ETT LYFT FÖR HÄLSAN.
	Tjernobylbarnen till Vänersborg sommaren 1997. Det var hösten 1996 som idén föddes att låta några barn från Tjernobylområdet komma till Vänersborg under några sommarveckor, för att få njuta av ren mat och ren luft bl a.
Idén föddes i Vänersborgs FN-förening, för att sedan föras vidare till Svenska kyrkans internationella grupp.Efter en stunds diskussion så gav man tre personer i uppdrag att dra igång projektet. Dessa personer var Herbert Bartholmes, Gunnel Olénsson och Lars G Thorstensson.

Arbetet sattes igång genast med att samla till sig intresserade personer. Snart var vi en grupp på 10 personer som kom från olika organisationer. Vi tryckte upp foldrar för insamling av pengar. Vi öppnade ett postgirokonto. Ett stort arbete vi hade var att kontakta olika företag för att få hjälp med olika saker, både av materiell och praktisk art.
Vi började med att hålla kontakt med en kontaktperson på plats i Vitryssland. Denna person hade tidigare varit kontaktperson i ett liknade projekt som genomförts i Brålanda för några år sedan. Det ordnades med inbjudan, visum och transporter av barnen. När det gäller transporten av barnen hit till Sverige, så hade vi turen att en av medlemmarna i gruppen är bekant med chefen för flygvapnets flottilj på Såtenäs. Därför erbjöd sig dessa att sköta transporten med hjälp av ett Herkulesplan. Detta helt utan kostnad.
Förläggningen planerades att vara i Norra skolan och kommunen lovade att ställa upp med detta utan kostnad. Det visadc sig dock att Norra skolan inte hade rätt utrustning i köket, så därför fick vi finna en annan lösning. Denna lösning blev Vänerskolan där man kom att ha förläggningen.

Måndagen den 21 juli så var det en entusiastisk grupp som lämnade Vänersborg, med destination Såtenäs, för att åka vidare till Minsk i Vitryssland. Väl på plats i Minsk så blev vi förda till en terminal, där vi väntade på att barnen skulle komma. Efter en stund så kom barnen, och det var många nyfikna blickar, både från barnen och de vuxna. Det tog lite längre tid för barnen som kom från Kiev i Ukraina, eftersom det var något slags papper som saknades. Dessa barn skulle vidare till Floda. Gruppen från Vänersborg och en grupp från Floda samordnade nämligen flygresan. Efter ett tag lämnade dock Herkulesplanet Minsk och Vitryssland bakom sig, och färden ställdes med de 81 passagerarna till Såtenäs.
Väl framme på Såtenäs så äntrade man den buss som Vänersborgs Linjetrafik ställt till gruppens förfogande, och Bengt Olénsson styrde mot Vänersborg och Vänerskolan. När vi så kom fram till skolan så möttes vi av en välkomstkommitté bestående av bland annat S Gunnar Petersson, som i detta sammanhang blev kallad för borgmästare, eftersom det inte gick att översätta kommunfullmäktigesordförande till ryska. Efter alla tal och en bit mat så var det dags att inkvartera sig i gymnastiksalen.

Morgonen därpå så promenerade hela gruppen genom staden och ner till Fisketorget för att kliva ombord på Possidonken, som tog barnen till Ursand där vi tillbringade hela dagen.

På onsdagen delade vi in barnen i två grupper och satte sig i var sin buss, för att åka till kusten, där två familjer inbjudit barnen till deras sommarstugor. Det blev sol och bad i saltvatten för första gången, och en del av barnen tyckte inte speciellt väl om detta fenomen, salt vatten ?! På onsdagen påbörjades också arbetet med att sortera alla de saker som vänligt folk skänkte till barnen.

På torsdagen åkte barnen till Sikhall för att bada. På kvällen tog vi en tur upp till Halle- och Hunneberg. Vi tittade i grottorna och letade efter älgar, men tyvärr så var det inga som ville visa sig.

Fredagen tillbringade vi på Karlsro, där missionskyrkan hade bjudit in barnen. Vi gick tipspromenad, lekte lekar, paddlade kanot och badade hela dagen.

På lördagen besökte vi Plantaget där det var barnens dag. Där fanns gungor, hopptorn, fiskedamm och bamen målade sig till clowner. På hemvägen besökte vi Vattenpalatset och detta blev ett mycket lyckat inslag.

På söndagen gick vi till gudstjänst i Vänersborgs kyrka, och på eftermiddagen besökte vi Bohuläns museum och Emaus i Uddevalla.

På måndagen i andra veckan så åkte vi till Nordens Ark, där vi gick omkring under dagen. Vi fick se Snöleoparder, Järvar, Vargar och många olika sorters djur.

Tisdagsförmiddagen tog vi en promenad till Skräcklan och meningen var att vi skulle bada där. Så blev det dock inte utan bamen besökte en i gruppen i hans lägenhet. På eftermiddagen besökte vi Vattenpalatset ännu en gång, eftersom barnen propsat på detta. Tisdag kväll ägnade vi åt synundersökning hos Ögat. Det konstaterades att fyra av barnen var i behov av glasögon, och detta ordnades helt utan kostnad. Det konstaterades att en av ledarna också behövde glasögon, och dessa bekostade gruppen.

På onsdagen klev vi ombord på en reguljär buss och åkte till Överby. Där gick vi omkring och barnen handlade för pengar som de fått till skänks av snälla människor. Tillbaka i Vänersborg så besökte vi Grill-Ivars korvkiosk på torget. Lisbeth Johansson, som äger denna, hade ordnat med insamling av pengar och saker som hon skänkte till barnen.

Torsdagen var den enda dagen på dessa fjorton dagar som det regnade. Därför stannade vi hemma på förläggningen under förmiddagen, för att på eftermiddagen besöka Dockmuseét och därefter besöka pizzerian Tre Galli, där barnen blev bjudna på pizza.

På fedagen åkte vi till Liseberg där vi var hela dagen.

På lördagen hade vi utlottning på de saker som folk hade skänkt, och på eftermiddagen gick vi hem till Christin Zettersten för att titta på den video vi filmast in.

På söndagen medverkade barnen i en ekumenisk gudstjänst i plantaget, där de sjöng Stilla natt, som de lärt sig både på svenska och ryska.

På måndagsmorgon den 4 augusti, så var det dags att ta farväl. Barnen och en del i gruppen klev ombord på bussen som tog dem till Såtenäs, för att sedan ta sig vidare till Minsk. Det var nog det svåraste ögonblicket i mitt liv. Att stå där vid bussen och ta farväl av dessa barn som man hade tillbringat 14 dygn med. Jag kommer att för all framtid minnas dessa barn.

Det var hektiska dagar som de var här, och det var mycket arbete innan. Så när de åkte hem så kändes det både vemodigt och skönt. Det var i alla fall underbart att få ha varit med om detta. Att få uppleva den otroliga respons man fick.Alla ville vara med och hjälpa till. Jag har aldrig upplevt något liknande i andra projekt. Här fick den godhjärthet, mänsklighet och solidaritet som finns i Vänersborgarnas hjärtan, en chans att visa sig.
Vi har nu så här i efterhand bildat en förening av gruppen, med en interimstyrelse där jag fungerar som ordförande. Föreningen heter Tjernobylbarngruppen i Vänersborg, och vi har beslutat oss för att vi ska ordna så att ytterligare 20 barn från Vitryssland, ska få komma till Vänersborg under 2 sommarveckor 1998.

Lars G Thorstensson

Om du vill läsa mer om vad som är på gång 1998. Gå till På gång 1998.

Vi vill redan på förhand tacka alla som på olika sätt vill hjälpa till med "Tjernobylbarnens" sommarvistelse här i Vänersborg.

Det finns också möjlighet att genom Tjernobylbarngruppen få fadderbarn i Vitryssland. Tre av de barn som var här sommaren 1997 har fått Svenska faddrar.

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Tillbaka till dokumentets början

Copyright © 1998 Tjernobylbarngruppen - Vänersborg.
Om har frågor eller vill kontakta Tjernobylbarngruppen, kontakta: tjernobylbarnen@poboxes.com.
Problem eller frågor angående denna web, kontakta: webmaster.tjernobylbarnen@poboxes.com.
Senast uppdaterad den 08 mars 1998.