Som det kanske gick fram i texten om mitt päron så var bananglassen Linnéa den som var hemma mest och tog hand om mig och min syster, Mamma arbetade dock också på operans biljettkontor så hon var inte precis hemma fru. Vad hon arbetade med var jag väl inte så mycket för men däremot så gav det mig stora chanser att gå på operan. Det var nog tack vare opera besöken, min pappas gitarrspel och det faktum att båda mina föräldrar sjöng i kör som fick mig att bli intresserad av musik. Mamma stod dock inte bara i biljettkassan utan hon staterade också en heldel. Detta, måste jag erkänna, tyckte jag var oerhört "häftigt".
” Du skriver ju bara en massa strunt ”
Linnéa Södermark