Ångermanälvens mynningsområde i Nylandsfjärden
Ångermanälven mynnar med en markerad distalbrant i Nylandsfjärden, där slampulserna ger upphov till årsvarviga sedimentpartier, tidvis influerade av skredbetingade turbiditer, vilket illustreras av röntgenbilderna nedan. Dokumentationen av sedimenttillväxt och lagerföljd framför den subakvatiska deltafronten i Nylandsfjärden bygger på radiografisk analys av 4 sedimentproppar, tre provtagna 1979 (sedimentpropparna 491 - 493) och en 1983 (sedimentpropp 966).
Delvis överlappande röntgenbilder av den övre, mellersta och nedre delen av sedimentpropp 491, provtagen på ett djup av 36 m, knappt 2 km söder om Ångermanälvens submarina deltas distalbrant i den inre, norra delen av Nylandsfjärden. Observera de relativt kompakta och tjocka turbiditskikten från 1967.
Den kraftiga sedimenttillförseln till de djupare partierna nedströms deltafronten 1967, som dokumenterats av röntgenbilderna, orsakades sannolikt främst av skredartade utglidningar från deltafronten med åtföljande utbildning av bottensökande slamströmmar och turbiditartade sedimentskikt. Härpå tyder årsvarvets strukturella uppbyggnad samt de stora och snabba, annars svårförklarliga vattenståndsvariationer, som registrerades vid deltafrontren under slutet av mars. Detta exempel illustrerar den stora betydelse, som den sekundära uttransporten av sediment från flodmynningarna sannolikt har för sedimenttillväxten inom de djupare bäckenpartierna.
Radiografiskt beräknade data. Den vänstra kurvbilden visar den torra volymviktens variation med tilltagande djup i den övre delen av sedimentpropp 491. Den högra kurvbilden visar den ackumulerade mängden torrsubstans ned till ett sedimentdjup av 208 mm. Den radiografiskt beräknade mängden torrsubstans ovan denna nivå (yr) uppgick till 99,2 % av den mängd, som erhölls genom torkning och vägning av sedimentskikten (y1). Den ackumulerade mängden torrsubstans ned till ett sedimentdjup av 10 cm utnyttjas som hårdhetsindex vid jämförelse mellan provtagningsplatserna. Från Axelsson 1983 (Hydrobiologia 103).
Den årliga sedimenttillväxten har beräknats genom mätningar på röntgenfilmerna och på svärtningskurvorna längs sedimentpelarnas röntgenbilder. Därvid har tjockleken och torrsubstansmängden bestämts för de varv, som antagits återspegla en årlig periodicitet i sedimentationen. Svärtningskurvornas toppar, som motsvarar volymviktens minimivärden, har utnyttjats för definition av varvgränser. Detta innebär att skillnaden i sedimenttillväxt, mätt som torrsubstans, torde vara relativt ringa mellan "sedimentologiska" år (årsvarv) och kalenderår.
Radiografisk jämförelse mellan de översta partierna av sedimentpropparna 491 och 966 från den inre, norra delen av Nylandsfjärden.
Sedimentpropp 966 provtogs i samma område som sedimentpropp 961 men från ca 2 m större vattendjup (38 m) och ca fyra och ett halft år senare. Som framgår förenklar röntgenbilderna korrelationen mellan sedimentpropparna liksom uppföljningen av sedimenttillväxten.
Transport av suspenderat oorganiskt material ca 1 km uppströms Ångermanälvens mynning samt sedimenttillväxten på 36 m vattendjup, knappt 2 km söder om Ångermanälvens mynning i Nylandsfjärden.
Den årliga transporten av suspenderat, oorganiskt material vid Hammarsbron, ca 1 km uppströms Ångermanälvens mynning, illustreras ovan för 21-års perioden 1950 - 1971 medelst data (enligt "interpoleringsmetoden") från Nilsson,1975 (UNGI Rapport 34). Nilsson anger medelvärdet för denna period till 116000 ton. Figuren åskådliggör även sedimenttillväxten för samma tidsperiod enligt radiografiskt beräknade årsvarvsdata från sedimentpropp 491. Vid denna provtagningslokal uppgick sedimenttillväxtens årsmedelvärde för den angivna 21-års perioden till 8,6 kg torrsubstans (ts)/m2 (13,6 mm varvtjocklek) och medianvärdet till 5 kg ts/m2 (9 mm varvtjocklek).
Som framgår av figuren ovan var sambandet mellan transporten av suspenderat oorganiskt material i Ångermanälvens mynning och den beräknade sedimenttillväxten vid den angivna lokalen i Nylandsfjärden ganska varierande under den studerade tidsperioden. Särskilt anmärkningsvärt är det extremt höga värdet på sedimenttillväxten 1967 (13 gånger medianvärdet), särskilt som den beräknade sedimenttransporten detta år var lägre än medelvärdet för 21-års perioden. Som nämnts ovan berodde den kraftiga sedimenttillväxten 1967 sannolikt på skredartade utglidningar från det subakvatiska deltats distalbrant (och ej på tillförsel av mudderslam).
Tillbaka till min första sida.