Karl XII (1682-1718)

Karl XII föddes den 17 juni 1682 som son till Karl XI och Ulrika Eleonora den äldre av Danmark. Karl övertog regeringsansvaret på senhösten 1697 endast 15 år gammal. Under de första åren som regent förde han ett enkelt och härdande liv med jakt och ridning, men år 1700 förändrades allt. Danmark, Polen och Ryssland ingick ett förbund mot den nu artonårige kungens stormaktsvälde och snart hade " det stora nordiska kriget " börjat. Kungen gjorde omedelbart en attack mot den dåligt försvarade ön Själland och danskarna tvingades snabbt till fred och var tvungna att ge upp sitt anspråk på Holstein-Gottorp, ett område i Tyskland som Danmark eftertraktade.

Samtidigt gjorde August av Polen en misslyckad attack mot Riga och i september 1700 gick Tsar Peter den store av Ryssland över gränsen till Svenska Ingermanland och började belägra Narva.

Den 6 oktober landsteg Karl XII i Pernau (Pärnu). Efter en kort visit i Svenska Estlands huvudstad Reval nuvarande Tallin, marscherade han till Wesenberg ungefär tio mil väster om Narva för att förbereda stöten mot ryssarna. Den 13 november bröt han upp och gav sig med 11.000 man mot Narva. Efter ca 11 mil var man i Lagena, en mil från den ryska försvarslinjen. Svenskarna trodde att det fanns omkring 60.000 ryssar vid Narva. De var utvilade och hade gott om mat och ammunition, medan svenskarna var trötta och hungriga efter den långa marschen på dyblöta vägar. Trotts detta gav Karl XII order om anfall den 20 november 1700.

Peter den store

Klockan två började anfallet, samtidigt inträffade en häftig väderleks förändring. En hård snöstorm som Svenskarna fick i ryggen, bröt ut. Ryssarna kunde inte se något för all snö och trodde att Svenskarna drog sig tillbaka. I själva verket forcerade de framåt. När de var trettio meter från de ryska linjerna hade ryssarna insett faran, men nu var det försent. De svenska karolinerna sköt nu av sina bössor på tio meters håll, varefter de drog sina värjor och sprang fram för närstrid.

Svenskarna fullständigt massakrerade de ryssar som inte flydde och vid femtiden hade ryssarna kapitulerat. Peter den store hade några dar tidigare lämnat lägret och överlämnat befälet till hertig Karl Eugen du Croy. Karl XII lyckades nu ta hertigen du Croy och två andra generaler samt två överstar till fånga. De svenska förlusterna blev inte mer än ca 700 döda och 1200 sårade. Medan ryssarna förlorade nästan 10.000 man.

Fienden förlorade tvåtusen i stupade och mer än två togs som krigsfångar. Därtill kunde kungen räkna in 46 kanoner, fiendens stora förråd och bagage. Sverige förlorade trehundra i döda, cirka 600 sårade och två fångar.

August den starke var fortfarande kung, men hans ställning försvagats avsevärt. Karl XII tog tillfället i akt lät tillsätta en ny kung, nämligen Stanislaw (Stanislaus) Leczinski.

Polen hade nu två kungar, eftersom August inte hade avgått och han fortfarande erkändes av de flesta av adels männen.

År 1704 lyckades emellertid Karl XII med att få August den starke avsatt och Polen slöt förbund med Sverige.

August den starke

1706 tågade Karl in i Schlesien och därifrån vidare till Sachsen. August var nu tvungen att erkänna Stanislaw och uppsäga alliansen med Ryssland. Karls mål var nu att besegra Ryssland och 1707 sattes de välutrustade svenska trupperna i rörelse. Karls avsikt var att inta Moskva och tsar Peter till fred, vilket skulle leda till att Sverige fick tillbaka de landområden ryssarna hade erövrat.

Svenskarna trodde att ryssarna skulle gå till anfall, men det kom inte. Nästa dag, den 18 juni, bestämde sig kungen för att gå till anfall innan ryssarna gjorde det. Eftersom kungen var skadad efter att ha träffats i höger fot av en kula med liten kaliber som hade gått genom foten bakifrån och krossat några ben, kunde han inte leda anfallet, utan Carl Gustaf Rehnskiöld var högste befälhavare. Anfallet blev en katastrof för svenskarna. De 40.000 utvilade ryska soldaterna hade inga problem att stå emot anfallet och många av svenskarna tvingades att kapitulera.

Tsar Peter hade vunnit en förkrossande seger. Kungen och resten av armén , ca 16.000 man, drog sig mot den turkiska gränsen. Vid Perevolotjna forslades den sjuke kungen, tillsammans med några hundra man, över floden

Karl stannade kvar i Turkiet ända till 1714, länge bosatt i den lilla staden Bender. Under hans femåriga vistelse försökte han pressa Turkiet till en krigsförklaring mot Ryssland; det lyckades visserligen flera gånger, men resultaten uteblev. Tillsist tröttnade sultanen på den besvärlige gästen och lät med våld tillfångata Karl ("kalabaliken i Bender") i februari 1713, varefter han forslades bort och hölls fången dels i Timurtasj, dels Demotika.

Under tiden föll det svenska stormaktsväldet samman. Ryssarna intog snabbt de baltiska besittningarna och tillsist även Finland (1713-1714). Sachsen återinträdde i kriget och August tog tillbaka sin polska tron. I Sverige blev förhållandena alltmer bekymmersamma.

Karl förstod nu att han inte kunde upprätta något i Turkiet och lämnade hösten 1714 Demotika och begav sig mot Sverige. Efter att ha uppehållit sig i den svenska staden Stralsund i östra Tyskland, i närmare ett år anlände han till Trelleborg i december 1715.

Karl lyckades få en ny armé på fötter, men använde också tiden till diplomatiska förhandlingar me såväl England-Hannover som Ryssland och Preussen.

Hösten 1718 tågade Karl med en armé på 40.000 man mot Norge. Avsikten med fälttåget nämdes aldrig, kanske ville han ersätta de i öster förlorade områdena.

Under belägringen av Fredrikstens fästning (Fredrikshald) den 30 november 1718 träffades kungen av en kula i tinningen, som gick ut på andra sidan och var ögonblickligt dödande. Karl XII blev 36 år gammal. Natten efter skottet i Fredrikshald låg kungen lik i högkvarteret i Tistedalen.

Eftersom Karl XII inte var gift och Sverige därmed inte hade någon tronsarvinge övertogs tronen av Karls halvsyster Ulrika Eleonora.

Ulrika gifte sig 1715 med Fredrik av Hessen, sedarmera Fredrik I. Ulrika dog 1741 av smittkoppor.