Fettet
av Jonas Collin
Jag är som fettet på kvinnans lår.
Jag gör henne varm men det är inget hon förstår.
Jag mjukar upp henne där hon förut var så stel,
men ingenting hjälper, allt jag gör är fel.
Oh, vad ska jag göra?!! Jag står inte ut!!
Låt doktorn ta sin fettsug, stick in den som ett spjut.
Sug ut varenda droppe, sug ut allt som går.
Häll mig ut i vasken och plåstra om hennes sår.
Ner genom rören jag rinner bort,
bland cancersvulster, blindtarmar och en och annan abort.
Nu är hon befriad från den kvarnsten som jag är.
Själv är jag lämnad åt ödet, jag får se vart strömmen bär.