|
Det kom
sig så en blåsig, men trevlig april dag, gick och blev
en mörk, regning april natt, fylld med besvikelse, ilska och
oförstående.
Allt
hade ju börjat så bra, repet innan soundchecken, soundchecken,
allt för att vara exakt. Seger vittringen kändes ända
ut i tåspetsarna. Denna ökades sedan ännu mer, när
man satt och kollade på, när de andra sound checkade.
- Dom suger...
- Vad gör dom här?
- Kallar de detta musik?
Kanske var de dessa meningar som sedan fick natt att bli en utav de
jävligase i mitt liv.
Vid 5
snåret skrek magen, så Patricia Baletten med följe,
drog på jakt.
Efter några minuters intensivt letande hittade vi ett gatukök.
- En hamburgertallrik, tack, sade jag till tjejen i butiken.
- Skall det vara bröd till det? fick jag som mot fråga.
- Det är väl en självklarhet, svarade jag
- Då blir det 4 kr extra.
Så höll det på... man fick betala för allt.
Detta i samband med den ökande blåsten fick än att
börja ana oråd. I vart fall, efter som alla band hade varit
så kassa på soundchecken kändes det lugnt.
Klockan
gick och gick, till slut var blev den 20:50. Det var dags!
Patricia Balletten dansade in på scen, publiken jubla
- Fan va gött
Allt gick bra fram tills vi skulle spela Patricia Balletten låten.
Otjat som fan och till råga på allt, kunde typ ingen den.
Men vad gjorde det. Misstaget reparerades fort genom att sätta
"Känn ingen sorg för mig Göteborg". Det kändes
så bra.
Tiden
flöt på allt fler band spelade. Inte ett ända utav
dessa kunde jag placera som ett hot. Alla utom ett. Ett hardchord
band från Hålabeck.
De lyckades med det som ingen hittills lyckats med, nämligen
att få i gång publiken. Ett hot syntes och bara ett band
kvar, ett band som kunde rädda Mor. Hugo har krulligt hår.
Laddade
som fan, klev vi upp på scenen. Publiken var fullständigt
vilda. Alla som hade med Onsala, Kaparen och Mor att göra skrek
och gorma så mycket som de bra kunde.
800 grader, blev första låten. Den satt, den segra och
den dominerade. Tillsammans med Hugos fantastiska show, så såg
segern ut som om den skulle hamna i Mors ägor.
800, följdes upp med Solglasögon som även denna satt
fruktansvärt bra. Så här jävla tajta hade vi
aldrig varit. Larsson, Pattan, Jerker, Hugo och jag var som in någon
slags symbios. Trots att vi inte hörde varandra ett piss så
satt det. Nu var vi framme vid eld provet. Den egna låten. Den
hade suttit sådär nere på Mor, och Hugo kunde inte
texten något vidare, så han hade stöd papper. Trots
detta så satte vi även denna. Vi var KUNGAR. Aldrig förut
hade jag känt mig så levande, så jävla grym
och så jävla avgudad. En publik som vrålade och ville
ha mer. Segern var vår.
Pris
utdelning. Äntligen skulle priset gå till Onsala, Kaparen
och MOR, efter 3 år av bra band var det fanemej vår tur.
Helt övertygad om segern, filmade jag Juryn på scenen.
- ... och pris för bästa skolband går till... Conscience.
Helt jävla otippat gick priset ett riktigt jävla pisse band,
om jag själv får säga det.
Fylld med ilska och besvikelse, stängde jag av kameran och sprang
i väg till logen. I 10 minuter satt jag och kollade ner i backen.
Jag hade inte innan den kvällen känt mig så jävla
tom. Så liten och skiten på jorden, så jävla
värdelös, så... arg.
Jag vet hur det är att förlora, det är alltid något
som har gått fel o.s.v. Men här kunde det inte ha gått
så mycket bättre. Jag kunde inte hitta felet. Allt stämde
liksom, allt hade gått som planerat, allt utom uppläsningen
av vinnaren. Vi hade varit bättre än alla andra. Vi slog
alla med häst längder i kriterierna. Jag har fortfarande
inte kommit på vad det var som snuvade oss på segern.
Hade det varit så att vi gjort en mindre bra spelning hade jag
fattat, men nä, det gjorde vi ju inte och det faktum att ingen
kommer ihåg en tvåa är nog den största förlusten,
för min del. En sista sak som jag måste säga innan
jag avslutar denna lille "dagbok".
I min enorma längtan att ta hem segern så förblindades
jag nog och lyckades på något sätt förtränga
alla tankar som gällde en ev. förlust. Jag hade inte föreställt
mig ett sådant scenario. Detta är dock inte anledningen
till att jag tycke att vi snuvades på segern, för vi var
bäst.
|