|
Rundresa för Freden |
|
Under rundresan, förverkligad av FARC-EP,och den Colombianska regeringens gemensamma delegation till olika europeiska länder, upprepade den höga fredskommissionären Victor G. Ricardo i de flesta anföranden: ”för två år sedan trodde ingen det möjligt att påskynda en fredsprocess, för ett och ett halvt år sedan trodde ingen att man kunde få igång en dialog och för ett år sedan trodde ingen att vi kunde ha en gemensam agenda och ännu mindre att en sådan här rundresa skulle vara möjlig att genomföra”. Och delegaterna tänkte att ”nu börjas det igen”, trötta på att om och om igen höra likadana tal, men…” han har rätt!”. Den intolerans som finns i Colombia tillåter oss ej tro att vi själva har förmågan att föra vårt land framåt, att lösa de ekonomiska, sociala, politiska och beväpnade konflikterna. Att maximalt utnyttja alla de möjligheter Colombia har vad gäller naturresurser, industri, lantbruk och kultur. Man tror att endast utländsk expertis kan lösa våra konflikter. Vi vet att det internationella stöd vi fått är en positiv gest av mycket stor vikt för fredsprocessen. Särskilt med tanke på att den Colombianska konflikten är mycket annorlunda jämfört med andra i världen och därför bör lösas av colombianer och på ett colombianskt sätt. Delegationerna blev bemötta på en jämlik nivå av de svenska, norska, italienska, schweiziska, spanska och franska regeringarna och av Vatikanen samt av viktiga organisationer som FN, FAO, Internationella Röda Korset, representanter för Militära Styrkor, parlamentariska presidenter, politiska partier och massmedia. Rundresan behandlade teman av intresse för det Internationella Samfundet. Av de frågor och inlägg från representanter och specialister, varav vissa colombianer, som kom upp att döma, kan vi konstatera att bristen på djupgående kunskap om landet hindrar dem från att förstå den dagliga verklighet miljontals colombianer lever i. Brist på kunskap om Colombia och colombianernas historia och deras kamper för överlevnad och rättigheter genom tiderna. Det är denna kamp för överlevnad som driver dem att arbeta med vad som helst: på koka- och vallmoodlingar, som ambulerande försäljare, som tjuvar och med anställningar uppfunna utav nöden. Under rundresan förklarade och visade man på att lösningen på fenomenet med utbredd narkotikaodling står att finna i sociala, ekonomiska och politiska ändringar, inte genom militär bekämpning. Man pekade på de negativa effekterna utav skövling av skogar för brukningsändamål och kemisk besprutning av odlingar för ekosystemet och den biologiska mångfalden. Med detaljerade siffror och exempel bevisade man falskheten i teorin som specialisterna hävdar sann, att ”den beväpnade konflikten är anledningen till den ökande kokaproduktionen”. Verkligheten visar det motsatta. Det är de ekonomiska och sociala konflikterna, som förvärras dag för dag på grund av den neoliberala modell, med dess tillhörande ekonomiska öppenhet, som tillämpas, som är roten till problemet med ökad drogproduktion. Det är anledningen till de kriser bönderna i Colombia upplever, oavsett vad de odlar eller föder upp så lönar det sig inte. För att kunna fortsätta leva på jordbruket prövar de då lyckan med koka- och vallmoplantor. Exempel på detta kan hittas i alla de zoner där illegalt jordbruk förekommer. En helt annan sak är handeln med narkotika. Där handlar det
om ett internationellt problem där lösningen bör hittas
av alla de inblandade länderna: de odlande, de förädlande
och de konsumerande.
Det stod även klart för samtalsdeltagarna att vi är en politisk kraft erkänd av Pastranas regering och som de bör räkna som en politisk och militär organisation som har politiska och ekonomiska förslag till förmån för det stora flertalet. Vår kamp är för en fred med social rättvisa, självständighet, värdighet och en fritt självbestämmande nation. Den verkliga och slutgiltiga freden kan endast uppnås om ekonomiska och sociala förändringar kommer till stånd. Politiska förändringar som upplöser anledningarna till det av staten, och de under 50 år liberala och konservativa regeringar, understödda krig. All ekonomisk hjälp för att göra verklighet av eventuella överenskommelser uppkomna vid dialog- och förhandlingsbordet, bör sökas av alla inblandade förhandlarna och kontroll och användning av medlen bör ske samfällt. På detta sätt undviker man att medlen hamnar i korrupta politikers fickor eller i budgeten för det krig som förs mot folket för att detta inte ska protestera mot orättvisa regeringar och deras ojämlika fördelningspolitik. Detta är fallet med den så kallade Plan Colombia, i själva verket en krigsplan då den främst avser att förbättra de militära styrkornas krigsduglighet i den statliga repressionen av arbetarnas sociala protester, under förevändning att man bekämpar narkotikahandeln. Framsteg gjordes under samtalen vad gäller ett tema som oroar både
colombianerna och internationella samfundet, nämligen Mänskliga
Rättigheterna respektive Internationella Folkrätten. Att kunna
skilja på dem: medan Mänskliga Rättigheterna åligger
de enskilda staterna var för sig förpliktar Internationella Folkrätten
hela InternationellaSamfundet..
|