Innan de riktiga succéerna hade Bon Jovi släppt två album. 1984, "Bon Jovi" och 1985, "7800 degrees fahrenheit". Båda albumen hade dock bara en hitt, "Runaway", från det första albumet.

Slippery When Wet (1986): Detta var Bon Jovis riktiga genombrott, och det första riktigt hittspäckade album. Med klassiska hits som; "Livin' on a prayer", "You give love a bad name" och "Wanted Dead Or Alive", gör denna platta till ett av de stora albumen i rockhistorien. Detta är ett måste i skivsamlingen, och jag ger det högsta betyg!   KÖP hos: CD-ON

New Jersey (1988): Uppföljaren till Slippery When Wet kom som på besked, och med besked, ett par år senare efter sucéen. Detta blev dock också en minst lika stor skivhitt för Bon Jovi, om inte större förästen. Nu blev grabbarna i Bon Jovi riktigt tagna på alvar av både kritiker och fans. Turneringen som följde detta album tordes aldrig ta slut, och de åkte från kontinent till kontinent för att visa upp sig. Detta skulle senare nästan ta knäcken på grabbarna, men det är en annan historia. Mycket bra som sagt:   KÖP hos:  CD-ON

Keep The Faith (1992): Det första albumet på fyra år bestämmer sig grabbarna sig att ta sig samman igen. Jon Bon Jovi hade i.o.f. haft ett riktigt Riktigt lyckat soloprojekt, 1990 med albumet, "Blaze Of Glory" (gjort för filmen Young Guns II). Detta sköt givtvis även bandet, Bon Jovi, åt ännu högre höjder.  Albumet Keep The Faith gjorde ingen besviken, utan blev såklart ännu en succé.  Bon Jovi kunde mycket skickligt anpassa sig efter nya tidernas musik , och detta låter inte som något av Bon Jovis tidigare album. Mycket bra!!   KÖP hos:  CD-ON

Bon Jovis succéer har fortsatt efter "Keep The Faith". 1994 hade de två stycken hitts från deras "Best Of album". Båda bonusspåren blev hittar. "Always" och "Someday I'll be saturday night". Året efter släpptes skivan "These Days", som jag också tror blev rätt lyckad. Ett par hitts fanns där åtminstone. 1997 gjorde Jon Bon Jovi ytterliggare ett soloprojekt, vid namn, "Destination Anywhere". Eftersom Jon hade inlett en filmkarriär nån gång efter -95 , bestämde han sig för att göra en film av denna skiva. Filmen inkluderade stjärnor som Demi Moore, Kevin Bacon och Whoopie Goldberg. Den var 45 minuter lång och handlade om ett par (Jon och knarkande från Demi Moore), som hade det svårt och levde i ett slumkvarter. Alltihopa ansåg Jon dock vara ett fiasko, men har ägnat sig åt skådespelar-livet fram till nu. Albumet "Crush" släpptes i början av juni, och har fått en rätt hyffsad start (rent commerciellt), med låten "It's my life" och nya singeln (när jag skrev detta), "Say it isn't so". 

Tycka vad man tycka vill så är deras nya skivsläpp inte alls i samma klass som de tidigare. Nån riktig rocklåt finns knappast, utan är bara ett gäng ihopsnickrade ballader och pop-aktiga refränger. Även om jag inte köpt albumet så verkar det vara rätt OK ändå, och bra mycket bättre än allt annat på listorna just nu. Vissa jag har snackat med, säger sig tycka; "att det inte finns en dålig låt på skivan". Så smaken, kanske är som baken....