Journey to Silius är ett mycket underskattat spel som kom i slutet av NES levnadstid.

Spelet handlar om Jay,vars far har dött under en olycka när han jobbade på en rymdkolloni.
Efteråt hittar Jay en diskett där hans far talar om att terrorister planerar en attack mot kollonin och han jobbat aktivt mot terroristerna och nu blivigt mördad.
Jay blir skitsur och svär att stoppa terroristerna och att hämnas sin far.


Stackars Jay får det inte lätt på sin resa.
Två mobila robotar och en plåt-spermie vill helst se honom död.


Jay blir så rädd när han ser denna otäcka maskin att han råkar snubbla och blir liggande på marken.

Det här spelet är ingenting man klarar på första försöket.
Periodvis är det halvt omöjligt att komma förbi alla horder av robotar och annat farligt som står i vägen.
Det gäller att avancera försiktigt fram och inte ånga på en jordfräs för då lever man inte länge.
Till sin hjälp har man ett antal vapen utöver sin vanliga pistol men amunitionen till dessa försvinner fortare än en avlöning så det gäller att spara på krutet.

Spelets starkaste kort är faktiskt musiken.
Även när man stängt av så är det lätt att gå och tralla på melodierna,speciellt musiken på den första banan.

Jag rekomenderar detta spel till alla älskare av svåra shoot'em up spel.


Den här bossen är faktiskt en riktig mespropp.
Så länge man hoppar över hans döds-stråle
  är han enklare att slå än en dövstum ekorre på kryckor.


Alla dessa jobbiga beslut.
Gå framåt och få spö av cyborgversionen av Karlsson på taket eller gå bakåt och bli köttfärs av roterande sågblad.