Östersunds lasarett har vård i världsklass!
(men hur länge till?)
Definitivt en partsinlaga eller snarare en patientinlaga

Jag har inget intresse av att gräva vidare - jag lever ju och det är jag otroligt tacksam för.

När jag först började skriva av mig om det jag upplevt, hade jag med namnen på alla som deltagit i vården av mig. Visst är det så att vissa undersköterskor, sköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, läkare, ambulanspersonal, m.fl. kanske var viktigare än andra.
Men för att inte riskera att jag glömt nämna namnet på någon enda som jag har i mitt hjärta, för det ni gjort för mig, väljer jag att inte nämna några namn alls. Jag hoppas och tror att de berörda ändå känner igen sig.

Det var alla Ni tillsammans som gav mig den här andra chansen att leva!

I avskriften av IVA - dagböckerna finns namnen kvar på er alla "som var med på IVA" och det är bara så att det ni har skrivit ned, fast ibland i väldigt generella ordalag. Har en enorm betydelse för mig, som skall fatta att det är Jag – det handlar om.

Tiden efter IVA , tar jag upp väldigt lite, men är för den skull inte det minsta mindre värt än IVA-tiden. Jag har bara inte i mina tankar och skrift hunnit fram till er än.

• Att vårdpersonal på alla nivåer får det tack de förtjänar och uppskattning även i lönekuvertet. Det är bara inte klokt, att vi kan satsa skattemedel på massor av områden som har väldigt liten betydelse och sen inte ha råd att betala vårdpersonalen för det livsviktiga arbete de utför. Vem har bestämt att det skall vara så?

Politiker pratar om "vård, skola och omsorg", inför valen. Efter valen så drar man in och skär ned, fast de lindar in och skriver om orden, så att vi inte ska förstå vad som egentligen händer med deras löften. Det är ju klart att politikerna tycker väl att allmänheten är idioter som ändå ingenting begriper och visst har dom rätt - vi var ju dumma nog att välja dom.

Östersunds Lasarett håller på att "slaktas" av våra folkvalda, det begriper vi alla. De valdes ju för att de pratade så varmt om "vård, skola och omsorg" och när de ändå så falskeligen slaktar inom vården, så måste ju det innebära att vi andra har rätt till omval.

Vilken demokrati får vi annars? Någon slags tvärtom demokrati! Eller som Tage Danielsson sa "Politik är konsten att hindra människor från att lägga sig i det som angår dem"

Jag begriper att skattepengarna inte räcker till allt och att man måste prioritera, men att man vid den prioriteringen kommit fram till att vården måste skäras ned, är helt obegripligt. Vad är det då som har prioriterats före vården? Jag vill verkligen veta det!

• Att alla andra skall förstå att nästa gång då det är Du som kommer in - kanske inte "budgeten tillåter att ditt liv räddas". Budget är ju för de flesta av oss, skatt jag betalar till…, för att det skall fungera om jag blir sjuk o.s.v. I mitt fall var budgeten tillräcklig och jag har kostat skattebetalarna enorma summor, men ska inte de olycksfall som kommer in om ett till två år, eller längre fram också ha rätt till samma vårdkvalité?

• Att jag själv måste "skriva av mig" för att överhuvudtaget begripa att det är jag själv, som varit med om allt ihop - och att jag av någon outgrundlig anledning överlevt

• Att Jag härmed ger ett litet tack till Er från mig – från mig det där inkommande paketet, som det var väldigt lite hopp om, men som ändå överlevde.

Det spelar ingen roll om jag är ute vid flygplatsen eller är på fredagshandling vid Hemköp. Jag träffar nästan alltid på någon som haft med min vård att göra. Ni är underbara – jag uppskattar verkligen att ni ger er till känna och hoppas ni förstår att omständigheterna gör att jag inte kan komma ihåg er alla.
Träffade en av IVA-systrarna utanför Rusta – "Vi är väldigt stolta över att vi klarade dig – Du, hela du, ville verkligen överleva" - "Vet du om att belöningen för vårt slit, det är att få se dig och andra så här efteråt och se hur bra ni blir igen"
Vad skall jag svara på det – hennes gubbe tutade, nu var det dags att åka – inne i mig tutade det, att du är en av dem som gav mig den här andra chansen.

Jag har ett otroligt behov att ta reda på vad som hänt, vad som gjorts med mig. Hur de tänkte. Vad var avgörande för att jag överlevde. Hur mådde min fru, vänner och bekanta. Det är ju bl.a därför jag skriver allt det här och frågar alla om allt.
Jag kommer ju inte ihåg själv!

När ekonomin blir smalare och organisationen blir så slimmad som det bara går. Vad har vi då uppnått?
En dag kanske läkaren står framför en allvarligt skadad patient och ställer sig frågan: "Tänk om den eller den behandlingsmetoden jag hört talas om, kanske skulle ha klara den här patienten?"
I dag står läkaren i värsta fall framför en patient och vet ,att skulle vi haft den behandlingsresursen, så hade patienten klarat sig!
Det är faktiskt detsamma som att du en dag måste välja vem av dina två barn, som skall överleva. Du har bara pengar att klara den ena. Vem väljer du? Vilka kriterier är det som gäller? Vill du överhuvudtaget välja?
I dag vet hela personalen om och förstår att hade resursen funnits så hade den och den patienten överlevt!

Jag har fått all den vård, som man någonsin kan sätta in och den har jag fått på Östersunds lasarett.
Jag var väl innan lite krass mot vad ett lasarett i en "kris- kommun" med utflyttning och arbetslöshet, skulle kunna göra i ett riktigt krisläge.
Jag har fått kvalitativ vård hela vägen. Är det bara jag som fått den av någon outgrundlig anledning – eller är det så att det får alla, som kommit in i min situation?
Är det politikerna, som jag har att tacka för mitt liv?
Jag skulle kunna uttrycka det på ett annat sätt – är den "världsklass-vården" jag fått – beroende på politiska beslut?
Nej – vården fungerar – trots politiska beslut.

Om jag uttrycker det snällt, så handlar personalen i politikernas anda, fast han har aldrig talat om vad han egentligen vill. Jag säger han för att det behöver du inte ens ligga inne som en patient för att förstå, att det är en massa "manliga" politiska beslut som styr vården idag.
Huvuddelen av personalen är kvinnlig. Det är ju givetvis något konstigt med det eftersom det till huvuddelen är manliga beslutsfattare, som bestämmer.
Vad tror NI inte att Jag är beredd att ge av det jag tjänar (så småningom), för att någon annan skall räddas. Att någon annan i en liknande situation skall få uppleva det jag upplevt - att någon annan också skall få överleva!

Vård skola och omsorg var det ju som politikerna valdes på och i mitt fall är det ju självklart att tyngdpunkten faller på vården. Jag återkommer alltså till frågan. Vad är det som prioriteras före vården? Jag är helt säker på att många med mig är beredda att ge mycket mer av det vi tjänar bara vi vet att det går till vården. Vi vill behålla en "Vård i världsklass" och vi vill ha den här i Östersund.

Jag är givetvis ytterst tacksam att jag överlevde – och det är väldigt viktigt för mig att jag har en plan för mitt fortsatta liv – det får bara inte slösas bort.

Det händer – väldigt snabbt när det händer!
Jag förväntar mig inte att jag skall leva i evighet – jag tror inte ens jag skulle vilja leva i en evighet.
Jag vill bara leva en liten stund till – Tack Ni alla som gjort det möjligt!

Paketet som överlevde.
Hans Merilo