KUNGLIGA BIBLIOTEKET

KLART JUNI 1997

Sveriges nationalbibliotek, Kungliga Biblioteket (KB), från början en kunglig boklåda i slottet, flyttades av bl a utrymmesskäl till Humlegården 1878. Problemen med utrymmet har dock kvarstått, biblioteket ska innehålla ett exemplar av varje trycksak som publiceras i Sverige. Omfattningen och tillflödet av böcker, trycksaker, kartor har inneburit att man hela tiden haft brist på utrymme. I sammanhanget kan nämnas att biblioteket håller en av världens största samlingar av affischer, den äldsta från 1705. Biblioteksbyggnaden har flera gånger kompletterats med tillbyggnader men det har ändå inte räckt till, man var ändå trångbodda.

På 70-talet blossade en pressdebatt om KB:s framtid upp. "Vad skulle hända med biblioteket", och hur skulle universitet som då växte fram försörjas med böcker. En del ville ha ut KB till Frescati för att samtidigt vara universitetsbibliotek. Till slut slog regeringen fast att KB skall vara nationalbibliotek och inget annat. KB och hela dess verksamhet skulle ligga kvar i Humlegården. Därmed kunde projektet med utbyggnaden starta. Det fanns sedan gammalt vilande planer på hur KB skulle byggas ut i Humlegården Man skulle lägga en huskropp bakom huvudbyggnaden. Redan i början på seklet presenterades den planen, vilket på 20-talet resulterade i att man byggde till två flyglar en i öst och en i väst. Nu då det blev aktuellt att bygga ut tog man upp denna gamla idén med att lägga en huskropp i parken. Men det fick man inte - Humlegården får inte bebyggas. Sen var det inte mycket att välja på. Det var bara att gå ner i berget. Man fick inte gå uppåt eftersom huset och fasaderna är K-märkta.

Efter flera års planeringsarbete beslöt regeringen 1991 att Kungliga Biblioteket skulle byggas ut med två bokmagasin i berget under biblioteksbyggnaden. Byggnadsstyrelsen och sedermera Statens Fastighetsverk (1993), skulle i den första fasen av arbetet ombesörja utsprängningen av två gigantiska bergsrum. Därefter bygget av de två bokmagasinen, vardera på fem våningar, 13,5 meter breda och 150 meter långa, och slutligen den totalaq ombyggnaden av KB:s huvudbyggnad och annex.

• Utsprängningarna av bergrummen började i augusti 1992 och var klara i november 1993

• Bokmagasin 1 inflyttningsklart november 1994

• Bokflytten till magasin 1 var klar februari 1995

• Bokmagasin 2 färdigbyggt sommaren 1995

• Ombyggnaden av huvudbyggnaden och annexet som startade våren 1995 ska vara klart i februari 1997

• Markplaneringen och utsmyckningen utomhus ska vara klar hösten 1997

• Personal: Cirka 220 personer skall ha sina arbetsplatser i den ombyggda huvudbyggnaden.

• Tillväxt: Cirka 1300 hyllmeter om året. Om tillväxten fortsätter i samma takt som idag blir det första bokmagasinet, 75 kilometer bokhyllor och det andra magasinet som rymmer ca 85 kilometer bokhyllor fyllda omkring år 2050

• Organisation: Fastighetsägare och byggherre Statens Fastighetsverk, fastighetsdistrikt 2.

• Projektering: Utförd av konsultgruppen KÅBE arkitekter HB.

• Generalentreprenörer: Sprängning NCC, Magasinbygge Rikswapnet och Kraftbyggarna med Strängbetong som underentreprenör.

• Elkonsult: SCC Elteknik

• VVS-konsult: EVR& Wahligns

• Konstrultör: SCC Bygg & Mark

Inredning i bokmagasin: Lundqvist inredningar och Lovsjö bruk

• Ombyggnad: Huvudbyggnad och annex, Skanska.

• Lokaler för allmänhet och forskare: Besökarnas utrymmen finns framförallt i huvudbyggnadens entréplan och i annexet. De publika lokalerna är i huvudsak läsesalar, katalogrum med låneexpedition, informationshall och hörsal, utställningsutrymmen, seminarierum och café.

• Byggtid: 3-4 år

• Omfattining: Cirka 30 000 kvm

• Projektkostnad: Cirka 350 miljoner kronor.

Förste biblotekarie Kerstin Wiman, KB:s samordningsansvarig och brukarrepresentant gentemot byggherre och entreprenörer tar mig med på en orienteringsrunda i det nästan färdigbyggda biblioteket. Vi tar oss in i huvudbyggnaden via ett fönster som under byggtiden får tjäna som entré. Stannar upp mitt i huset: "Här där vi står på plan sex är vi i ett sorts centrumområde, riksbiblotekarien får sitt rum här", säger Kerstin Wiman, pekar runt och förklarar allt det nya.

Nivåerna ligger i 15 plan, fem +tre under jord och sju ovan jord. Vi tar hissen som bara delvis är restaurerad högst upp till plan nio och går därefter systematiskt igenom plan för plan. Kontorsrummen fascinerar med sina jättefönster och ytor. Allt är vitt, vitt. Trots att färgskalan, de facto, går från ljust grått till mörkgrått . Det enda som känns fel är de långa raderna av starka lysrör som blinkar och för tillfället surrar i taket.

Kerstin Wiman går fram till en restaurerad väl bevarad museidel av den ursprungliga hyllinredningen. "Den del du ser här illustrerar det system som de tidigare bokmagasinen var uppbyggda av. Allt hängde ihop som ett stort mekano, i takbalkarna hängde själva hyllstativen som man placerade vanliga trähyllor på. En genial konstruktion. Golvet och taket för våningen under var plåtdurkar som vilade på de kraftiga pelarna. Tidigare var det tre magasinsvåningar. Idag är de omgjorda till två kontorsvåningar. Det är lite tråkigt att allt detta är borta. Från att ha varit magasin med bara böcker och denna skojiga konstruktion så är det nu normalkontor här. Det är nog den största förändringen".

Personalutrymmen.

Tålmodigt har personalen väntat på sina nya arbetsplatser. Trängseln bland skrivbord, stolar och bokhyllor som står tätt, tätt i ett litet långsmalt provisoriskt inrett kontorsrum talar sitt tydliga språk. De nya lokalerna som väntar erbjuder ett gemensamt kontorslandskap i ljusa vackra rum, högt till tak och enorma fönster som släpper in dagsljuset.

Till de stora kontorsvåningarna hör också små rum avsedda för enskilda samtal, grupparbeten, projekteringsmöten, klädskåp, toaletter och ett litet pentry. Vi tittar in i den nya fotoatelje som Kerstin Wiman är särskilt nöjd med. "Tidigare har fotograferna fått hålla till långt ned i källaren med lågt i tak, tjocka valv och små ytor. Repro- och fotograferingsarbetena är omfattande för biblioteket eftersom material inte får lånas hem. Vi tar emot beställningar av exempelvis Radio-och TV, förlag, forskare och privatpersoner".

Från den östra flygeln trevar vi oss fram i nattsvart mörker, vi hittar ingen lysknapp som fungerar. Kerstin varnar får hål som kan finnas i golvet! Vi går in i en lång korridor förbi personal- och ekonomiadministrationen och några stora kontorsrum, storleken är avhängig fönsterplacering och pelarna, förklarar Kerstin Wiman.

På entréplanet ligger den stora K-märkta läsesalen. Vi stannar på en balkongliknande ramp som går utefter den högra långsidan. Hela salen är fylld av bänkar och läsbord med inbyggda lampor från ´60-talet. Standarden i läsesalen skall höjas ytterligare så att besökarna kan koppla in sina datorer vid en del av läsborden. Den litteratur som ska finnas här är enbart refernslitteratur.

Kerstin Wiman tar mig med till den tillika K-märkta entréhallen och berättar att här måste man ta av sig ytterkläderna och lämna sina väskor, "man får inte komma in med ytterkläderna på". Har man väl passerat vakten har man fritt tillträde till alla publika delar av huset. En ovanlig inredningsdesign är att räcken och diskar är klädda med skinn.

Översta våningen i annexet är plan 3. Annexet som tidigare var ett bokmagasin, en betonglåda i tre våningar med parkering på taket, är nu helt ombyggt. En lång stentrappa leder ned till de nya publika delarna. Här tittar vi in i den cylinderformade, nya hörsalen med plats för drygt hundra personer. De bågformade bänkradernas golv som ännu inte har fått sina stolar är klädda med ett vackert ljus björkparkett. De naket grå betongväggarna har räfflade spår för att åstadkomma en gynnsam akustik. Utanför hörsalen, på det nedre planet, finns det en låsbar utställningsyta och en läsesal för mikrofilmade alster. Matrialet i läsesalen är direktillgängligt. Artiklar från de flesta av landets tidningar kan man läsa här.

Glaslanterninen

Ovanför våra huvuden breder sig den långa glaslanterninen ut sig. För dagen täckt av ett litet snölager ska den stora glasytan ösa in ljuset i annex och trapphus. Kerstin Wiman visar på en i sammanhanget nödvändig modernitet, en lyftanordning som ska användas vid fönstertvätten . Man står på en sorts plattform och låter sig hissas upp längsmed lanterninens sidor och tak.

Ljudlöst far vi med en av de stålskimrande hissarna fyrtio meter ner till bokmagasin 1. Magasinet är varmt och ljust, redan fullt med böcker på hyllorna. En torr bastuliknande doft kittlar i näsan. Temperaturen ska ligga på 19° C och luftfuktigheten på 45%.

Magasinen är grundlagda på betongplintar. Bottenbjälklaget består av förspända balkar med tvärsnitt om 400x500 mm med ett centrumavstånd på 3 m. Ytterväggarna består av 15 cm tjocka våningshöga betongelement av sex meters längd. Utvändigt isolerade med 70 mm mineralull. Vertikalfogarna är ingjutna med finbetong och invändigt tätade med elastiska fogmassa. horisontalfogarna ligger i samma nivå som plattbärlagen. Inget vatten får läcka från berget in i bokmagasinen.

Takbjälklaget består av invändigt isolerade slakarmerade vinkelelement med en spännvidd om 6,6 m, som fogtätas med finbetong och förses med utvändigt tätskikt.

Magasinbyggnaderna stabiliseras av trapphus, gavelväggarna och av betongstöd som monteras mot bergväggarna.

Böckerna skyddas mot brand av ett avancerat sprinklersystem. Totalt har hela anläggningen 2 546 sprinklerhuvuden, fördelade på Bokmagasin 1 med 1216 st och Bokmagasin 2 med 1330 st. Ytan som täcks är 25 000 kvm. Hela systemet kontrolleras av nio stycken larmventiler. Vid brand släpps bara vattnet på där det automatiska brandlarmet aktiverats.

Tilluftskanaler för den normala ventilationen används för brandgasventilation av bokmagasinen. Vid brand vänds flödet och den varma brandgasen sugs ut ur det brinnande magasinet.

Ventilationskanaler enbart avsedda för brandgasventilation är anslutna till det normala tilluftssystemet i mellanrummet mellanbergväggar och magasinens ytterväggar och yttertak. Dessa kanaler är anslutna till den normala frånluftskanalen i den gamla byggnaden.

Vid detektering av brand startar en speciell brandgasventilationsfläkt och ett brandspjäll stänger av flödet genom den normala frånluftsfläkten. För att brandgasventilationssystemet ska fungera måste man också se till att det finns tilluftsflöden så jämt fördelade som möjligt. Magasinen förbinds med öppningar med en area om 1,5 kvm på varje kortända med luftmellanrummet mellan bergväggar och magasinsbyggnaden.

Öppningarna är normalt stängda med brandspjäll men vid branddetektering öppnas spjäll mot det plan som brinner och andra brandspjäll i det normala tilluftssystemet stängs så att frånluftsystemet koncentreras mot till den brandcell som brinner.

För att minimera en brandskada anordnas ett sprinkler- och brandlarmssystem utöver brandgasventilationssystemet. Det senare dimensioneras så att brandgaser inte når en nivå lägre än två meter över golvet och att medeltemperaturen i brandgasskiktet inte överstiger 200° C. På detta sätt förhindras papper och böcker utanför det brinnande området att förstöras dessutom blir släckningsarbetet effektivare. Kraven måste uppfyllas under brandens första 20 minuter. Efter denna tid har förmodligen räddningstjänsten med hjälp av sprinklersystemet redan släckt branden.

Stommens brandklass i den helsprinklade byggnaden ska för bjälklag, balkar och väggar vara R69, respektive R90 för pelare.

Kerstin Wiman tar täten och för oss vidare in genom en förbindelsegång till magasin två. Vi åker upp genom Bokmagasinets fem våningar. Långa, varma och ljusa tomrum som delvis håller på att inredas och förses med böcker.

TA-Vista ett datoriserat övervakningssystem ser till att temperatur och fuktighet hålls på rätt nivå. Huvuduppgiften är att samla in larm och övervaka fukt-och värmeregleringen i huset, larmen syns sedan på en driftdator på KB.

— Nej, säger Mats Jonsson gruppchef från TA Control Svenska AB, för vår del är det mer fråga om en standardinstallation. Det gäller bara att blåsa in rätt fuktighetsgrad och temperatur.

Ansvaret för Kungl. bibliotekets utsmyckning vilar på Statens Konstråd i samråd med Statens Fastighetsverk och KB.

KB är skyddat som statligt byggnadsminne. Konstrådets förslag angående exteriörerna har därför förankras och godkänts av Riksantikvarieämbetet. Tillbyggnaderna under jord och informationshallen berörs dock inte av något kulturskydd.

Fyra konstnärer har engagerats av Konstrådet. De är Sivert Lindblom, Einar Höste, Harald Lyth och Nils G Stenqvist.

Sivet Lindblom ansvarar för utsmyckningen framför huvudentrén. Einar Höste har föreslagit att nordsidan täcks av en rutmönstrad terrassering, ett koordinatsystem med gräs och lågväxande grönska. Harald Lyth ska göra två glasmålningar för informationshallen. Nils G Stenqvist uppdrag är i huvudsak gestaltningen av ineriören i annexet.

Som en sorts final på rundturen i nya KB besöker vi Sumlen, KB:s gamla café/restaurang, som under ombyggnaden hysts in i en barack utanför huset. Restaurangen har fått ett helt nytt kök och fin inredning i matsalen. Sumlen skal flytta tillbaka hit till huvudbyggnaden och öppnar för allmänheten i samband med invigningen nästa sommar.

Text C. G. Almqvist

Tillbaka