Historia

Redan 1910 hade man talat om att det nya partiet skulle vara ett centerparti i svensk politik. Men den snabba samhällsomvandlingen och den krympande jordbruksbefolkningen stod klart att partiets banb innebar en begränsning av partiets möjlighet att utvecklas. Vid Riksstämman 1942 bestämdes att partiet skulle använda betäckningen Landsbygdspartiet - bondeförbundet. Men även "landsbygdspartiet" innebar en begränsning. Vid stämman 1957 ändrades namnet till Centerpartiet - Bondeförbundet, och året där på till enbart Centerpartiet. Partiet hade fått en ny profil som gjorde det lättare att nå nya grupper.

Samtidigt rasade den hårda ATP-striden. Centern drev, under Gunnar Hedlunds ledning, en egen linje, med en rättvis lika grundpension och en frivillig tilläggspension. ATP-systemet kritiserades som orättvist och ojämlikt. Också på andra områden kom centern i allt starkare opposition till socialdemokraterna. Det gällde t ex den allt snabbare avfolkningen av glesbygdsorådena och centraliseringen av samhället. Centern kom allt mer att betona sin decentraliseringspolitik.

Axel Pehrsson-Bramstorp (1934 - 1949)

Gunnar Hedlund (1949 - 1971)

Thorbjörn Fälldin (1971 - 1985)

Karin Söder (1985 - 1987)

Olof Johansson (1987 - 1998)

Lennart Daleus (1998 - )

Omkring 1970 ökade centerns stöd i väljarkåren dramatiskt. Det berodde på att allt fler ifrågasatte den socialdemokratiskt styrda koncentrationspolitiken. Men också Centerns allt kraftigare betoning av miljöpolitiken. Centern tog redan 1962 upp miljöfrågorna i en omfattande partimotion i riksdagen. Särskilt kärnkraften - ett beslut som var unikt öven internationellt. För Centerns del var det självklart att de stora riskerna med kärnkraften på allvar. Den senare utvecklingen har visat att Centerns linje var riktig och svenska folket har i folkomröstning beslutat avveckla kärnkraften.

När Sverige för första gången på 40 år fick en icke socialdemokratisk statsminister hette denne Torbjörn Fälldin - Centerns partiledare.

Samtidigt drabbades Sverige hårt av följderna av den första oljekrisen, och ett par år senare kom den andra oljekrisen som kastade världsekonomin i den svåraste nedgången sedan 30-talet. Trots mycket stora problem inom den svenska industrin lyckades de Centerledda regeringen rida ut stormen med låg arbetslöshet och förstärk stöd till samhällets svagaste grupper, pensionärer med låga pensioner och barnfamiljer.

Med regeringsansvaret under krisåren frestade hårt partiets ställning och centern gjorde stora valförluster.

Förs genom valet 1988 har utvecklingen vänt. Partiet står åter på starkt i politikens mittfällt med fortsatt betoning av de frågor som varit partiets huvudlinje allt sedan starten: Rättvisa mellan befolkningsgrupperna och landsdelarna, decentralisering, aktiv miljöpolitik och god utbildning åt alla.

Idag är Centern ett parti med medlemmar och väljare i samtliga befolkningsgrupper. Inslaget av arbetare och lägre tjänstemän har ökat kraftigt efter namnbytet på 50-talet. Fortfarade har Centern sitt starkaste stöd på landsbygden och i de mindre orterna.

"Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Vårt arbete bygger på en ekologisk helhetssyn beträffande människans roll på jorden." Så inleds Centerns partiprogram från 1982.

I partiprogrammet finns riktlinjer för partiets politik; där finns visionerna av det samhälle som partiet vill skapa. Nya partiprogram har med jämna mellanrum utarbetats i Centern, under en bred medverkan av medlemmarna. Men huvuddragen i politiken har varit densamma ända sen partiet bildades. Då talade man om att "Rättvisans och rättfärdighetens principer" skulle prägla vårt samhälle.

Centerns ideoligi bygger inte på någon av de klassiska 1800-talsideologierna, socialism, konservatism eller liberalism. Centern bygger sin politik och ideoligi på att finna lösningar på dagens stora problem: den hotande miljökrisen och de problem som följt i takt med samhället blivit allt mer komplicerat och främmande för den enskilda människan. Dagens samhällsproblem måste lösas med dagens idelogier.

Centerns program sätter människan i centrum. Inte som renodlad individualist utan som individ i ett samhälle som bygger på samarbete och solidaritet. Samhället är människornas gemensamma instument för välfärd, trygghet och jämnlikhet. Den enskilde ska stimuleras till initiativ och personligt ansvarstagande.

Rättvisa mellan människor, det har varit en självklar utgångspunkt för Centern allt sedan starten. Alla människor ska behandlas lika och rättvist. Alla barn och ungdomar ska ha samma möjlighet att få utbildning; därför slogs Centern för införandet av allmän grundskola. Alla ungdomar ska ha lika möjligheter att studera vid högskola; därför slåss Centern för studielön. Alla familjer ska ha samhällets stöd för sin vård och uppfostran av barnen; därför har Centern länge kämpat för vårdnadsbidrag till alla familjer. Alla bör ha rätt till en lika grundpension från samhället; därför var Centern emot den nuvarande ojämlika utformningen av ATP-systemet.

Jämnlikheten måste också gälla mella olika delar av landet. Därför arbetar centern för att skapa likvärdiga levnadsförhållande i alla delar av Sverige, för aen balanserad utveckling, som ger alla regioner del av välståndsökningen. För att skaa en grundläggande jämnlikhet krävs ett rättvist skattesystem med skatt och bärkraft. Alla skal bidra till samhällsbyggandet, var och en efter sin förmåga.

Som vi redan konstaterat lade Centerpartiet mycket tidigt fram miljöpolitiska krav till riksdagen. Centerpartiets insatts är i det här avseendet unikt även i ett internationellt perspektiv.

Centern har hela tiden betonat att vi måste ha en helhetssyn på miljöfrågorna. Det räcker inte att enbart åtgärda olika utsläpp. Hela samhällsekonomin måste underordnas ett långsiktigt hållbar Ekonomi.

Vi måste i allt större utsträckning lära oss utnyttja förnybara resurser. Det gäller inte minst inom energiförsörjningen, där Solenergi, Vindkraft och Biobränslen måste ta över från Olja, Kol och Uran.

Styrmedel måste skapas som ger bättre hushållning med resurser och miljö. Det kan vara Energi- och Råvaruskatter, miljöavgifter och ansvarighetsförsäkringar för företagen.

Nya miljöproblem blir ständigt aktuella. Försurning och skogsdöd, Radioaktiva olyckor, nedbrytningar av ozonskicktet, globala förändringar av klimatet och döda havsbottnar är några av de senaste årens hot mot miljön. Centerns linje är att vi bara får utnyttja sådan teknink och sådana metoder som naturen långsiktigt tål. Det ställer utomordentligt stora krav på en omställning till ett miljövänligt samhälle. All miljöförstöring skall vara förbjuden.

En god livsmiljö ger livskvalitet och bättre hälsa. Men livskvalitet handlar om många andra saker dessutom. T ex Förmånen att få växa upp i en trygg familjemiljö, att få gå i en skola med små, lugna klasser, att slippa känna hotet från brottslingar, att ha goda kontakter med sina grannar, att kunna ta emot förföljda flyktingar o s v. Samhället får inte ensidigt betona de matriella värdena.

Centerns vision av ett samhälle i ekologisk balans är ingen vision av ett stagnerande samhälle. Tvärtom krävs en ständig utveckling och förnyelse, med ökad kunskap och ökad utbildning. Centern fortsätter arbetet för ett utbildningssamhälle som ger alla möjligheter till självförverkligande. Hela landet måste få del av högskoleutbildning och utbyggd forskning.

Den metod som centern vill använda i samhallsarbetet är decentralisering. Att decentralisera innebär att sprida makt och inflytande så att den enskilda människan får större mölighet att påverka. Decentralisering är en användbar metod i alla sammanhang.

Genom att decentralisera statlig byrokrati minskas avståndet mellan beslutsfattare och enskilda människor, samtidigt som de sysselsatt i den gemensamma sektorn får större möjlighet att utveckla sitt arbete. Genom decentralisering av företagsamhet och boende skapas goda livsmiljöer i alla delar av landet, storstadstillväxten dämpas och miljöproblemen minskar.

Genom decentralisering av kommunal verksamhet, tex genom delning av kommuner och införande av kommundelsnämnder förstärks demokratin. Med ett decentraliserat kulturliv ökar människornas möjligheter till eget skapande.

Som centerpartiets namn anger står centern i mitten av svensk politik. Undersökningar visar också att centerns politik överstämmer med de egna väljarnas placering på höger-vänsterskalan. Centern är inget högerparti. Men inte heller ett socialistiskt parti. Vi använder ogärna termen "borgelig" om centern, för vi tycker inte heller att centerns politik är "borgelig". Det är en beteckning som andra infört.

Termen "icke-socialistisk" är inte idealisk. Men den anger tydligt att centerpartiet inte hör hemma i det socialistiska blocket. Centerpartiet vill ha en omfattande "gemensam sektor" som skappar trygghet och välfärd -- vård och omsorg, utbildning, kultur osv. -- men centerpartiet vill inte ha en förkvävande statlig makt som tar ifrån människorna deras egna initiativkraft och deras eget ansvarstagande.

Vår ekonomi måste bygga på ett enskilt företagande för att vara nyskapande.