"Cruft enters a new era! Norwegian dog goes best in show"

Känslan när domaren höjer handen och resolut stegar fram mot dig under publikens jubel är helt enorm. Egentligen är det overkligt och nästan obeskrivbart. En veckas gåshudsliknande tillstånd börjar infinna sig. Ringfunktionärerna ber mig efter en liten TV-intervju ta en äresrunda. Hur snabbt tar man en äresrunda efter BIS på Crufts?? Upp på podiet igen mellan bucklan Bucklan (som Eva Valinger kallar den) och 6-litern med Champagne. Nu frågar jag ringfunktionären om fotografering ska föregå utanför ringen, liksom dagen innan efter gruppen. Han svarar bara "Turn around, and smile". När jag möts av 100-tals fotoblixtar i ansiktet på en gång förstår jag att det är här det sker. Efter ett tag får jag besked om att jag själv ska avsluta när jag känner för det, men jag vill ju aldrig att det ska ta slut.

Vår Crufts

Historien ni nu läser börjar egentligen när jag halft på skämt någon gång under sommaren 2001 nämner att vi ska åka till Crufts till våren. Kings ägare Glenna, är inte kända för att vara de som säger nej kastade sig genast på ideen. Sedan den dagen planerades det för noggrant för Englandsturen. Snart tog resan form. Angela Corish, som vi lånade trim av och hennes australiska vänner trodde att vi blivit galna då Stein bar ut 30-liter norskt vatten som vi skulle använda till sista sköljningen. Jag var livrädd att pälsen skulle bli likadan som mitt eget hår har tendens att bli i England, platt och märkligt. Jag blev nöjd med pälsen...

Att ställa ut hund i England är krångligt och dyrt. Nu tänker jag inte främst på själva utställningen men på resan som sådan. Glenna bilade genom Europa och tog båten mellan Calais och Dover. Sedan bar det av i vänstertrafik med skidbox full med bur, bord, hjul, vattenflaskor och väskor. Det var inte lätt att få hotell som accepterade hundar heller. Det blir lätt en veckas semester från jobbet i och med att resan är så lång. Ställer man ut en mindre hund kan man ju kanske enklare och billigare flyga. Men när man mellanlandar antingen i Helsinki eller Amsterdam blir man genast orolig. Tänk om hunden hamnar på fel plan.

Det var härligt att åka på utställning som en riktig outsider. Ingen av de pudelfolken jag pratade med på utställningen trodde att vi hade någon chans. Vi hade inte direkt annonserat vår ankomst till England, men folk visste. Det folk dock inte visste var att vi klippt King i kontintental. Det gjordes inte bara med tanke på England men för att vi hela tiden trott han skulle bli fin i den klippningen och först nu fick en lucka i kalendern med tillräckligt tid att få plättarna att bli höga nog. Rikt segertippad var den av Michael Coad visade Ch Del Zarzoso Rubio Con Grancho. Men den modiga domaren Norman Butcher följde sitt hjärta och pekade efter många nervösa rundor på mig och King. Vi åkte dit med hoppet om att vinna CC, men modererade det till att man får vara glad för en hedervärd placering. Slår man årets storpudel i England och flera gruppvinnare i Open Class på Crufts känns det som man är långt på väg. Redan i klassen slog vi 2 CruftsBIS-vinnande handlers, Michael Coad (2000 Kerry Blue Ch Torums Scarf Michael) och Clare Coxall (1966 toy Oakington Puckshill Amber Sunblush). Line-up'en i Open dogs var lika internationell som Crufts i stort:

1 CC, BOB Ch Topscore Contradiction, norskuppfödd och ägd
2 RCC Ch Del Zarzoso Rubio Con Grancho, spanskuppfödd och engelskägd
3 Ch Del Zarzoso Fin De Siglo At Namkia, spanskuppfödd och engelskägd
4 Ch Donnchada Deville, amerikanskuppfödd och tyskägd

Det kändes egentligen inte som att någon av tikarna utgjorde något egentligt hot om segern. Ett par var väldigt söta typer, korta och fina men de hade inte sina dagar. Vinnarna var:

CC, BOS Magin Bedazzled
RCC Ch Atastar Miss America

Efter BIR-vinsten måste vi ge BBC upplysningar om oss och hunden. Detta för att kvällens TV-sändningar skulle bli bra, med bla Frank Kane som expertkommentator. Kari och jag stressade bort till gruppringen, många hallar bort. Vi anade inte hur lång tid vi hade på oss. Stein skulle gå och plocka upp några priser i stånden.

Photo Gary Trotter

Kvällen efter gruppvinsten var naturligtvis fylld av skratt och fest. Vi var på den lokala puben vid sidan av hotellet och åt och drack. Vi hade en härlig kväll. Eftersom vi visste att Pamela Cross Stern tyckt om King förrut var vi fyllda av hopp och förväntan. Men konkurrensen är ju en annan på Crufts än på NKK Stavanger. Gruppvinnarna inkluderade 2001 års årets hund, pekingesern, nr 2, en old english sheepdog och nr 4 en riesen. Foxterriern var också en av BIS vinnarna från förra årets championship shows. Pekingesern föll jag totalt för. Den är gudomligt vacker i full blom och showar och visar sig från den allra bästa sidan. När vi i BIS'et stod bredvid den tänkte jag att det är ju inte dåligt att bli Reserve heller.

Eftersom BIS'et på Crufts ska gå på bästa sändningstid var det en olidlig väntan hela dagen till klockan skulle bli halv nio. Vi anlände utställningsplatsen ganska sent, arrangörerna känner oss ganska dåligt eftersom de var övertygade om att vi åkt hem. När vi ankom "groupwinners room" blev konkurrenterna knäpptysta. Någon bröt tystnaden med kommentaren "Oh, so you finally came, they (organisatörerna) have been panicing for two hours". Då började alla skratta. I mitt stilla sinne tänker jag på vad mamma alltid sa när vi var sena till familjetillställningar, "fint folk kommer sent". Vi fick ett eget rum och började jobba med King. Vi blev avbrutna för att göra intervju med Animal Planet och tidningen Dog World. Efter kort tid förflyttade vi färdig iordningsställd hund bort till BIS-ringen. En sista genomgång av ringproceduren och så var det sista uppträdandet innan BIS'et. En fantastisk dans av två Border Collies med matte till medryckande jazzmusik. Domaren blev mottagen av rykande applåder efter en trumpetfanfar. Ensam i spotlighten med limegrön klänning som framhävde det röda, exklusiva håret till domaren, väntade hon på sina hundar. En efter en ankom vi ringen till öronbedövande jubel i mörkret, följd av spotlight ljus. Där stod jag och King som representanter för Utility gruppen på årets Crufts med lika stora chanser att vinna som någon annan. Att vi även här var outsiders och från ett helt annat land var med ens glömt och vi gjorde vårt bästa. Väl inne i ringen var jag inte det minsta nervös utan samlad och njöt varenda sekund. När man vet att man har 10 miljoner TV-tittare i direktsändning, varje minut regisserad av domare och TV-folk och en enormt entusiastisk och livlig publik gäller det att fokusera och inte missta koncentrationen. Eftersom man prövar att kontrollera känslorna, läs nervositeten var det först när vi var tillbaka i "Groupwinner room" att man förstått vad som hänt, då började jag hoppa och skrika. Astrid, den stackarn, ensam nere i Spanien har ännu inte fått höra mer än några skrik från överlyckliga ägare, på en knastrig mobillinje, just när domaren bestämde sig. Från detta rummet ringde vi upp henne och fick ett par minuter med riktig förmedling av vad som skett. Den lyckliga stunden måste avbrytas med ännu mer fotografering i en uppriggad studio bredvid.

King visade sig som aldrig förr och visade sig som den härliga pudel han är. "He's such a good ambassadour for the breed" sa domaren till mig efterråt. Och det håller jag med om. Han är alltid lika kul att visa, ibland lite vild, men alltid full av humor och upptåg. Kul att domare och publiken gillade en hund som bjöd på sig själv, inte en död staty, utan en hund som tar ett extra skutt eller inte alltid står blixtstilla. En hund av den kalibern älskar ju show och tänder verkligen till när applåderna dånar. När vi stod på BIS-pallen och en hel läktarsektion med skandinaver ropade "Micke, Micke, Micke" trivdes både King och jag. Uppbackningen både under och efter utställningen var enorm. Hade aldrig trott att vi skulle få så många kort, meddelanden och telefonsamtal, det känns verkligen rörande. BIS-festen med video från utställningen hos Åge och Espen, som slog oss om årets hund i Norge förra året var en särskilt fin gest som man inte glömmer.

Nu kan man inte gå ut med pudel här i Norge, utan att bli kommenterad att där är en sådan där King. Vi var redan dagen efter i inslag på norska TV2 och alla stora tidningar har skrivit om oss. När jag tog ledigt från jobbet för att vara med i "Först og sist med Fredrik Skavland", den största talk showen i Norge, och inte bara som åskådare utan som fullvärdig gäst med bl a Ulla Skogh, förstod även jobbarkompisarna att det vi gjort i England är stort. Pudeln King har blivit ett begrepp i Norge som världens vackraste hund. Norrmän är ju som känt glada i att vara världsbäst. På ett engelskt hotell fick förövrigt Glenna skriva autografer på tidningsbilder av King. Gränspasseringen hem gick också strålande, tullarna ville bara klappa cruftsvinnaren och glömde helt att checka papperna.

Rubriker

"Norwegian King crowned of Canine World", BBC text TV
"Norway's Top Score", Dog World
"The dazzling Norwegian", Jackie Kitchener, Dog World
"Quite spectacular on the move", Therry Thorn, Dog World
"They even brought their own water. The story of "King" the history-maker" Dog World
"Europe takes on Crufts and wins" Simon Parsons, Dog World
"Skandinavisk seger på Cruft's!" Hundsport
"Norske King Kung på Crufts" Hundsport
"Verdens flotteste" Varden
"Puddel fra Porsgrunn helt konge" Varden
"Norsk puddel vakrest av 22 000: King blir sökkrik" Dagbladet
"King of Crufts" Daily Mail
"Foreign dog is first at Crufts" Daily Express
"Top dog. poodle from Norway takes Crufts honour" The Guradian
"Norwegian poodle is the King of Crufts" The Times
"Poodle first foreign dog to win Crufts" The Daily Telegraph
"Command performance from "King" of Crufts" Our Dogs
"Crufts enters a new era! Norwegian dog goes best in show" Our Dogs

 

 

Kritiker

Kritiken från rasdomaren Norman Butcher:

"I was thrilled my BOB eventually won the utility group under the eminent judge
Mr Terry Thorn & went on to win BIS under another of our top judges Mrs
Pamela Cross Stern. I thought, & so did many other judges & spectators
of all breeds, that this dog gave the performance of his life. The display he
gave in both groups was something extra special, it was certainly the icing
on the cake for me, my thanks to all who rang & wrote to me offering their
congratulations....OD: 1 Glenna's Nord Ch Topscore Contradiction, I understand
this dog's pet name is King, what a great name to give a dog of his standing,
he certainly added more crown to his laurels today with the performance he gave,
to me a great Poodle who above all epitomises the Standard with his quality
& style, of course he has his faults, to me he has that indefinable word
called quality which all great dogs possess that separates the wheat from the
chaff, congratulations to his owners & handler on his great win & thank
you for bringing such a showman for all dog people to see. CC BOB, G1&
BIS."



Kritiken från gruppdomaren Terry Thorn:

"The fabulous white Standard Poodle dog, Nord Ch Topscore Contraditction,
immaculate in presentation and looking an absolute picture standing with ideal
balance and style. He has a beautiful forehand and the best of bodies. He is
100 per cent sound in the rear and is correctly angulated - this he used to
great advantage on the move making him quite spectacular. I made him a well
deserved winner of the group."

Kritiken från BIS-domaren Pamela Cross Stern:

"There were three dogs pushing particularly hard for the top spot but it eventually
went to the white Standard Poodle, Nord Ch Topscore Contradiction. Elegant,
proud and stylish, very well put together, lovely head and expression, in fact
a delight to handle and with a true Poodle temperament and disposition. Added
to this a showman, with ring presence, he really filled the eye as he covered
the ground..."

Efterspel

Det går inte att föreställa sig, en månad efter, att man har varit med på något historiskt. Vi har som första utlänningar vunnit Crufts. Bilderna med mig och King är och kommer alltid att finnas i "The roll of honour". King är 2002 års Supreme champion. Vad kan man då vinna mer? Tanken på att pensionera King infinner sig direkt. Vad gör då Glenna? De har en hund, har precis blivit bitna av bacillen och längtar varje dag till nästa utställning. Vi har bestämt oss för att satsa vidare. Vill visa upp honom för folk så att han inte bara blir en sån där hund som alla har meningar om men ingen har sett. Vi kommer ställa ut honom i Norge under 2002 och även åka ut på kontinenten några gånger, bl a till världsutställningen. Alltså kan du vänta dig att helt plötsligt, helt oväntat möta King på en utställning nära dig..

Photo Lisa Croft-Elliot

Länkar:

Crufts officiella website

Sidan uppdaterad: 2002-10-29