Rummet

Det är alltid mörkt här, i rummet som är mig själv

Första gången jag var här visste jag inte hur stort här var
Jag minns inte ens hur jag hittade till dörren

Jag var nog här då & då redan på den tiden
Men lurad av mörkret, eller kanske skrämd,vände jag alltid tillbaka

Det känns som helt nyligen, jag blev visad hit
Ombedd att kliva in, uppmanad att se mig omkring, där i mörkret

Kanske var det handen, eller en tanke som slog emot någonting
Nyfiken men avvaktande försöker jag känna efter vad det var

Jag fick återkomma flera gånger för att känna igen

höst -98