Rhythm by Dance

I modern tid har flera av dessa danstraditioner lett till professionella dansformer som även nått en
entusiastisk publik långt utanför den egna kulturkretsen. I vissa fall har de också dragits in i en
massproducerad kommersialiserad nöjeskultur. Det starka repetitiva rytmiken, som är en dominerande
del i många av dessa danser, har visat sig ha en starkt befriande påverkan på människor i vårt samhälle.
Det tycks öppna dörrar till ett hemliga rum av starka känslor som på så sätt kan komma till uttryck i den
kollektiva entusiasmen efter upplevelsen av en intensiv dansföreställning. Även inom den moderna
sceniska dansen har koreografer allt mer experimenterat med ljudskapande och repetitiva inslag
frambringade både med såväl kroppen rösten och olika instrument eller andra föremål.

De mest kända och mest spridda av sådana dansformer är flamenco, stepp, irländsk folkdans, indisk
kathak, argentinska gauchodanser, medan -sydafrikanska och grönländska stöveldanser, vissa former av
marockanska ryska, mexikanska, filippinska, folkliga specialformer etc. är mindre kända och åtminstone inte ännu
utvecklats till en sådan virtuositet att de blivit egna professionella dansgenrer.

Syftet med vårt projekt är att ur den mångfalden av dessa danser välja ut några och presentera dem i
solistform. Både i dess ursprungliga gestaltning och i nyskapade spännande möten mellan artister i
Sverige och koreografer från utlandet. Vi vill gärna också utforska möjligheten att hitta nya
samarbetsformer mellan slagverkare och "rytmvirtuosa" dansare. Varför inte i en gemensam
rytmfestival?

Artister som kommer att samverka i detta projekt är från olika nationaliteter och av mycket professionell
nivå. Några har medverkat i mina tidigare uppsättningar.

Projektet är tänkt ha premiär under våren 2003. Idén om att samarbeta med slagverksfestivalen i
Stockholm håller på diskuteras och utarbetas. Vi vill skapa en bro mellan den publik som normalt endast
går till musikevenemang och den publik som framför allt brukar besöka dans föreställningar. Med
rytmen i fokus skapar vi ett gränsöverskridande möte mellan dessa två konstarter och publikgrupper.

Gabriela Gutarra - Flamenco Center
(bearbetning av text - Gita Sellmann)

Annette Lefterow

Annette Lefterow är från Stockholm och började
dansa vid tre års ålder och redan vid 15 års
ålder blev hon lärare i olika dansformer på
Balettakademien i Stockholm (1985-1997).
Stepp blev snabbt den dansform som hon kom
att utveckla mest och gjorde vid ett
framträdande i Berlin 600 nedslag på en minut!
Hon har undervisat och koreograferat för teater,
tv och tävlingar i bl.a. Sverige, Norge, Finland,
Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien, England
och Cypern.
Framträdanden i svensk television i program
som; Allsång på Skansen, Söndagsöppet, Det
kommer mera, Grammisgalan, TV4 God
morgon, Lilla Sportspegeln mm.
1998 producerade hon "Swedish Open in
Tapdance" i Kungsträdgården med tävlanden
från hela Norden, inspirerad av sin egen
medverkan i VM i stepp.
Inom stepp arbetar hon med både "broadway
style", "rhythm tap" och "improvisation" men
brinner för att utveckla nya stilar med annorlunda
musik, så att steppen kan få nya former och bli
mer visuell med hjälp av både teknik, fantasi och
musik. Hennes motto är "sluta deppa & börja
steppa".

Dansstilar

Kathak - Indien
Kathak har sitt ursprung i de ambulerande berättare, kathakas, som vandrade
från by till by. Precis som de övriga klassiska indiska danserna uppfördes
kathak främst i de hinduiska templen som en dans till gudarnas ära.
Dansens roll och karaktär förändrades i takt med att en rad utländska erövrare
invaderade Nordindien. Under mogulernas välde (1500-talet) tynade
tempeldansen bort och ersattes av en mera profan och spektakulär dansform.
Den passade bättre som underhållning för de muslimska härskare, som satt
vid makten tills engelsmännen kom i mitten av 1800-talet. Dansen skiljer sig
ganska markant från de andra klassiska dansformerna genom sitt rytmiskt
mycket komplicerade och mycket virtuosa fotarbete men har också
gemensamma drag i de berättande dansavsnitten. Typiskt för kathak är också
de mer än hundra bjällror som man fäster vid vardera ankeln.
Slagverksinstrumentet som ackompanjerar kathak-dans är den indiska tablan.
.
Flamenco - Spanien

Flamenco föddes i Södra Spanien som ett resultat av blandningen mellan
olika folkslag, religioner och kulturer. Dessa element gav så småningom
upphov till en ny och speciell musik, dans, rytm och sångform. Grekiska
skallror, mozarabisk poesi och toner, gregorianska hymner, romanser från
Kastilien och hebreiska klagosånger sammansmälte med zigenarnas rytmer.
Zigenarna, som kommit från det avlägsna Indien för att stanna i Spanien,
slutformade den musikaliska syntes som vi idag kallar Flamenco. Den har sina
givna regler men inom dessa finns det ett stort utrymme för improvisationer.
Den är en levande konstform i ständig utveckling. Precis som kathak har
flamenco utvecklat ett virtuost fotarbete. Rytmerna är väldigt svåra, och på
senare tid har man fört in olika slagverksinstrument som t ex den peruanska
cajón ( låda).

Argentinsk gauchodans "malambo".
'El Malambo' är, liksom all annan argentinsk folkdans, resultatet av fusionen
mellan det indianska och det spansk-koloniala. I början av 1900-talet
dansades malambon framförallt på den argentinska landsbygden, på fester
och barer.
Den är en traditionell, exklusivt manlig dans. Den fyllde en viktig social funktion
- genom dansen mätte "Los Gauchos" sina krafter till långt in på småtimmarna.
Till ackompanjemang av gitarr och den indianska trumman," bombo", tävlade
man i styrka och uthållighet med långa, avancerade sekvenser av steg, stamp
och klackar.

Under 1900-talet infördes i dansen s k "boleadoras", ett indiansk jaktredskap
som består av ett rep med insnörda stenkulor i ändarna. Den store
argentinske dansaren "El Chucaro" var den förste som utvecklade
boleadorasdansen i malambo-rytmen. Nu kunde dansaren använda sitt eget
slagverksinstrument.

Irländsk dans
Den irländska dansen finns i flera olika former som grupp- eller solodanser.
Under 1700-talet reste s k "Dancemasters" runt på Irland för att lära folket
dans, historia, etikett mm.
Gruppdanserna skapades av mästarna för att alla skulle kunna vara med, och
soloprestationer uppskattades mycket. När mästarna träffades tävlade dom i
att utföra komplicerade rytmer med fötterna, och för att göra det svårare hölls
armarna strikt längs sidorna - det mest kännetecknande för dansformen.
Showformen av dansen är en utveckling av tävlingsdansen.

Den keltiska musiken är mycket rytmisk och intensiv och spelas huvudsakligen
på Uilleanpipe (den irländska säckpipan), tinwhistle (flöjt), fiol och Bodhrán
(den irländska trumman). Bodhran, som är det viktigaste rytminstrumentet, är
en enkel ramtrumma som spelas med en hand. Med den dubbeländade
trumpinnen framförs komplicerade rytmer till fartfyllda reels, jigs och
hornpipes. Den andra handen används för att ändra tonläge och typ av ljud, så
att trots dess enkelhet kan en duktig musiker spela melodier på instrumentet.
Det arrangeras tävlingar i irländsk dans. I dag är dansen och musiken spridd
över stora delar av världen, och prishyllan för en dansare eller musiker kan
vara minst lika imponerande som hos vilken friidrottare som helst.

STEPP
Stepp är en dansform som utvecklats ur flera olika kulturers folkdanser. Man
kan säga att nästan varje land har en folkdans som kan liknas vid steppdans.
Stepp i olika former fördes under 1800-talet till USA med bl.a. afrikanska
slavar, som utövade rytmiskt fotstamp, och irländare med sina danstraditioner.
I USA möttes dessa olika dansformer med andra influenser och sakta tog en
ny dans form, stepp, som fick sitt stora genombrott då ljudfilmen
introducerades. Stepp, en dansform med ljud, blev temat på många stora
filmer, och stjärnor föddes som Bill Robinson, Fred Astaire, Gene Kelly,
Ginger Rodgers med fler. Stepp blev en visuell dans med stil, fantasi och
lätthet, och på teatrarna framfördes stepp med så många dansare som möjligt
för bästa effekt. Musikaler som "42nd Street" framförs än i dag på många
teatrar världen över. Idag har steppen fått ett mer modernt ansikte utåt och
"rhythm tap", den stil där steppskon är mer som en trumma i musikalisk form,
framförs av nutida stjärnor som Savion Glover och den australiensiska
gruppen "Tap Dogs".