© Kent Lund

 

VARBERGS HEMSÖKELSE ÅR 1565

 

1. BAKGRUND

 

Danmark och Lybeck förklarar Sverige krig den 31 juli 1563. Då är Fredrik II kung i Danmark och Erik XIV kung i Sverige. Vad som senare kallas det nordiska sjuårskriget utbryter och man sluter fred år 1570 i Stettin. Först då upplöses formellt Kalmarunionen från år 1397 mellan Danmark och Norge och Sverige. Danskarna intar Älvsborg den 4 september 1563 efter 13 dagars belägring. Vid angreppets inledning bränner danskarna Nya Lödöse till grunden. Svenskarna är nu utestängda från hela västkusten, då Bohuslän, Halland, Skåne och även Blekinge är danskt territorium.

 

Den 12 oktober bryter kung Erik upp med den svenska hären från Jönköping och tågar längs Nissastigen mot Halland och Halmstad, dit han anländer vid månadens slut. Syftet är att bryta landförbindelsen mellan Norge och Danmark samt att upprätta ett brohuvud vid Västerhavet som ersättning för förlusten av Älvsborg. Efter två stormningsförsök avbryter han belägringen av Halmstad den 8 november 1563 .

 

Vid anfallet mot Halland utfärdar kung Erik en stående order om skoningslöshet mot fienden och civilbefolkningen. Hären skulle också bränna "både tvärs och ändelångs igenom". Denna order får som resultat att Halland förvandlas till ett kalt ödeland. Det nordiska sjuårskriget blev den största och mest förödande hemsökelse som drabbat det danska Halland och dess befolkning. Långt senare sa Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan ) att "kriget är av alla tänkbara olyckor den största".

 

Tidigt år 1565 härjar amiralen Klas Kristensson Horn i Halland och Skåne med två regementen varvid Laholm och Ängelholm bränns till grunden. I början av augusti samma år befinner sig Erik XIV och den svenska hären vid den halländska gränsen. Kungens order lyder: "Ödelägg staden Varberg och erövra slottet Varberg !" Kungen förordnar finländaren Nils Andersson Boije af Gennäs till ledare för den svenska hären och under honom utses Jacob Hästesko till chef för rytteriet och Ifvar Stjernkors till chef för infanteriet.

 

2. ÖDELÄGGELSEN AV STADEN VARBERG (NYBY)

 

De från olika håll framryckande svenska förbanden omringar staden under mitten av augusti 1565

Under tre dagar pågår förhandlingar men staden vägrar att kapitulera.

 

Den svenska hären förstärks under tiden med artilleri under befäl av den blott femtonårige hertig Karl som senare blev kung Karl IX.


På kvällen den 27 augusti öppnar de svenska pjäserna eld mot staden. För att åstadkomma bräckor i stadsvallen, palissader och kyrkan skjuts granater och smidda rundkulor. Då stadens kyrka kan användas som fäste utgör kyrkan ett viktigt mål för eldgivningen. Kyrkans södra murvägg skjuts i spillror och störtar samman. Mot stadens försvarare skjuts kartescher och druvhagel. Med glödkulor och fyrverk antänds husen i staden. Vid midnatt brinner hela staden. En stark vind försvårar släckningsarbetet. I ljuset från eldskenet stormar svenskarna vallarna från flera håll.
Både de danska och svenska knektarna är, förutom pikar, svärd och dolkar, beväpnade med musköter och pistoler.

 

Anm.:


Under 1500-talet sker en snabb vapenteknisk utveckling från pilar, spjut, stenslungor och armborst till pistoler, gevär och kanoner.

 

Under fem timmar pågår stormningen. Trupperna "inbröto i staden, män föllo, kvinnor föllo, barn föllo, få skonades, allt enligt order".

 

Sogneprästen Svend Jensen söker skydd tillsammans med församlingsborna i stadskyrkan. (Han var stadens förste evangeliske kyrkoherde och efterträdde år 1530 sin far Jens Lauritzön, som var den siste katolske prästen i Varberg). Svend Jensen blir till slut huggen till döds vid altaret.

 

Nästan alla danska män i staden dör i strid eller avrättas. Kvinnor och barn bränns till döds eller mördas och Himleåns vatten är rödfärgat av blod från de fallna. Egendomligt nog skonar man tillfångatagna utländska legoknektar.

Klockan åtta på morgonen den 28 augusti 1565 intas slutligen staden. Den brinner ner till grunden.

 

Man har uppskattat de svenska förlusterna till hundra man. Men hur många av stadens invånare och försvarare som stupade är okänt.

 

3. ERÖVRINGEN AV VARBERGS SLOTT

 

Efter förstörelsen av staden Varberg den 28 augusti 1565 söker den svenska hären stridskontakt med den danska hären i Falkenberg där, den slagit läger. Danskarna retirerar dock till det välbefästa Halmstad, varför svenskarna återvänder till Varberg. Den 10 september inleds belägringen av Varbergs slott. De svenska batterierna under hertig Karls befäl grupperas på klippan sydost om slottet.

 

På torsdag morgon den 13 september öppnar de svenska pjäserna eld mot slottet. Efter mer än ett dygns beskjutning rasar de östra och södra slottsmurarna.


Slottsherren Hans Holck vägrar att kapitulera och beskjutningen fortsätter tills stora delar av slottet raserats.

Mellan klockan 9 och 10 lördagen den 15 september 1565 stormas och intas slottet. Före stormningen avlossar svenskarna 2280 grova kanonskott mot slottet. Alla danska män på slottet dör i strid eller avrättas med undantag av
Hans Holck och två adelsmän.

 

Även denna gång skonas egendomligt nog de tillfångatagna utländska legosoldaterna. Danska källor pekar speciellt ut de skotska legosoldaterna som förrädare och orsak till såväl stadens som slottets fall. Förutom skottarna ingår även tyskar och fransmän i legotruppen, som omfattar cirka 150 man.

 

Även den svenska hären har skotska, tyska och franska legosoldater, vilket kan ha bidragit till den osedvanligt milda behandlingen av tillfångatagna legosoldater i dansk sold.

 

Den tillfångatagne fransmannen Pontus De la Gardie, i dansk tjänst sedan år 1560, övergår nu tydligen utan betänkligheter i Erik XIVs tjänst År 1568 deltar han synnerligen aktivt i upproret mot kung Erik. Johan III utnämner honom som tack för hjälpen till friherre. På grund av sin skicklighet utses Pontus De la Gardie senare både till generalfältöverste och riksråd i Sverige.


Fransmannen Charles de Morney, i svensk tjänst sedan år 1557, utses nu som ståthållare för Varbergs slott. Han avrättas år 1574 i Stockholm för stämplingar mot kung Johan III.


Nils Boije af Gennäs har genomfört kungens order att förstöra staden och erövra slottet och blir därför utnämnd till fältöverste.

 

Slottet återerövras av danskarna år 1569.

 

4. STÄDERNA VARBERG

 

Staden Varberg är historiskt sett minst fyra olika städer. Låt oss benämna dessa städer för Varberg I, II , III och IV.

 

Anm.:


Det är möjligt att det funnits ytterligare en stad, äldre än Gamleby och belägen vid Gamla Köpstad sex kilometer söder om nuvarande Varberg.

 

"Varberg I" (Gamleby)


Staden byggdes på en plats som hette Getakärr, senare Gamleby eller Gamla Varberg. Den omnämndes för första gången skriftligen som stad år 1343.


Stadens kyrka var belägen en knapp kilometer norr om Varbergs nuvarande kyrka. Under sommaren 1999 pågår konservering av kyrkans murrester. Dessa utgrävdes och konserverades åren 1937-1938 .


Kung Fredrik II av Danmark befallde invånarna år 1578 att lämna staden för att flytta till staden Nyby, belägen tre kilometer längre norrut.

 

"Varberg II" (Nyby)


Staden Nyby eller Ny Varberg var den stad som svenska hären ödelade år 1565. Denna stad anlades omkring år 1400 eller möjligen tidigare på den plats, där gården Lindhov nu är belägen, cirka fyra kilometer norr om nuvarande Varberg. Staden fick stadsprivilegier år 1573.


Staden återuppbyggdes efter ödeläggelsen år 1565 men härjades av en svår brand år 1597. Den skulle än en gång hemsökas av krig och förstördes slutgiltigt av svenskarna år 1612 under det så kallade Kalmarkriget. Idag finns inga synliga rester av staden.

 

Anm.:


Varberg I och Varberg II existerade samtidigt under cirka 200 år och således även under det nordiska sjuårskriget. Den svenska hären anföll tydligen inte Varberg I trots att det låg närmare fästningen än Varberg II. Varför?

 

"Varberg III" (Platsarna)


Efter staden Nyby byggdes ett nytt Varberg upp på en plats intill Varbergs fästning. Den nya staden benämndes Varberg vid Platsarna. En vådaeld ödelade staden år 1666 och lade den i aska.


Staden existerade endast under cirka 50 år. Under denna tid slöts freden i Brömsebro år 1645 då Halland blev svenskt på 30 år och freden i Roskilde år 1658 då Halland slutgiltigt blev svenskt.

 

"Varberg IV" (Nuvarande)


Staden har flyttats från Platsarna till sitt nuvarande läge.


År 1767 utbröt ytterligare en stor eldsvåda. Men den största och mest förödande branden drabbande det nuvarande Varberg under en novemberstorm år 1863. Hela södra delen av staden lades då i aska.

 

Sedan år 1612 har Varberg inte drabbats av krig.

 

Källor:

Tegel, Eric Jöransson
- Konung Erics den XIV:s historia (1612 ?). Stockholm: Anders Anton von Stiernman, 1751

Resen, Peder Hansen
- Kong Frederichs den Andes Krönicke, 1680

Bexell, Sven Peter
- Hallands historia och beskrivning, 1818.

Kärrdahl, Thor
- Varbergs kyrka och församling genom tiderna, 1972.

Carlsson, Kristina
- Arkeologiska undersökningar i Ny Varberg 1979-82, Varbergs museum årsbok 1983.

Schützler, Lillemor
- Ett kvarter i 1500- talets Ny Varberg, Varbergs museum årsbok 1983