Höstsäsongen är i full gång, men tyvärr gäller det
jobbet lika mycket som bridgen, så för din del har
det inte blivit mycket spel sedan sommaren. Därför
är du rejält spelsugen, när du tar upp dina kort
på tisdagens första bricka. Du spelar med din
ordinarie partner, vilket betyder Modern Standard,
vanliga utspel och omvända markeringar.
Du sitter Öst, Nord-Syd är i zonen och Syd är
giv. Dina kort är tvvärr inte särskilt spännande:
10 9 7 2
8 7
D 8 3
E kn 10 6
Syd öppnar med 1 och när din partner
varken kan eller vill lägga sig i budgivningen får
motståndarna ha den för sig själva. Slutbudet blir
4, som de bjuder på detta sätt:
Syd
Väst
Nord
Öst
1
pass
1
pass
2
pass
4
pass
pass
pass
Partnern spelar ut hjärter knekt, och träkarlen
lägger upp sina kort med orden "Det är litet hårt
bjudet".
Detta är vad du kan se:
Träkarlen (Nord
E D 6 3
D 6 5
10 6 5 2
K 2
Du (Öst)
10 9 7 2
utspel: kn
8 7
D 8 3
E kn 10 6
Vad tycker du om Nords 4?
Det är ett bra bud. Styrkemässigt ligger Nord mitt
emellan 3 och 4. Han bör dock vara
optimist, eftersom han kan räkna med att Syd har
minst sex hjärter.
Varför har han inte fem?
Därför att om Syd bara har fem hjärter har han
antingen en sidofärg på fyra kort eller
5-3-3-2-fördelning. Eftersom han kan visa
sidofärgen på låg nivå (2 eller 2 är
ju inga starka bud, och lovar samtidigt att
hjärtern är på fem kort) föredrar han det framför
att bjuda om en femkortsfärg. Och med 5-3-3-2
återbjuder han sang.
Vetskapen att man har nio gemensamma trumf gör
att Nord kan vara lite mer optimistisk än när man
kanske bara har åtta.
Syd släpper utspelet till handens kung och tar
även för hjärter ess, då Väst bekänner med tian.
Därefter spelar han klöver fyra, till åtta, kung
och ess.
Vad menar partnern med klöver åtta?
Det är en längdmarkering, som visar ett udda antal
klöver. Försvararna behöver ofta hjälpa varandra i
motspelet. Deras två viktigaste hjälpmedel därvid
är styrkemarkeringar och längdmarkeringar. Om man
använder omvända markeringar, som ni gör, visar
ett lågt kort följt av ett högre styrka i färgen
(högmarkering) eller ett jämnt antal kort, medan
ordningsföljden högt-lågt visar svaghet
(lågmarkering) eller ett udda antal. Problemet är
bara att veta vilken markeringstyp det är fråga
om.
Grundregeln är att när er sida spelar en färg,
eller när ni sakar, markerar ni styrka eller
svaghet; men när spelföraren spelar en färg
markerar ni längd.
Klöver åtta är ett så högt kort att du är på det
klara med att partnern markerat för ett udda antal
klöver.
Hur många klöver har han?
Ganska säkert fem. Är det tre, har spelföraren
fyra klöver. Då kunde han ha återbjudit 2 i
stället för 2, men framför allt hade han
säkert spelat klöver redan i andra stick – för att
öppna för klöverstölder på bordet.
Därför fortsätter du med klöver knekt: nian från
Syd, trean från partnern.
Vad gör du då?
Du har säkert hört talas om tumregeln "genom
styrka och upp mot svaghet". I enlighet med den
borde du spela ruter – upp mot bordets svaghet.
Ska du det?
Det tål att fundera på. Ni har tagit två stick och
behöver två till för att straffa kontraktet. Har
spelföraren kung andra eller kung tredje i ruter
får ni två ruterstick om du vänder med ruter.
Däremot är det inte bra att spela ruter om Syd
t.ex. har E-kn-4 eller K-kn-7. Då lägger han lågt
från handen, och så får ni bara ett ruterstick.
Men om han själv måste röra rutern får ni två
stick i färgen.
Det lutar alltså åt att du inte ska spela ruter
och att det är bättre att vända passivt, d.v.s.
försöka undvika att ge favör
Finns det någon passiv vända?
Ja. Du kan inte spela klöver, för det vet du är
mot dubbelrenons. Syd kan då saka en förlorare
från handen och stjäla på bordet. Spadervändan är
visserligen upp mot bordets styrka, men den är
inte favör, för om Syd saknar spader kung kan han
ju själv maska ut den, eller hur!
Vilket kort vänder du med?
Spader tio. Du har en sekvens i toppen och vänder
med det högsta kortet för att informera partnern
om läget i färgen.
Vändan går till åttan, fyran och damen. Därefter
följer ruter tio från bordet.
Vad gör du?
Täcker med damen. Har spelföraren K-kn-9 eller
E-kn-9 spelar det ingen roll vad du gör; utgången
är då ostraffbar. Men om det är din partner som
har nian, måste du täcka för att säkra er två
ruterstick.
Syd sticker damen med esset och fortsätter med
spader knekt. Väst täcker den med kungen, och du
konstaterar att Syd fått de två spaderstick han
alltid skulle ha. Din spadervända var alltså
passiv, precis som du trodde. När Syd sedan spelar
ruter till handens knekt sticker Väst med ruter
kung och tar straffen med ruter nio.
Hela sitsen:
E D 6 3
D 6 5
10 6 5 2
K 2
K 5 4
10 9 7 2
kn 10
8 7
K 9 7
D 8 3
D 8 7 5 3
E kn 10 6
kn 8
E K 9 4 3 2
E kn 4
9 4
4 är en spelbar utgång, och med en annan
spelplan går den t.o.m. att få hem. Syd hade dock
goda chanser som han spelade, men tyvärr satt
klöver kung fel – och så var ditt försvar perfekt.
Lägg rutersitsen på minnet. När bordet har tian
eller knekten och ett par hackor är det farligt
att vända genom spelföraren från något som dam
tredje eller kung fjärde. I det aktuella fallet
satt ruterfärgen så här:
10 6 5 2
K 9 7
D 8 3
E kn 4
Om Öst-Väst spelar färgen, får de bara ett
ruterstick, men om spelföraren själv måste röra
rutern, får de två.
Även i den här sitsen ger Öst favör om han
vänder mot bordets "svaga färg":
kn 5 2
10 9 6 3
K 7 4
E D 8
Syd ska alltid ha två ruterstick, men får han
rutervända från Öst får han tre stick; ett mer än
han borde ha fått.
Innan du stoppar in korten i brickan berömmer
partnern dig, inte bara för att du inte vände med
ruter utan även för att du inte valde en låg
spader.
Ser du varför det inte hade varit bra?
Om Syd lägger åttan från handen får han tre
spaderstick oavsett om Väst kryper eller spelar på
kungen. Men när du vände med tian blev resultatet
att ni "maskade ut Syds knekt" mot Västs kung.
Spader ess-dam ska Syd alltid ha för. Vad ni ska
förhindra är att han även får för knekten.
Att tänka på
När du sitter i valet och kvalet mellan 3 i
högfärg och 4 i högfärg är det förnuftigt att
välja den optimistiska linjen om du vet att ni
förfogar över nio trumf, men vara lite
försiktigare när ni bara har åtta. Den extra
trumfen gör att ni kan ta fler stölder och att det
blir lättare att trumfa ut.
Försvararna behöver ofta hjälpa varandra i
motspelet. Det gör de med hjälp av markeringar. De
två viktigaste är styrkemarkeringar och
längdmarkeringar. En styrkemarkering talar om
ifall man är stark eller svag i färgen, medan en
längdmarkering visar ett udda eller ett jämnt
antal kort i färgen.
Styrkemarkeringar används när partnern spelar
en färg, eller när man sakar.
Längdmarkeringar används när spelföraren spelar
en färg.
Tumregeln "genom styrka och upp mot svaghet"
säger att det ofta (men inte alltid) är bra att
vända genom träkarlens styrka eller upp mot
träkarlens svaghet.
Om du vänder upp i bordets gaffel, är det
bättre att göra det från svaghet än från styrka. I
det förstnämnda fallet kan spelföraren slå masken
själv, men om du vänder från styrka kanske du ger
honom ett stick han inte kunnat få om han fått
spela färgen själv.
Det finns en tendens att vilja göra för mycket
när man spelar försvar. Ofta är det bättre att
spela passivt och låta spelföraren röra färgerna
själv.