Barndomshemmet

Text: Karl-Evert Musik: Paul Dresser

Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkgrön granskog lyser bakom dem,
syns den röda lilla stugan invid grinden,
som i forna dagar var mitt barndomshem.

-Det var sol och sommar över gröna hagar,
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som stå kvar från dessa dagar
är de bästa och de vackraste jag har.

Jag är gammal och nu lever jag på minnet
av mitt hem och mina vackra drömmars land.
Vad som fordom kunde fängsla barnasinnet
står så tydligt för min inre syn ibland.

-Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde,
jag förstod det kanske ej förr’n jag blev stor.
Och föräldrarna mig livets goda lärde,
nu de äro borta både far och mor.
I min ensamhet rätt ofta tanken glider
till den bygd från vilka minnena mig nå.
Fast det nu har svunnit många långa tider,
Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.

Stäng