Hon

Hon säger elaka saker om tiden, sommrarna som går säger henne att inget kommer närmare
Ännu ser hon inte att det nalkas med evig presition

Hon säger hemska saker om att fly, skogarna hon passerar verkar aldrig ta henne någonstans
Valet existerar inte, även att ge upp är att utvecklas

Hennes kropp darrar under tysta kyssar
Alla de känslor genom hela hennes liv, ska hon älska eller hata

Hon säger att alla är värda att älskas
Människor hon möter ger och tar och hon lever på deras uppmärksamhet
Svårt misshandlad, av sig själv, den enda som skall hållas kort

Hon säger, sorgset, saker om drömmar

Nätterna som sveper henne bort tar henne alltid tillbaka
Hon kommer snart att förstå (att hon vågar)

Drömmar är till föra att utplånas
Det enda sättet är att förverkliga dom

våren -98