George hade spenderat en längre tid vid skrivmaskinen innan han kom på att tangenterna praktiskt taget var riskfria att trycka på. Det var nämligen så att George hade tidigare erfarenheter av vissa modernare skrivare som Skrivotonic3000 med en lättantändlig kärnreaktor inbyggd som skydd mot oförskiktiga andvändare. Skrivmaskinen var en sån där stor och svart sak från tidigt nittonhundratal med tangenter på långa metallpinnar som tryckte ner bokstäverna mot bläckremsan och pappret. George funderade ett tag över vad han kunde tänkas göra med denna otroligt praktiska apparat. Han skulle faktiskt kunna skriva oerhört länge och utan att vara orolig för utslitnings skador som skulle kunna utlösa eventuella explosioner. En av de första tankarna som slog honom var att han skulle skriva värdens längsta roman, då var han förståss helt omedveten om att en jonek från yttre universum hade rekordet på femtiomiljoner sidor upphöjt i nittiosju. Han hade då förståss spenderat hela sin livstid vid skrivmaskinen och en jonek lever i cirka tvåhundratusen år. Den tanke som borde slå dig just nu, om du nu kan tänka överhuvudtaget är hur i sjuttsingen George kunde ha andvänt en Skrivotonic3000 när han nu befann sig på mitten av nittonhundratalet. Svaret på denna fråga är tämligen simpel, även om den kan ha flera betydelser, Albert. När man nämner Albert så kan man mena en person som heter Albert, AlbertII den första lyckade tidsmaskinen eller en Albert i bestämdform Albert Einstein. AlbertII's intelligenta skapare som bland annat är känd för evolutions teorin. Som du kanske har noterat så handlar alltså svaret nästan helt uteslutande om tidsresor. Det vill säga resor i tiden. George andvände sig heltenkelt av Albert för att resa framåt i tiden och hämta dessa oerhört invecklade apparater för att sedan åka tillbaka till sin tid (om man nu kan påstå att det finns något som man kan kalla för sin tid, det är ju helt klart en tolknings fråga)och stolt visa den för sina kompisar i gudsrådet. -------------------------------?????? Albert har dock används vid flera tillfällen därav tidsresor tillbaka i tiden för att ändra de misstag som gudsrådet gjort under tidigare år. Bland annat så ändrade man de tio budorden när himlen blev överbefolkad och man ville få mer folk ner till helvetet. Einstein hade nämligen under tidigare år beräknat att himlen skulle byggas oändlig oändligt oändlig för att klara invånarantalet som skulle komma att uppstå. Men en slarvig pappershållare tappade bort dokumenten och himlen byggdes endast oändlig. Därför så blev himlen överbelastad och ända möjligheten var att växla ut de tio budorden och skriva flera som sa emot varandra. Detta skulle förvirra jordborna så mycket så att de skulle bryta mot de flesta och komma till helvetet nästan hela bunten. Det största problemet med tidsresor tillbaka i tiden var att en massa parallella universum skapades där tidsresan inte skedde. Einstein fick därför ett uppdrag att räkna ut i vilket parallellt universum vi var ifall vi möjligtvis hade missat någon resa. Einstein byggde då upp en skala som visade att vi borde vara i Universum etthundranittiosex av cirka fyrahundra femtio. Senare så utvecklades en data maskin (Albert uppåträkning IV) som tog hand om uträkningen. Det denna lilla berättelse kommer att handla om är när detta nummer ändrades (till alla hundranittiosex hatares glädje) och blev etthundranittiosju. Detta var under en mycket tråkig period i historien, det värsta som kunde hända. George hade under flera dagar syrebrist i hjärnan och Gud ville absolut inte under några som helst omständigheter komma ut från sitt rum, om detta var tack vare ändringen eller akne kan jag dock inte säga. Hur som helst så hade alltså Albert utnyttjats illigalt, utan gudsrådets tillstånd och när kalabaliken var över så undersökte man noga fallet och satte in en utredningsgrupp för vidare forskning. Denna grupp leddes av George och bestod av George samt Somebodystolemyname, Georges mycket pålitliga skolkamrat. Somebody (som han kallades) hade under barndomen varigt med om en fruktansvärd olycka. En elak råtta hade bitit av hans namn. Han tog därför namnet Somebodystolemyname, då helt omedveten om att han också stal det från en kålmask som bodde i östvästra USA. Utredningen gick dock inte så bra som många optimister hade hoppats på. Somebody verkade ligga ett antal steg efter brottslingen som då låg några steg före. Jag vet nu något som de inte visste då eftersom att gåtan då ännu inte var löst, och det är vem som var brottslingen och vad som hände. Nils Ferlin vandrade fram och tillbaka i den stora korridoren som låg mellan cellerna i den öppnaste anstalten i helvetet. Faktum är att denna anstalt var så öppen så att avdelningen till och med hade en egen eldstad med en eldgaffel till. Nils var avdelningens fångvaktare och han var mycket noga med att eldgaffeln satt i rätt bunke, vilket den tyvärr sällan gjorde. Ferlin var nu ganska trött på att jämt och ständigt flytta tillbaka eldgaffeln till sin rätta plats och när han nu såg att den satt fel igen så höll han nästan på att bita av sig ena handen. Det var då det hände, det som egentligen inte borde hända just då om man tänker på Fredrichs hälsa, men som tyvärr hände just då. Adolf Hitler och Fredrich Angels som hade, tack vare en oumbärlig källa, hittat en väg till flykt, hade spridit rykten i anstalten om förväxlingen av budorden. Korridoren där Nils nu stod stormades av ilskna fångar som krävde att få rättvisa. Detta var bara för mycket för stackars Nils som inte visste ett dyft om några budords förväxlingar och just höll på att flytta eldgaffeln för hundrasjuttioelftegången. "rättvisa" skrek han "så ni vill ha rättvisa!". Han slungade eldgaffeln ut i massan av fångar och som sagt var så gick det inte så bra för vår käre Fredrich, han dog. Det enda kända sättet att skicka en redan död mänsklig varelse till "dubbeldöden" är att kasta en eldgaffel rakt i hjärtat på honom i en rätvinkel. Onaturligt nog så råkade eldgaffeln träffa Fredrich just på det viset. Detta mina kära läsare är en chans på kvantillionen. Det vill säga mycket osannolikt. Under kalabaliken som uppstod efter Fredrichs död så tog Hitler chansen att fullfölja planen, som i princip gick ut på att möta mister Bigs (källans) kumpan Svartan vid stora eldsalen och där med hjälp av ett underligt föremål kallat Albert ta sig tillbaka till hans dödstillfälle och undvika den dödande kulan. Planen fungerade mycket bra och Hitler blev inte dödad i första världskriget utan han kunde nu leva vidare enligt mr Bigs beskrivningar med en mening inpräntad i skallen. Gud är en brottsling som måste stoppas, döda hans folk. Detta var då självfallet judarna. Hitler lyckades ganska bra med sitt uppdrag och han var mycket nöjd med sig själv. Han trodde sig ha utrotat åtminstone en tredjedel av alla judar och dessutom tagit över en stor del av den civiliserade världen. Hitler var ju oerhört intelligent och det var inte så konstigt att någon som ville skada Gud skulle gå till honom. Han var helt klart den rätte för jobbet. Men efter en tid så började saker och ting gå sämre för Hitler. Han hade helt klart tappat kontrollen och det var då som han fick se Svartan igen. Hitler satt på sitt kontor där han hade suttit en längre tid utav dagen. Allt sedan de allierade hade börjat ta sig in i Tyskland så var det helt plötsligt fler och fler som inte tycktes tycka om honom. Inga roliga parader inga hundutställningar, bara en massa skrik i radiosändningar som han egentligen inte menade något med. Han började tröttna och tyckte nästan att det var bättre vid eldstaden i helvetet. Då kom en svartklädd figur inrusande på kontoret med en pistol i ena handen. Hitler som var ganska kvick av sig slängde sig ner under bordet. Ett antal skott smattrade i "spindeln" på väggen men sedan så tycktes skotten upphöra. Hitler reste sig upp och fick se Svartan liggandes på golvet. Han var skjuten i bakhuvudet och höll just på att undersökas av två SS adjutanter. Efter några månaders efterforskningar så kom man fram till att lappen som Svartan hade lagt i bakfickan troligen kunde ha något med det fasansfulla mordförsöket att göra. Det stod: Uppdraget är att avliva Hitler och att undanröja alla bevis, kom till Brunkelberchen om du vill mig något. Det var undertecknat, mister Big. George hade länge fått svar som han inte riktigt kunde tyda från Sombodys automatiska frågesvarare. Dessa bestod av långa punkter med sneda sträck lite här och var. Därför så beslöt han sig för att kolla upp några av politikerna i gudsrådet. Att det var en läcka förstod han för ingen annan kunde möjligtvis haft tillgång till Albert. Även om han stod olåst mitt i ett slumkvarter i Brooklyn så var han ju maskerad till soptunna. Han bad Somebody att undersöka den närmaste kretsen, eller rättare sagt Somebody beslöt sig för att undersöka den närmaste kretsen som bestod av Gud, Torsten och inga fler. Själv så hade George uppdraget att undersöka den mest misstänkte av dem alla, Kvinnan med de neongröna glasögonen. Det var ingen som egentligen visste var hon kom ifrån och vad hon gjorde där, men ändå verkade hon ha en hel del att säga till om. Oerhört misstänksamt. Dessutom hade hon inbyggda blinkers i glasögonremmen och detta var en design som endast Lucifer skulle kunna godkänna. Till Georges besvikelse så verkade det dock inte som om undersökningarna av denna kvinna fick någon större framgång, och när han trodde att Somebody troligen hade lösningen så fick han samma svar. George beslöt sig för att hålla sig till att tyda punktskriften på Somebodys automatiska frågesvarare. Då kom han på något alldeles lysande. Torsken Torsten, gudsrådets störste nörd, kunde antagligen punktskriften både utan och innan. Han var ju alldeles perfekt. George knackade fyrtiofyra gånger på dörren innan han till slut beslöt sig för att sparka upp dörren i vrede. Där inne var det till Georges förvåning oerhört tomt. Faktiskt så tomt så att det var vakuum. George sögs in i rummet och fick en lapp fastklistrad vid ögat. Troligen något som Torsten hade glömt vid sin plötsliga flytt. Där stod: Brunkelberchen tvåhundrafyrtiosex George beslöt sig för att besöka adressen. "Tvåhundrafemtio, tvåhundrafyrtionio…" George gick och mumlade för sig själv längst Brunkelberchen i nordsydliga Tyskland. Slutligen så kom han fram till ett litet blått hus med numret, tvåhundrafyrtiosex över dörren. Han rusade in i byggnaden för att undvika en tysk patrull som kom marscherande längs vägen. Han skulle bli mycket förolämpad om någon skulle ta honom för något annat än en engelsman, vilket han dock inte var. När han smällde upp dörren så såg han en figur komma rusande mot honom som liknade den då och nu mycket välkända diktatorn Hitler. George skakade på huvudet och tänkte att hans glasögon antagligen började bli för gamla. Det var något som han också fortsatte tänka då han såg sin kollega Torsken Torsten ligga utplattad på golvet med ett block i handen där det stod. Jag är inte mr Big, det finns en över mig. Han kommer komma arrgggg. George stod mycket förbryllad och undersökte den kråkaktiga handstilen mycket noggrant. Han största fråga just då som han säkert hade ställt till frågesvararen om han hade orkat, skulle nog vara varför i guds namn Torsten hade skrivigt meddelandet istället för att säga det. Den andra frågan skulle nog ha varit varför i sitt eget namn Torsten hade skrivigt just det. Den tredjefrågan har jag ingen aning om. George lämnade i alla fall rummet efter några minuters betänketid och beslutade sig för att nästa steg antagligen var att ta reda på vem som var den Hitler-liknande figuren. Om han nu var lik Hitler överhuvudtaget. Hitler var trött, väldigt trött. Skriken, explosionerna och smattrandet hade gett honom en fruktansvärd huvudvärk och vem som helst skulle kunna få honom att bryta ihop vilken sekund som helst. Anmärkningsvärt så sparkade han ändå inte på den lilla råttan som dansade tango i hörnet lite till höger om byrån. Hitler hade nu varit med om så mycket elände så han trodde knappast att någonting överhuvudtaget skulle kunna förvåna honom. Han hade fel! Hitler såg en skymt av sig själv gå i korridoren. Först så tänkte han inte så mycket på det men när han väl kom på att det faktiskt var han som gick i korridoren så tappade han hakan i huvudet på Nils Ferlin. Nils hade haft en oerhört otrevlig dag, en fånge hade flytt och han hade råkat döda fångens cellkamrat (detta förstås i Universum etthundranittiosex där han inte fick hakan i huvudet). Hitler satt med uppspärrade ögon och glodde på sig själv när han gick i korridoren, fram till sin egen betjänt och bad om att bli avlivad. Hitler tänkte att han kanske såg sin kropp göra saker från en andlig plasmafilt. Han ansåg nog att detta var tveksamt eftersom en död kropp inte kan gå och prata med folk. Hans farfar hade i varje fall aldrig gjort det. Till sin stora förvåning så insåg han snart att betjänten accepterade beslutet och tog emot Hitlers egen pistol som han för övrigt hade i handen. Hela situationen var aningen förvirrande och Hitlers psyke klarade inte mer. Hitler var intelligent, men då tyvärr ej en intelligens uppbyggd på att allting är relativt. Hitler kollapsade. Om Hitler hade vaknat upp vilket han inte gjorde eftersom betjänten hade utfört ordern och avlivat honom så hade han säkert insett vem som var hans tvillingbror, men nu gjorde han inte det och det vållade ju stora problem för den senare undersökningen av brotten. Helvetet hade ju nämligen besöksförbud på dödsdagar. Det vill säga dagar när någon dött, det vill säga varje dag. Därför så kunde George tyvärr inte ta reda på vem som var mördaren. Vi kan dock det eftersom fantasin kan ta sig in vart den än vill när den än vill det. Faktum är att vi till och med kan ta oss in i Hitlers hjärna där vi ser ett namn i gul neon lysa på nervsystemet. Har någon stulit Hitlers namn? I Himlen hade det uppstått stora problem efter den massiva judeutrotningen. Sombodystolemyname som på något vis hade lyckats förutsäga detta och innan den totala katastrofen i överbefolkning strukit lagen om judeförbud i helvetet, var oerhört populär. Faktiskt så populär så han blev utsedd till ny Gud, därmed också ledare för allt och alla. Sombody tog då också chansen att sätta in en ny lag, Namntjuveri lagen. Detta för att inga fler skulle få lida som han. Tyvärr så blev han dock anklagad av en upprörd kålmask för att själv ha brutit mot lagen, gudsrådet såg det som ett hot mot den himmelska friden och Sombody blev genast avsatt och fick spendera resten av sitt liv i helvetet. Den gamla Guden sågs som den ultimata ordningsmannen och man insåg att det hade skett ett litet misstag. Allting var frid och fröjd, de levde alla lyckliga i… Total fantasibrist hos författaren som hämtade de mesta av sina idéer från en robot som inte hade något namn. Det hade nämligen skett en tragedi när han var liten. Musik och bild av George Lukas Text av Martin Södermark