Nykomlingen

Förälskad, lycklig
Hon välkomnar och alla omkring gläds i detta varma hus
Om kvällen när skogen ter sig mörk,kanske skrämmande, brinner en eld
Av rädsla rider de flesta förbi, tror det ser annorlunda ut, att Något måste ligga någon annanstans

Jag vinkar ibland, när jag ser att det finns plats, när jag har plats
Ännu har ingen stannat,
Ännu har jag inte alltid plats

Vi träder in   Klär av oss, nakna, öppna inför er
Glad för att jag är här, ber ni mig sätta mig ner
Sjungande formas förslag ett efter ett
Tonsatta av er, evigt olika i samma budskap
Sånger vars berättelse ligger i dess existens
En berättelse om mig, i er

Avklädd, i din famn...

Ni drar er undan, plötsligt och brutalt, kanske för att vårda elden
Bilden klarnar, höjden vi sitter på berättar om dalgången nedanför

Tillit, min älskade, är skör och omogen
Perspektiven svindlar, någon reser sig, lämnar oss
Ett ögonblick måste jag sjunga själv
Vettskrämd...

Jag klär på mig, måste klä på mig ,kanske ser ni mig och vet att så lyder berättelsen
Min nakna hud täcks av bomull, trygg och kall
Jag sätter mig en bit utanför, utom hörhåll
Känner inte, men tror på er berättelses välsignelse
Rider inte iväg någon annanstans

Nästa gång...    kanske nästa gång...

Sjunger jag

höst -99