
En modig riddare och hans fästmö sitter i skogen och har en
romantisk picnic.
Detta gör djävulen avundsjuk eftersom han aldrig själv fått nåt ragg.
Så han skickar en av sina vakter för att sno henne mitt framför ögonen på
riddaren.
Så det är bara att dra på sig rustningen och rusa mot djävulens underjordiska
slott för att spetsa token och få tillbaka bruden.
Något som inte är så lätt.
Det här spelet fick jag nys om i en tidning när det begav sig.
Spelet beskrevs som mycket svårt och tidskrävande.
Men jag som såg mig som ''The world's number one power player'' gick och hyrde
det över en helg.
En helg räckte inte till så jag köpte det senare.
Många tidskrävande timmar senare,otaliga svordomar och en frustration som skulle
få självaste Kristina Lugn att självantända så nådde jag slutbossen.....och fick
mitt livs obehagligaste överraskning.
Ja,ungefär så kan man beskriva känslan i denna klassiker från Capcom.
|
|
|
|
|
|
Det är ett bra och kul plattformsspel.....men inte för alla.
Tålamod är ett måste för detta tar tid att komma igenom.
Det är svårt redan från första början och sedan höjs svårighetsgraden.
Och får man en smäll så ramlar rustningen av och måste springa omkring i bara
fillingarna tills du hittar en ny rustning eller klarar banan.
Och får du en smäll när du är halvnäck så får gubben omedelbar anorexia och
förvandlas till ett skelett...eller Clarista Flockhart,vilket ni vill.
-Vad är det för överraskning som väntar,undrar ni kanske.
Jo,för det första så är slutbossen den mest mesiga tönt som finns.
Man kan spöa honom om man så har 41 graders feber och ögoninflammation,så enkel
är han.
Men sedan kom kallsupen:
Rummet är bara en illusion skapad av fan själv så man MÅSTE GÖRA OM HELA SKITEN
när man spöat mesen för att få se den riktiga slutsekvensen.
Jag slet mitt hår så hårt att jag fick skaffa en tillfällig tupe' efter detta.