    |
En som
storögt bevittnade det motoriserade vidundrets ankomst till byn var den då femårige
gossen Rudolf Odin.
I krigsåren var det många prövningar när det gällde däcks- och bränslebristen. Att skaffa gengasaggregat kostade pengar och Rudolf hade ett väldigt sjå innan han kunde lösa ut en gengasbil från verkstan. Han var reparationskunnig själv för att klara servicen på bilarna, men tekniken på den här tiden var inte mer komplicerad än att de flesta reparationer klarades av hemma på gårdstunet. Och det gick ju vägen; transportuppdragen ökade i antal, fordonsparken moderniserades, nya chaufförer anställdes. I början av 50-talet löste Rudolf ut sina bröder och stod sedan som ensam ägare till företaget. För ett fåtal år sedan lämnade Rudolf över styret för åkeriet till barnen Margitha och Örjan samt Uno, gift med Margitha. Örjan sköter om traktorerna och krossverksamheten. Margitha handhar kontoret och Uno sköter om bilarna och dumprarna. Rudolf kan dock inte hålla sig helt borta från verkstaden.
|
Ett av länets allra äldsta lastbilsåkerier
finner vi i Valne, Nälden, där Karl Odin 1923 fick tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik med sin T-Ford.
Men det var teknik och bilar som intresserade Rudolf och när fadern
dog 1932 hade Rudolf redan bestämt sig för att bli åkare, även om han då bara var 14
år gammal. Med hjälp av olika chaufförer drevs åkeriet vidare tills Rudolf själv hade
tagit trafikkort. Så småningom skulle även två yngre bröderna engageras som
chaufförer i åkeriet.