Vad är panikångest och social fobi?

Först vill jag nämna att jag inte är någon expert på ämnet. Men jag har haft panikångest och social fobi i ungefär 4 år så jag har en del erfarenhet av detta.

Panikångest är ett tillstånd då man grips av panik och inte kan fungera speciellt bra. Allting känns helt meningslöst och man orkar inte med någonting. När man får en ångestattack så händer följande:(detta är hur jag upplever det,det finns många olika yttringar)

Först så isar det till i hela kroppen och man börjar att kallsvettas,sedan så kommer själva panikkänskan. Andningen blir häftigare och ibland tror man att man ska dö,allting känns kolsvart. Ibland så får jag även skakningar och det känns som det blir svårt att andas. Man kan även få svårt att sitta still,benen vill något helt annat än vara stilla. I mitt fall så kommer attackerna mest på kvällar och helger. Det är ganska vanligt att man får det just då,speciellt för dom som är isolerade pga detta problem. Alla verkar ha kul och trevligt och själv sitter man helt där i sin ensamhet och mår dåligt.

Många som fått panikångest för första gången,i synnerligt äldre människor,tror att att dom fått en hjärtattack,jag har läst om flera fall där detta inträffat. Så starkt kan det kännas.

Panikångest kan komma när som helst,utan till synbara anledningar. Man kan sitta och se på tv,man kan vara ute och ha hur trevligt som helst när det plätsligt inträffar. För många kan det bero på stress eller problem i äktenskapet,ja det kan vara hur mycket som helst,men för många så kommer attackerna som en total överaskning.

I sverige lider ungefär 300.000 människor av panikångest,och det är bara de ''dokumenterade'' fallen. Det finns minst lika många människor som tiger om det,som är rädda för att inte bli förstådda eller själva inte vet vad det är.

Social fobi liknar panikångest väldigt mycket,det yttrar sig på ungefär samma sätt. Fast när man har social fobi så sker attackerna när man är ute,tex handlar eller bara hälsar på nån släkting. Man blir mer och mer isolerad och i svåra fall vågar man inte ens gå ut,av rädsla för att man ska få en attack.

Jag har haft även detta men jag har succesivt arbetat bort det,det ska dock tilläggas att göra detta på egen hand är mycket svårt och jobbigt,man bör ha någon med sig och att ta ett litet steg i taget. Om man försöker tvinga sig ut så kan effekten bli den motsatta.

Ni som känner igen er här ska veta att ni inte är ensamma. Det finns som ni läst många människor som lider av detta och det finns alltid hjälp att få,man måste bara våga ta den kontakten. Det bästa är att ta kontakt med en psykiater.

Behandling av detta elende sker dels med medicinering och dels med samtalsterapi. Man får inte misströsta om det inte hjälper i början,det kan ta lite tid innan medicinen verkar,man kan till och med bli sämre i början och få vissa biverkningar. Men för de flesta blir det bättre och man kan börja ta sig tillbaka till sitt vanliga liv igen.

___________________________________________________________________________________________________
TILLBAKA.