- © Kent Lund
"VAD MENAR DU?" - Om språkliga uttryck och deras mening - Föreliggande text är ett försök till överblick, en orientering över det ämnesområde som behandlar förhållandet mellan de språkliga uttrycken och deras mening. Vad menar vi egentligen med de ord och satser som vi dagligen använder? Ord och fraser utan förklaringar leder till att vi inte förstår varandra med allt vad därav följer. Vilken betydelse har exempelvis följande ord och uttryck i dagens debatt?
- - nätverk
- logistik
- terrorism
- fokus
- IT
- public service
- kultur
- konst
- kvalitetssäkring
- kompetensutveckling
- riktiga jobb
- flexibel arbetsmarknad
- process
- processägare
- 'svarta hål'
- verkligheten
- andlighet
- new age
- moralisk värdering
- kristen etik
- moraliskt ansvar
- världssamfundet- En kritisk analys av förhållandet mellan språkliga uttryck och deras mening är önskvärd. Detta gäller inte enbart inom vetenskapen utan kanske framför allt inom religiös, politisk och annan förkunnelse.
- Här följer ett personligt urval av vad några olika tänkare kommit fram till för att minska språkliga och begreppsmässiga oklarheter.
- Innehåll:
- 1 Språkets funktioner
- 2. Ord - begrepp - objekt
- 3. Klassindelning och klassifikation
- 4. Ordförklaring
- 5. Språklig sats - faktuell utsaga - sakförhållande
- 6. Prövning av faktuella utsagor
- 7. Värdesatser
- 8. Prövning av värdesatser
- 9. Vetenskap och ovetenskap
- 10. Tes och argument
- 11. Saklig argumentation
- 12. Argumentationsöversikt
- 13. Litteraturanvisningar
- 1. SPRÅKETS FUNKTIONER
- Språket har ett flertal olika funktioner, t ex att uttrycka önskningar och begär, att utöva påtryckningar, att ge utlopp för fantasin, att förmedla tankar.
- Kraven på precision hos de språkliga satserna beror på vilken funktion de skall tjäna.
- Vardagsspråket är i ett flertal situationer otillräckligt för att exakt och nyanserat förmedla tankar.
- Österrikaren Ludwig Wittgenstein (1889-1951) säger i sin bok "Filosofiska undersökningar":
- "Men hur många arter av satser finns det? Kanske påstående, fråga och befallning? - Det finns otaliga sådana arter; otaliga sätt att använda allt som vi kallar "tecken", "ord", "satser". Och denna mångfald är inte något fast avgränsat, något en gång för alla givet, utan nya typer av språk, nya språkspel, kan man säga, uppstår och andra föråldras och blir bortglömda.
- Gör klart för dig språkspelens mångfald genom att betrakta dessa och andra exempel:
- - Befalla, och handla enligt befallningar
- Beskriva ett föremål efter utseende eller på grund av mätningar
- Framställa ett föremål enligt en beskrivning (en teckning)
- Berätta en händelse
- Anställa förmodanden om en händelse
- Uppställa en hypotes och pröva den
- Redogöra för resultaten av ett experiment genom tabeller och diagram
- Hitta på en historia, och läsa den
- Spela teater
- Sjunga dansvisor
- Gissa gåtor
- Hitta på en vits, berätta den
- Lösa en praktisk räkneuppgift
- Översätta från ett språk till ett annat
- Be om, tacka, svära, hälsa, bedja".
- 2. ORD - BEGREPP - OBJEKT
- Ord är språkliga element och beståndsdelar i språkliga satser. Ord kan sägas, höras, skrivas och läsas.
- Ord har betydelse som benämningar på objekt och begrepp. Många ord har endast betydelse som element i språkliga satser. Ord som "och", "då" och "eller" kan inte ensamma uttrycka någon betydelse.
- Ord och andra tecken (t ex bokstav som tecken för språkljud, siffra som tecken för antal) är något sinnligt givet som uttrycker, representerar eller betyder något. Ett ord betyder i och för sig ingenting. Det betyder något först för den som tolkar och förstår ordet.
Datorer producerar data (bilder, symboler, ord, siffror och andra tecken). Data blir information - upplysning - först när någon tyder dem. Ett särskiljande kännetecken gentemot naturtillgångar, varelser och varor är att data kan överföras på elektronisk väg och lagras i minne.- De fyra orden "far", "Vater", "father" och "père" består av skilda bokstäver och är därmed skilda ord. De har dock samma betydelse och denna gemensamma betydelse refererar till begreppet. Ordet "far" är svenskt men det bakomliggande begreppet är utan språklig dräkt och kan därför sägas vara internationellt.
- Ordet "far" anger ett kännetecken (en egenskap), egenskapen att vara (blivit) far. Ett kännetecken som tillkommer många individer. Detta kännetecken är begreppet far. Med andra ord avgränsar begreppet en klass till vilken alla fäder hör.
- Begreppet far är något annat än ordet "far" eller far som objekt. Begreppet består inte av bokstäver och är inte något materiellt föremål. Ett begrepp är ett kännetecken eller ett komplex av kännetecken som utmärker en klass (eller grupp) av objekt (eller ting eller föremål eller företeelser).
- Det bakomliggande begreppet till ett ord är en föreställning eller bild i vår hjärna. Relationen mellan ord - begrepp - objekt är en mental process som omfattar abstraktion och klassifikation. Genom begreppsbildning hänförs mångfalden objekt och företeelser till klasser och utgör därmed fundamentet för språk och tänkande.
- Sokrates anses vara begreppens upptäckare. Han ansåg att all verklig kunskap måste vara begreppsmässigt vetande.
- 3. KLASSINDELNING OCH KLASSIFIKATION
- Med klass avses här objekt som har ett eller flera gemensamma kännetecken.
- Exempel på ord som är mer eller mindre liktydiga:
- art grupp slag taxon
familj kategori släkte typ
mängd klass sort varietet- Det finns ett behov av ett generellt ord, ett som skall kunna användas om varje led i en serie av klasser. I denna text har valts termen klass.
- Med klassindelning avses här fastställande av klassgränser genom val av klasskännetecken.
- Med klassifikation avses här fastställande av klasstillhörighet genom att objekt hänföres till klasser.
- Vid klassindelning kan följande krav ställas:
- (1) Klasskännetecken väljs med hänsyn till klassindelningens syfte
(2) Man måste känna och överblicka de objekt för vilka klasser skall skapas
(3) Alla objekt som skall indelas skall kunna hänföras till någon klass,
dvs klasserna skall tillsammans helt uttömma alla objekt
(4) Ett objekt skall kunna hänföras till en och endast en klass,
dvs klasserna skall utesluta varandra.- Anmärkning
Ovan angivna krav på klassindelning har utarbetats av Sune Eriksson och Kent Lund.
Kommentar:- (1) Man bör veta varför man skall klassindela
(2) Man bör veta vad som skall klassindelas
(3) och (4) Man bör veta hur klassindelning skall ske- Exempel på klassindelningssystem:
- - Mendelejevs periodiska system
- Linnés sexualsystem
- Klassificering av fingeravtryck
- Universella decimalklassifikationen, UDK
- Klassifikation av sjukdomar
- 4. ORDFÖRKLARING
- Ett begrepp kan inte tydas. Man kan ge uttryck åt begrepp genom ord (namn, benämning, beteckning, term). Orden kan man däremot ofta tyda på olika sätt. Genom att förklara orden, dvs att med andra ord beskriva det bakomliggande begreppet, minskar man risken för missförstånd.
- Definition är en typ av ordförklaring som beskriver begrepp genom angivande av dels närmast överordnat begrepp, dels de kännetecken som avgränsar begreppet från andra begrepp inom det överordnade begreppet.
Ordet definition kommer från det latinska ordet definire som betyder bestämma och avgränsa. Genom definition preciseras och fixeras begrepp.- Ett exempel på definition: Betydelsen av ordet "kvadrat" = betydelsen av satsen "rektangel med lika stora sidor". "Rektangel" är benämning på det överordnade begreppet, vars innebörd förutsätts vara känd. "Lika stora sidor" är det specifika för kvadrater.
- Numera har ordet "definition" fått betydelsen ordförklaring i största allmänhet utan ovan angivna kännetecken.
Det vanligaste sättet att få 'begrepp' om begrepp sker genom s k ostensiv definition, dvs ett ord förklaras genom utpekande av det objekt ordet syftar på.- Afrikanen Aurelius Augustinus (354 -430) beskriver i sina "Bekännelser, I:8" ostensiv utlärning av ord:
"När de (vuxna) nämnde ett föremål och därvid vände sig mot det, märkte jag detta och jag förstod att föremålet betecknades genom de ljud som de yttrade, då de ville hänvisa till det. Detta förnam jag genom deras åtbörder, alla folks naturliga språk, det språk som genom minspel och ögonens uttryck, genom lemmarnas gester och röstens tonfall uppenbarar själens förnimmelser, när denna begär eller håller fast, förkastar eller undflyr någonting.
Så lärde jag mig så småningom att förstå vilka ting som betecknades genom de ord, som jag om och om igen hörde uttalas på deras bestämda platser i olika utsagor. Och när nu min mun hade vant sig vid dessa tecken, så uttryckte jag genom dem mina önskningar".
- 5. SPRÅKLIG SATS - FAKTUELL UTSAGA - SAKFÖRHÅLLANDE
- Språkliga satser kan indelas i uttryck för fråga, önskan, utrop, befallning och påståenden.
- I det följande skall behandlas den klass av språkliga satser som uttrycker något som antingen är sant eller falskt. För att benämna vad dessa satser uttrycker har valts det språkliga uttrycket "faktuell utsaga", som ersätter termer som "satsinnehåll", "påståenden", "omdömen", "antagande", förmodande" med flera.
- Man skiljer mellan (1) den språkliga satsen, (2) den faktuella utsagan (det som den språkliga satsen uttrycker) och (3) sakförhållandet (eller faktum).
- Följande fyra satser
- "Min far är död" - "My father is dead" - "Mein Vater ist tot" - "Mon père est mort"
- innehåller olika ord och är skilda språkliga satser och tillhör skilda språkliga gemenskaper men de uttrycker ändock samma betydelse, nämligen utsagan att min far är död. En sats består av ord. Det gör däremot inte utsagan; den är utan språklig dräkt och kan därför sägas vara internationell.
- Genom att ställa utsagan i relation till sakförhållandet kan man avgöra om utsagan är sann eller falsk.
- Den faktuella utsagan är antingen sann eller falsk och i detta skiljer den sig från frågan, önskan, utropet och befallningen.
- 6. PRÖVNING AV FAKTUELLA UTSAGOR
- En faktuell utsaga kan endera vara sann eller falsk. I många fall är det förenat med stora svårigheter eller helt omöjligt att erhålla sådana kunskaper - genom bekantskap eller beskrivning - att det går att avgöra om utsagan är förenlig med sakförhållanden.
- Engelsmannen Bertrand Russell (1872-1970) hävdar i sin bok "Filosofins problem" att kunskap om objekten kan erhållas genom bekantskap och beskrivning. Kunskap som ernås genom beskrivning sätter oss i stånd att överskrida gränserna för vår egen privata erfarenhet.
- Engelsmannen Alfred Jules Ayer (1910-1989) säger i sin bok "Språk, sanning, logik":
- "För det första är det nödvändigt att skilja mellan verifierbarhet i praktiken och verifierbarhet i princip. Det är uppenbart att vi alla förstår, och i många fall också tror på, utsagor som vi faktiskt inte gjort något försök att verifiera. Många av dessa är utsagor som vi skulle kunna verifiera om vi gjorde oss besväret. Men det återstår ett antal meningsfulla utsagor, som vi inte skulle kunna verifiera även om vi ville, helt enkelt därför att vi saknar de praktiska möjligheterna att försätta oss i en sådan situation att vi kunde göra de relevanta observationerna".
- Bertrand Russell gör sig i sin bok "Skeptiska essäer" till talesman för en form av skepticism som består i följande:
- a) att när experterna är eniga kan den motsatta uppfattningen inte anses såsom säker
- b) att när experterna inte är eniga kan ingen viss åsikt betraktas såsom säker av en icke
sakkunnig- c) att när alla experter anser att det inte finns någon tillräcklig grund för en positiv
uppfattning, gör vanligt folk klokast i att avstå från att fälla något omdöme- En prövning av faktuella utsagor kan ske genom att man besvarar frågor som dessa:
- (1) Vad uttrycker satsen?
Innehåller satsen ord som
- vaga?
- mångtydiga?
- relativa och som saknar angivet relationsled?
- värdeladdade?
Vad kan vara en rimlig tolkning av satsen?- (2) På vilka fakta grundar sig utsagan?
- Har man gjort visst urval av fakta? Hur rimligt är urvalet?
- Har man generaliserat? På hur många fall baseras generaliseringen?
- Hänvisar man till annan källa? Har källan återgivits korrekt?- (3) Varför uttrycks satsen?
Vilka motiv har den eller de som fällt utsagan?- Anmärkning
- (1) syftar till att klarlägga utsagan, dvs meningen hos satsen; medan
(3) syftar till att utröna meningen med att utsagan uttrycks
- 7. VÄRDESATSER
- Med värdesats avses språklig sats som innehåller värdeuttryck, dvs ord som "gott", "ont", "vackert", "fult", "rätt", "orätt" och liknande.
- Värderingar kan beskrivas genom frågor som dessa:
- Vad menar vi genom att säga
- en sak är vacker eller ful?
- en handling är fel? rätt? moraliskt bindande? god eller dålig?- Vad menar vi med att tala om en person eller dennes motiv eller val som moraliskt eller omoraliskt?
- Man kan särskilja följande tre typer värdeteorier, dvs ståndpunkter om vad värdesatser utsäger eller uttrycker:
- (1) Värdeobjektivismen (intuitivismen eller absolutismen)
(2) Värdesubjektivismen (relativismen eller naturalismen)
(3) Värdenihilismen (emotivismen)
Teori (1) tolkar en värdesats, t ex "denna handling är god" som en meningsfull utsaga,
i vilken värdepredikatet "god" tillskrives handlingen som en objektiv egenskap, som tillkommer handlingen, antingen den värderas av någon eller inte.- Teori (2) tolkar värdesatsen "denna handling är god" som en meningsfull utsaga om handlingen värderas av den som uttalar satsen, av en bestämd grupp personer eller av de flesta människorna.
- Teori (3) förnekar att ordsammanställningen "denna handling är god" är ett meningsfullt påstående om något.
- Ovanstående beskrivningar av värdeteorier grundas på "Filosofisk uppslagsbok", författad av svensken Konrad Marc-Wogau (1902-1991).
- Enligt värdenihilismen - Teori (3) - uttrycker värdesatser i sin rena form ingenting som kan vara sant eller falskt. Att uttrycka att en handling är rätt eller fel är liktydigt med att ropa "Hurra!" respektive "Bu!".
- Värdenihilismen är utvecklad av svensken Axel Hägerström (1868-1939). Efter honom har Bertrand Russell, Alfred Ayer, Rudolf Carnap och andra dragit likartade slutsatser.
Alfred Ayer hävdar i sin bok "Språk, sanning, logik" att förekomsten av en etisk symbol i en sats lägger ingenting till dess faktiska innehåll. Om man säger till någon: "Du handlade orätt då du stal dessa pengar" påstår man inte något mer än om man bara hade sagt: "Du stal dessa pengar". Genom att tillägga att denna handling var oriktig gör man inte något ytterligare påstående om den. Man visar "bara" sitt moraliska ogillande av den. Ayer framhåller vidare att etiska termer inte enbart tjänar till att uttrycka känslor. De är också avsedda att framkalla känslor och därmed påverka handlingssättet.- Satsen "Detta är mord" döljer i sig två satser. Man uttrycker:
- a) "Denna handling var ett dödande" - en faktuell utsaga; och
- b) "Detta dödande var moraliskt förkastligt" - en värdesats
- Satsen "Detta är mord" kan ha en rent beskrivande betydelse. Antag att en åklagare rent sakligt konstaterar att personen A:s dödande av personen B överensstämmer med brottsbeskrivningen för mord i Sveriges Rikes Lag. I detta fall utgör satsen "Detta är mord" en faktuell utsaga.
- Hägerström drar en praktisk konsekvens av sin teori. Det finns - säger han - ingen lära i moral utan endast om moral.
- Bertrand Russell framhåller i sin bok "Religion och vetenskap" att vetenskapen inte kan avgöra värdefrågor men att all uppnåbar kunskap måste förvärvas med vetenskapliga metoder. Vad vetenskapen inte kan upptäcka, kan människor inte veta.
- 8. PRÖVNING AV VÄRDESATSER
- Värdesatser ger uttryck för en positiv eller negativ attityd, en befallning, ett råd etc.
- Vad en värdesats uttrycker accepteras ytterst sällan av alla människor. Man kan inte bevisa att det som en värdesats uttrycker är sant eller falskt genom att ställa det i relation till något sakförhållande.
- En prövning av värdesatser kan ske genom att man ställer följande frågor:
(1) Ingår några fakta i värdesatsen?
Pröva dessa fakta i enlighet med frågorna (1) och (2) vad gäller prövning av faktuella utsagor!- (2) Vilka värderingar uttrycks?
- (3) Vilka värderingar har jag som tolkar värdesatsen?
- (4) Är (2) och (3) förenliga?
- (5) Varför uttrycks värdesatsen? Vilka motiv har den eller de som uttryckt värdesatsen?
Vad gäller (3) kan man själv ställa sig följande frågor:- a) Vilka värderingar hyllar jag som "riktiga"?
- b) Vad har påverkat min uppfattning i värderingsfrågor?
- föräldrar
- andra auktoriteter
- grupptillhörighet
- opinionsbildare
- egna ställningstaganden
- ?- c) Vilka av mina värderingar bör jag ompröva?
- 9. VETENSKAP OCH OVETENSKAP
- Svensken Sven Ove Hansson (född 1951) föreslår i sin bok "Vetenskap och ovetenskap" sju kriterier för att skilja mellan vetenskap och ovetenskap. Han menar att vetenskap är det systematiska sökandet efter sådan kunskap som inte beror av den enskilde individen, utan som envar skulle kunna återfinna eller kontrollera.
- Kännetecken på ovetenskap:
- I Auktoritetstro
Vissa personer tillmäts så stor förmåga att avgöra vad som är sant och falskt att andra
bara har att rätta sig efter deras bedömningar- II Experiment som inte kan upprepas
Man förlitar sig på experiment som utförts någon enstaka gång men som inte går att
upprepa med samma resultat- III Handplockade exempel
Man använder handplockade exempel när ett slumpmässigt urval vore möjligt- IV Ovilja till prövning
Man försöker inte pröva teorin mot verkligheten trots att detta vore möjligt- V Likgiltighet inför motsägande fakta
Man hävdar att teorin är helt riktig trots att det finns iakttagelser eller experiment som
den inte stämmer med- VI Inbyggda undanflykter
Man begär att teorin ska prövas på sådana villkor att den bara kan bekräftas, aldrig motsägas, av prövningens resultat, vilket detta än blir.- VII Förklaringar överges utan att ersättas
Man överger hållbara förklaringar utan att sätta något i stället så att den nya teorin lämnar mycket mer oförklarat än den gamla.
- 10. TES OCH ARGUMENT
- Ett argument föreligger när man påstår att en viss utsaga utgör skäl, stöd eller bevis för en annan utsaga. Några exempel:
- - (1) NN har begått mordet
därför
(2) att NNs fingeravtryck fanns på mordvapnet- - (1) Sverige bör ha ett starkt försvar
ty
(2) blott då kan Sveriges oberoende hävdas- Som skäl för (1) anförs (2), dvs (2) är det argument som anförs som skäl, stöd eller bevis för (1) som utgör tesen, dvs den utsaga som argumentationen gäller.
- Då det gäller argumentation mot tesen anför man en utsaga som är oförenlig med tesen eller gör tesen osannolik. Argumentation mot tesen utgör argumentation för icke-tesen.
I en argumentation använder man ofta särskilda ord för att markera att man använder en utsaga som ett argument. Sådana ord är "eftersom", "därför", "ty", "då" m fl.
Man kan argumentera för eller emot en faktuell utsaga eller en värdesats.- Bertrand Russell menar att ordet "överbevisa" skall betyda detsamma som "klargöra genom rationell argumentering, dvs att skaffa fram bevis för den uppställda tesen" och att ordet "övertala" skall betyda detsamma som "få ett påstående att godtagas med andra medel än överbevisning".
- Anmärkning
- Norrmannen Arne Naess (född 1912) anger i sin bok "Empirisk semantik" att ovanstående formulering finns uttryckt i Russells bok "Sceptical Essays". Författaren till denna uppsats kan emellertid inte återfinna formuleringen, varken i den engelska eller den svenska utgåvan av "Skeptiska essäer".
- Redan från forngrekisk tid skiljer man mellan vältalighet och debatt som syftar till tankeutbyte. En argumentation som skall leda till handling eller förändra attityder får en annan karaktär än tankeutbytet.
- En värdering av det särskilda fallet grundas som regel på en allmän värdering samt en utsaga om sakförhållandet som utgör objekt för den speciella värderingen. Övergången från generell värdering till värdering av det särskilda fallet har inte formen av en logisk slutledning.
- Vid argumentation för en värdesats kan man naturligtvis hävda att tesen eller argumentet är förenligt med en allmängiltig värdering eller gällande normsystem eller har önskvärda konsekvenser för viss människa eller mänskligheten eller något annat.
- Vid argumentation i sakfrågor gäller det att överbevisa. Vid argumentation vad gäller värderingar och imperativer gäller det snarare att övertala än att överbevisa.
- 11. SAKLIG ARGUMENTATION
- Till spelets regler för saklig argumentation hör:
- (1) att debattörerna lägger samma betydelse i den tes som argumentationen gäller
(2) att argumenten har rimlig grad av hållbarhet (sanningsvärde)
(3) att argumenten har rimlig grad av relevans (beviskraft)
(4) att debattörerna söker övertyga varandra enbart genom argumentens kraft- Om man bryter mot dessa spelregler blir argumentationen osaklig.
- Ett sant argument är alltid hållbart. I många fall är det förenat med stora svårigheter eller helt omöjligt att avgöra om ett argument är förenligt med sakförhållandet. Man får då bedöma om argumentet är sannolikt sant eller sannolikt falskt.
- Graden av ett arguments relevans måste i många fall avgöras genom 'intuition'. Ett argument måste både vara hållbart och relevant. Utsagorna "1+1=2" och "jorden är rund" är var för sig hållbara (sanna). Argumentationen "jorden är rund därför att 1+1=2 "är däremot inte relevant.
- Arne Naess i sin bok "En del elementaere logiske emner" (på svenska utgiven med titeln "Empirisk semantik") stipulerar sex huvudnormer för saklig argumentation. Han hävdar att man genom dessa normer kan gripa in mot osaklighet både hos sig själv och hos andra. Vidare framhåller han att man måste betrakta sakligheten i relation till ett bestämt mål, nämligen tankeutbyte som ökar eller bättre ordnar vårt vetande. Har man däremot andra mål, kan normerna bli likgiltiga eller direkt skadliga. Om målet är att övertala och påverka, är ofta suggestion, propaganda och reklam effektivare än saklighet, framhåller Naess. Med saklighet avser Naess: "Inlägget X är sakligt" skall betyda detsamma som "X bryter inte mot någon av de sex huvudnormerna för saklighet".
- Vid användning av normerna förutsätter Naess att debatten behandlar ett bestämt ämne, som representeras av tesen (spetsformuleringen).
- Sex huvudnormer för saklighet:
- [Anm.: Med ordet tendentiös i det följande avses tillrättalagd (i ett visst syfte).]
- Huvudnorm I - Tendentiöst prat vid sidan av ämnet
Man bör hålla sig till ämnet (även om man tror att det kan skada ens egna intressen)- Huvudnorm II - Tendentiöst referat
Ett uttalande som i en allvarligt menad diskussion avser att återge en åsikt bör vara neutral i förhållande till alla ståndpunkter.- Huvudnorm III - Tendentiöst mångtydighet
Ett inlägg bör inte vara av den arten att det föreligger stor risk för missförstånd från åhörarnas sida.- Huvudnorm IV - Tendentiös användning av förhastade slutsatser
Norm II gäller tendentiöst referat, Norm IV gäller tendentiösa framställningar av andras åsikter som inte utges för att endast återge redan formulerade åsikter.
Norm IV riktar sig mot fall då man tillskriver en person åsikter- 1) utan att tala om att personen ifråga sannolikt skulle protestera; eller
- 2) utan att ange på vilka grunder man tillskriver personen åsikter som
han säger att han inte har- Huvudnorm V - Tendentiösa beskrivningar
En beskrivning (rapport eller teori) bryter mot norm V om den utelämnar en del saker och framhäver andra eller på annat sätt ger en framställning som gör att läsaren får en skev eller direkt felaktig bild av det som framställts, och detta tjänar sändarens intresse.