När du kom till oss fick du omedelbart hjälp med andningen av en så kallad respirator, vilket är en maskin som sköter om andningen så att dina lungor och du själv kan slappna av. Enkelt förklarat är det två slangar, en för inandning och en för utandning. Dom sitter på slangen du för närvarande har i munnen och som du i morgon kommer att få kopplad via näsan ned i luftvägarna. Sedan fick du vätskor in i kroppen och det bestod av allt ifrån saltvatten till blod.

Efter att vi här hade förberett för operation, röntgen så hjälpte vi dig vidare till de olika avdelningarna. Sedan opererades du i några timmar. Du har frakturer i båda benen, höger arm, revbenen med mera.

Vi som tog emot dig var bl.a. jag som skriver detta och jag heter Marcus Mårtensson USK.
Gunilla Hjortling, SSK
Ulrika Nilsson, anestesi-läkare,
Lukas Brunner, anestesi-läkare,
Kerstin Olsson, SSK,
Yvonne Persson, USK.T

Nä nu ringer jag polisen och hör om någon olycka hänt säger jag. "Ja, det har det" säger Mia. "Vid korsningen till Ösa. En stor olycka, två döda och en skadad. Så trafiken dirigeras över Ås. Jag har varit där i 45 min." "Det var väl ingen röd bil inblandad", frågar jag. "Joo", säger Mia, "men det var inte eran bil". Kl. är då ung. 11. Ringer Maths och rapporterar. "Ring mig när du vet mera", säger han. Lovar.

Tidsmässigt stämmer det då att du är 45 min försenad. Går in och tittar på matchen en stund. Kan inte koncentrera mig. Är skitnervös! Går ut igen. Nu har det hänt någonting. MEN VAD?? Jag vet inte vad jag skall göra eller vart jag ska ringa. Mia kommer igen. "Har han inte kommit än?". "Nä", säger jag. "Det måste ha hänt någonting och jag vet inte vad jag skall göra." "Ja", säger hon lite tankspritt. "Ensam i en Peugeot". "Jamen vi har ju en röd Peugeot", säger jag. Sedan faller pusselbitarna på plats. Thomas och jag får åka in med Marianne Junholm. Då är klockan ung. 12.30.

15.10 är du på operation och jag får prata lite med operatören Tor Melander, innan de börjar operera. Vi åker hem och försöker äta. Jag ringer de samtal som behövs. Maths skjutsar oss tillbaka. Thomas stannar till ung. 21.00, då Lars kommer och hämtar honom. Op. håller på till ung.22.00. Inte förrän 23.30 får jag komma in till dig på rummet på IVA. Det är mycket "stök" runt dig hela tiden och det bara snurrar runt i mitt huvud. Jag åker hem och det känns fördjävligt att lämna dig kvar.

05.20 ringer syster Kerstin och talar om att du åkt ned på op. igen. Du förlorar mycket blod och de måste gå in i magen och se varför. Jag stiger upp och gör mig i ordning. Ung. en timma senare ringer de igen. Ingen stor blödning invärtes, tack o lov.

Kuratorer och jag går inte ihop. Jag menar inget illa med det, det är bara så. Jag har hela tiden lutat mig mot ATS "krisstöds" -grupp och då speciellt mot C-G, då jag haft behov att prata med någon annan än min egen specialkurator och fru. Även vänner och arbetskamrater, har jag nyttjat, men framför allt personalen på de avdelningar jag varit på. Kuratorer känns så konstlade för mig. Personalen är de verkliga "kuratorerna" och som kan handskas med "fall" som jag på ett mänskligt och naturligt sätt, utan att överdriva eller "få en" att känna sig som ett "lik i lasten". Inte ens när de fick torka mig i röven efter mitt toalettbesök, kände jag mig speciellt generad. Att bli generad vande jag mig snabbt av med, det fanns bara ingen anledning till att bli det. Yrkesmässighet eller snarare naturlighet, genomsyrar vårdpersonalen och den enda gång som jag blev generad var när det kom in en kille (Peter från F) och han skulle byta på mig. Jag hade vant mig vid "bara kvinnor" inom vården och så kom det en karl! Pinsamt, men han var ju lika "go" som den andra personalen, så jag fick ett bra kompisförhållande med honom också.

Höger knäskål är också trasigt och opererat. Där skall ortoped läkaren titta idag och se vad vi kan och får göra där.
Hö armbåge har man plockat glasbitar ur och vi lägger om blött 1/gång per dag med koksalt och kompresser. Det skall vi göra i kväll kl 20.00.
På vänster ben har du brott nedanför och ovanför knät och du har fått en "utanpåliggande fixationsställning", med skruvar som går in i benet på fyra ställen. Två nere och två uppe.
Där lägger vi om med kompresser runt skruvingångarna och ovanpå dessa Mesorb.
Du har några skärsår på händerna och i pannan. Dessa tvättar vi bara med tvål och vatten eftersom de är ytliga och läker bra.

Vi har vägt dig också idag. Det gör vi genom att lyfta dig i en slags lyft, som låter dig ligga plant. Samtidigt så passar vi på att bädda rent i sängen.
Idag vägde du 107 kg (igår 110 kg). (Normalt 84 kg)

Du är väldigt svullen i kroppen, men vi ser ju både på dig och på vikten att det blir bättre.
Tandvård gör vi också. Eftersom din fru Christine är tandsköterska, är det bäst att vi sköter oss, så vi inte får bassning!
Otroped läkaren har varit här nu och vi la om knät med torra kompresser och Mesorb.
Vi som var här på f.m. är:
Kia Bergebo, SSK
Susanne Gustavsson, USK.

Innan jag kom var Pär Lönn och Dick Lindström här och hälsade på dig. Det är lugnt och skönt här hos dig. Alla pysslar om dig för att du skall ha det så bra som möjligt.
Hemma går telefonen "röd". Nu skall jag åka hem och steka skinkan. (julskinkan alltså).
Puss och kram! Sov gott – Jag älskar dig, Din Gumma.

På em ska du ned till röntgen och vi skall titta om du har några mer skelett skador. Em. passet får skriva hur det gick där, för nu går vi hem. Ha en bra kväll.
Karin Westin SSK
My Zetterlund USK

Mia som nämns här och där arbetar på kirurgen, så hon kan berätta på ett initierat sätt, vad som hände. Jag hoppas att jag en dag få träffa henne, så hon kan berätta för mig: - Du sa..., du gjorde...

En annan sak, jag förstår ju att jag svullnade upp, bl.a. var det nödvändigt att ge mig blod - massor av blod. 44 liter har jag fått bekräftat, men min fru påstår att det var mer. Det var varken svullnaden eller antal liter blod, som jag nu kommer att tänka på när jag skriver det här. Det är mina allergier. Under IVA -tiden som ni kan läsa senare, blev jag allergisk och fick enorm klåda. En av antibiotikerna jag fick, var nog orsaken. I dag 991106, har jag hävt i mig c:a ett kilo räkor, som jag är(var?) enormt allergisk mot. Idiotiskt ja, men jag känner på mig att jag inte blir allergisk nu. På rehabperioden (pågår fortfarande), var jag nästan livrädd att äta något som jag varit allergisk mot och uteslöt allt, som det fanns risk med. Jag hade klådan på IVA i mycket färskt minne. Den ville jag absolut aldrig uppleva igen! När jag flyttade hem, kunde jag så småningom inte motstå vissa saker som jag tycker om väldigt mycket men som jag brukar få en "reaktion" på. Jag blev tuffare och tuffare med det jag åt och i dag, räkor.

Den naturliga slutsatsen för mig är ju givetvis att "blodbytet", som jag fått många gånger om, har något att göra med att mina allergier har försvunnit(?). Allergier är ju enligt min lekmanna-tolkning, kroppens immunförsvar(antikroppar) som sätter igång och bekämpar det främmande "farliga" och resultatet blir en reaktion såsom klåda, svullnad m.m., för att tala om för kroppen att nu jobbar  imunbekämparna för högtryck, så håll dig undan från andra risker. En annan slutsats är ju givetvis att min "olycka" har gjort att mitt immunförsvar har blivit sämre och inte längre "orkar" att överreagera på småsaker.

Sammanfattningsvis – en lugn förmiddag…..
Dagen började med sedvanligt morgonpyssel så som tvättning, rakning, vägning, såromläggning, tandborstning, vändning, bäddning, sjukgymnastik. Sedan sov du från 11- tiden och fram till ca 14.

Lungkontubinen ("stukning av lungorna") som du fick i smb m olyckan, p.g.a. kraftigt våld, dvs krocksmällen har gjort att det har blivit svårt att upprätta adekvat syresättning i kroppen. Respiratorn hjälper delvis till med detta, men lägesändringar och helst bukläge är nödvändigt för att hjälpa dina lungor till läkning.

Vi ser också att dina njurar får "arbeta mer och mer", vi ger därför bl.a. urindrivande läkemedel för att avlasta dessa.
CRP (jfr bart m. snabbsänka) stiger, vilket är förenligt vid infektionsbild i smb. m. multitrauma (= flertalet skador orsakade vid ett och samma olyckstillbud)
Vi som arbetade detta pass:
Åsa Sånnemark leg. IVA-SSK
Kristina Månsson leg. SSK / IVA-SSK aspirant
Carin Lindqvist USK

I dag har du jättehög feber 40,1° . Kirurgläk. vill röntga magen och sedan koppla in dialys. Pauline ringde och talade om det i förväg. När jag kom hade dialysen precis kopplats in. Bara efter en timme ung. hade febern gått ned en grad. Rtg visade inget onormalt i magen, tack och lov. Dina skyddsänglar finns omkring dig och ger dig kraft! Äntligen blir jag lite lugnare. Två liter vätska drar dialysen ut på två timmar. Sedan får du en annan dialysapparat med konstgjord njure som avlastar dina egna.

Jag älskar dig jättemycket och längtar till när du kan öppna ögonen och förmedla dig. Prata går ju inte för "tracken" i halsen. Idag går jag med lite lättare steg när jag åker hem vid 22 tiden.

Matchvikt idag är 106 kg.