel i den färgen blir det ofta nio stick. Även
spader tio är favör, eftersom Öst kan täcka med
damen och senare använda spader nio för att driva
ut Nords knekt. Att använda spader tio för att
täcka Östs nia var precis ett stick bättre.
Att tänka på Innan du spelar ut mot ett sangkontrakt är det
klokt att undra ifall ni behöver ta straff i
kontraktet eller det viktiga att inte släppa hem
det? Är svaret på den första delfrågan ja, skall
du välja ett attackerande utspel (dra för din
bästa färg), men om svaret på den andra frågan är
ja, välj då ett utspel som inte riskerar alltför
mycket.
Att täcka kort gäller inte bara honnörer.
Ibland är det lika viktigt att täcka en åtta eller
nia.
När du har spelat ut eller bekänt i en färg,
och den färgen spelas för andra gången, kan du
hjälpa din partner med korträkningen genom att
göra en längdmarkering – av din ursprungliga
längd. Ett högt kort visar då att du hade ett udda
antal från början, ett lågt kort att du började
med ett jämnt antal kort i färgen.
När bordet har en svag färg är det ofta bra att
spela den genom spelföraren, speciellt om den som
vänder bara har hackor i färgen.
När du vänder från en färg med bara hackor, är
det klokt att spela ett högt kort
(toppen-av-ingenting) för att visa att du inte har
något att hjälpa till med i färgen. Det är en
information som partnern kan ha stor nytta av.
Glöm inte att ett utspel från fyra eller fler
hackor även kan vara attackerande: tjatar ni
färgen tillräckligt många gånger kanske ni får en
eller ett par hackor godspelade.