Guldkjedjan från Milano gick till norska Porsgrunn!

Av Mikael Nilsson

Med glitter och strass, paljetter och glamour avgjordes Italiens viktigaste hundarrangemang i Milano. Domare och handlers i aftonklänningar och smokingar. Det hela var en högljudd affär med 11 000 åskådare på läktarna och tv-sändning för 15 miljoner tittare. Vår härliga storpudel King, Ch Topscore Contradiction avslutade året med att vinna världens mest glittriga hundshow, Collare d'Oro, guldhalsbandet.

När invitationen till 2002 års upplaga av Collare D'Oro kom blev jag jätteglad. Av andra som varit där hade jag hört att det var en riktig upplevelse. Och det hade de rätt i. Att visa hund när det är påkrävt med smoking för 11 000 åskådare och sänt på TV för 15 miljoner tittare är något helt speciellt. Denna TV-show var Italiens mest betittade under förra året. Så, nog finns det intresse för hundar på kontinenten.

Invitationen var till Milano för två personer med hotell, resa och mat inkluderat. Hundens biljett var dyrare än våra två tillsammans och det klart att han var också inviterad. Hotellet var av riktigt god standard, liksom mat och all annan arrangemang. Efter första kvällens information och tidiga middag bar det av till arenan för generalrepetition. De åskådare som kom den kvällen bara för att se King fick åka hem beskvikna. Han hade en Stand-In. Av svensk italienska Birte Ahrens fick jag låna en annan hund, en greyhoundhane. Domarna var på plats och de skulle först få se King när han var i full utställningsshape.

När så den stora dagen kom var arenan full av hundar som var anmälda till kvalificering. Av dessa plockades det ut de hundar som av domarna fått högst poängantal. Dessa gick sedan vidare till utslagstävling. De bästa av dessa skulle vara med i tv-underhållningen som vi var direktinbjudna till. Under dagen var det också dags för domarna att gå igenom våra hundar, vi 18 som var inbjudna. VID eller Very Important Dogs, som våra skönheter kallades för. När allt detta var över åkte bussen med domare och hundar med ledsagare tillbaka till hotellet för lunch samt några timmars avslappning. Denna avslappning blev till intervju med Kroatisk press. De var väldigt intresserade av King. Med det upplageantalet dessa tidningar hade, sa de att jag och King kommer vara kändisar på gatorna i Kroatien. Kanske varken a eller b kändisar men kanske c kändisar, kan jag tänka mig.

Tillbaka till arenan. Nu var aktörerna uppklädda. Mer glitter på domare och handlers än vad vi någonsin sett. Damerna i aftonklänning och herrarna i smoking. Det var nog inte bara jag som kände mig riktigt snygg. Med publikens stöd eller visslingar äntrade hundarna arenan en efter en. Det hela var riktigt kul. Mellan de olika entreerna vi gjorde var det musikunderhållning av italienska artister. Naturligtvis var huvudattraktionen en grupp med unga damer i de minsta, röda kjolarna jag sett. Jag vet inte ens om man kan kalla det kjol när de inte täcker hela rumpan? Att "kjolarna" var genomskinliga på riktigt nära håll gjorde inte stämningen sämre. Tillbaka till det vi var där för, att visa hund. King fick av de tio domarna 94 poäng av 100 möjliga. Det visade sig senare att det var kvällens högsta. Därmed var vi kvalificerade att deltaga i den slutliga BIS-finalen med en enväldig domare, i år var det inhemska Paolo Dondina. När de tre kvalificerade från vår grupp stod och mottog applåder var det ganska härligt att vara svensk. Tvåa i vår grupp var Elisabeth Axelsson med malteser och trea var Birte Ahrens med greyhound. Tre svenskar på första platserna, det var inte dåligt. En fjärde hund från vår grupp skulle publiken plocka fram genom att rösta med mobiltelefoner. Det blev en labrador. Den andra gruppen med andra halvan av startfältet gav BIS-finalen ytterligare finalister. Av denna grupps publikfavorit kom ytterligare en skandinav, den norsk belgiska St Bernarden.

När vi ganska sent på kvällen äntrade scenen för BIS var spänningen på topp. Paolo körde runt startfältet och plockade sedan handfast ut fem finalister. Så stegade han fram och placerade Elisabeths malteser som trea och en italiensk whippet som tvåa. Publiken var inte helt förtjust när han visade King till etta. Publiken ville hellre ha något mer nallelikt. Men som tur var är Paolo mer kynolog än så. Att han i intervju efteråt förkunnat att King är världens, för tillfället, bästa hund känns väldigt hedrande. Efter att scenen formligen stormats av åskådare som alla ville vara på bild med vinnaren gjorde det hela riktigt kaotiskt. Inte klagar man, för det är inte så många minuter berömelse man får i livet.

När vi så kom tillbaka till hotellet vid halv två tiden på natten var det dags för mat. King var, som vinnare, en självskriven gäst i restauranten. Där mottog vi en riktigt fin pokal som bevis på vinsten. Natten var lång och champagnen lämnade ingen strupe torr.

Att Glennas väska blev tagen i lobbyn innan vi skulle åka till flygplatsen gjorde hela resan ännu mer minnesvärd. Tursamt nog var det hela ett misstag, men väskan kom till rätta först flera veckor senare. Nu kunde familjen Glenna återgå till vardagslivet i Porsgrunn. Långt bort från TV-kamror, glitter o glamour och tokiga hundfolk.