Här finns allt gammalt
som jag sparar ett tag till.

- Mikael Tennare!

Den glimmande medaljen förvandlades
genast till betong och jag stapplade
ut till omklädningsrummet med fullt
sjå att hålla upp huvudet.
Kirvesniemi tänkte jag, inte Myllylä
som just hade åkt hem sitt tredje GULD
i skid VM i Ramsau. Denna dag på 5-milen.
Kirvesniemis hängade huvud!
Så såg jag nog ut när jag ombytt
tog mig ut i friska luften för att värma
upp ute i lugn och ro.
Lugn å lugn.....Kirvesniemi ville
inte släppa taget!

SKIT också! Tennare! Å vad f'n hade
han här att göra idag? Typiskt:-((
Förmodligen fått tips av någon att
startfältet saknade fullblod och
endast innehöll slaktfärdiga
åsnor som man kan varva???!

Uppvärmingen lunkades ute i 21 minuter
med 5.30 tempo.
Väl inne i hallen igen tog jag mig till
familjen och berättade om dagens förutsättningar:

- Kanske på pallen om jag har tur.

- Inte en chans, pappa....du kom ju sist i Norrtälje
förra året och då var också han där, sade Tess pekandes
på Tennare.

- Jo, men Tess, om vi inte blir fler så tar han
GULDET och jag får silver.

Hon hängde nog inte med i uträkningen
och det har jag full förståelse för eftersom
det var så många "gamla gubbar" i farten
på banan.

Jag stretchade en kvart och bytte sedan om till
tävlingsutrustningen: Studentlinne:-)
Och egna korta tights samt nya
Asics DS Tr, endast provlöpta på hovet
dagen innan.
Löpkänslan formligen svepte upp genom
kroppen upp till hjärnan som klokt nog
glömde bort alla besvärliga motsåndare.
Jag bytte skepnad till a6!
Som a6 var jag ett med skorna.
Känslan var minst 10 kilo lättare:-)

Jordi hade anlänt och han formligen grät:
- En given medalj och så står man här som
supporter:-(

- Byt om då så får jag draghjälp.

- Man kanske skulle kuta i bara jeans och
nummerlapp?? Ähh, inte värt att riskera
tårna för en sketen medalj.
Kommer fler tillfällen.

Tur för mig att Jordi var förståndig nog
för då hade jag ju bara Tennsoldaten kvar
att tampas med.

- Du måste värma nu Ari, påpekade Jonas
som anslutit sig till sällskapet och därmed
var helt ovetandes om mitt uppvärmningsläge.

- Jo, jag skall väl hinna med ett par
farthöjningar, log jag och Jonas
ansiktsutryck visade tydligt vad han ansåg
om det upplägget:-)

- Häng på Greger och Sten när dom
passerar här nästa gång.

- Ja, ja, sade jag och reste på mig.
Men Greger och Sten stannade upp
och därmed passerade dom aldrig mig,
så där stod jag och väntade förgäves:-)

- Äh, får väl försöka hitta på nåt själv då,
mumlade jag och trippade iväg.
Månne vad Jonas synpunkter var om mig nu då??:-)

Tekniklöpningen och farthöjningarna
tajmades väl till starten 14.55:

- Vi har delat upp er i tre heat:
50-65, 45 och 35-40
och vi börjar med dom äldsta!

Suck...nu blev ju uppladdningen helt fel:-(
Jag fortsatte lugnt med mera teknik
och farthöjningar varvat med påhejande
till dom övriga tävlande. Inget fick störa min
uppladdning och nerverna skulle hållas i schack!
Rolle lovade att ta mellantider åt mig
och det var skönt eftersom pulsmätaren
alltid strular vid mina "viktiga" laps.

Gammel Anders prioriterade tydligen skid-VM
och uteblev från bataljen med Greger, Sten å Lasse.
Fick senare veta att han insjuknat
på lördagen och därmed inte hade
kraft till prestigekampen.

Lindblom från Hässelby vann lätt heatet
i M45 och Lasse blev spurtslagen
av Tomas från Flemingsberg i kampen
om tredjeplatsen.

Greger fick sluttiden 4.43 och Sten
strax över 5 minuter.

Då var det dags för mig.

- Du står där, förkunnade startern och pekade
på en punkt vid den prickiga linjen, och du Mikael
står bredvid Ari, ytterst.....hmmmm det var väl någon
typ av  seedning och då står jag ju tvåa:-)

Nerverna började påkalla uppmärksamhet
och stressen inför min egen varvklockning
kulminerade och jag glömde bort tid och rum.

- Påååå edra platser!

- Fääääärdiga!

Startskottet föll och som skjuten ur en kanon
for en äldre löpare in i kurvan
och jag var med ens 5 meter bakom.
Något var ju fel..det skall vara jag
som drar i väg så där....fel på mig?
....bäst att försöka hänga på dom andra
tänkte jag och pinnade på som bara den, där, sist i kön.

- Häng på Sture! Vrålade Sten ...han drar dig under 5.00!

Sture? Ja vissta ja..det var ju den där
långa Flemingsbergaren...men han hade ju avverkat
flera tävlingar redan, skulle han verkligen palla under 5?

Sakta men säkert gled han ifrån mig och
jag var ohjälpligt sist så nog pallade
han tydligen under 5 alltid!

- Bra öppning, skrek dom på två håll,
Jordi vid målet och Rolle vid starten.

- Jämt tempo nu förmanade Rolle.

- Strunta i tidtagningen, ropade Jordi,
jag tar dom åt dig!

Vilket stöd man hade.
Familjen och klubbkamraterna:-)

På det tredje varvet hade jag hittat
tempot enligt Rolle.

-  40,0, fortsätt sådär så blir det under 5.00!

Varv nummer fyra och det typiska
höll på att inträffa: 40,8 och negativiteten tog över.

- ÖKA! vrålade Rolle. Femman likaså 41,1! Nu ger jag upp:-(

- KOM IGEN NU! GE INTE UPP!

Alla ville nog väl men "Arisyndromet"
var ett faktum, trodde jag i alla fall:-(((

- DU LIGGER BRA TILL, Ari!

Så med Jonas röst klingande i öronen
fortsatte jag nu jakten mot nollpunkten.
Rolle kanske hade missat lite?
Äh det var ju inte så långt kvar
så något mycket till korrigering kunde
jag ju inte hitta på eftersom tempot var 100% redan.
Bäst att bara försöka hålla tempot vid +/- 0.
Jo jag passerade ju "som skjuten ur en kanon"
eftersom han nu drabbats av
"Arisyndromet" med negativ löpning.

JAG LÅG INTE LÄNGRE SIST:-)

- Du klarar det, vrålade Jordi vid "klockringningen".

Jaha då var det slutspurten då
....puuhhhh stånk å stön....kommer jag att kräkas
så där som jag sett dom yngre göra tidigare i vinter????

Målet hägrade och jag tog i allt vad jag
förmådde men tiden 5.00,43 bevisade
att mitt mål spruckit om än lite men ändå:-(

- Du slog i alla fall mig med en sekund,
påtalade Sten eftersom han förmodligen sett
att jag hängde lite "Kirvesniemi" med huvudet.

- Bra premiär! hojtade Jordi..du kommer under 5 senare i år!
- Ja, men +43 hundradelar hade ju kunnat vara -43
hundradelar till 5 minuter i stället:-(

Pust, stånk å stön.............

- Vad hade jag för varvtider Jordi?

- Öhh, ehhh, hmmm......jag kommer inte ihåg!
Missade trycka så jag bara ropade dom åt dig:-(
Jag har bara några sparade.

Så blev det med:  strunta i tidtagningen,
koncentrera dig på löpningen,
jag tar tiderna åt dig!
Man kan nog säga att det finns ett
"Jordisyndrom" när det gäller tidtagning,
i alla fall när det gäller på mig:-)
Jordi hade ju missat mig i B-Finalen också,
på 3000m tisdagen innan! Jag fick konstigt nog
använda min egen tid och därav
ensam utan decimaler: 11.04:-)

- Det var tur att jag garderade mig.
Rolle lovade knäppa på andra sidan!

Puuuh! Då var det över och efter att jag
hade fått mellantiderna av Rolle, satte
jag igång med nedjoggen.
Till familjen på andra sidan i alla fall, joggade jag.

- Pappa, pappa, du kom inte sist!
Det gjorde den där andra gubben.

- Fast det hade ju varit roligt med medalj
av den ädlare valören. Nu blev jag nog trea
och det betyder brons.

- Va? Får du gå upp på pallen som dom andra?
undrade min hustru.

- Jag tror det i alla fall. Det var ju en till
som verkade tillhöra min klass. Han där borta.

- Näääe, han ser ju äldre ut än dig!

- Gör han? OK då kanske blir det
silver då för Micke Tennare är ju 61:a
och han springer i min klass, M35.

- Silver låter bättre:-)

Två varv nedjogg och speakern förkunnade:

- Prisutdelning, 1500m, M50-65.

Och sedan Kula, Längdhopp, stavhopp
och allt annat än M35! Nåja inte M40 och M45 heller.

-Hur länge till tar det? undrade familjen.
Vi börjar bli trötta på att sitta här på betongbänkarna!

- Vet inte...kanske nåt strul med tiderna eller så?

- Ta reda på det då! Fråga honom där.

- Du! När blir det vår tur då?

- Snart. Dom håller på med "graveringen" där inne.

Vad trevligt och seriöst, tänkte jag, gravering!:-))
Varv på varv och t.o.m. stretch
hann jag med och familjen började bli otålig.

- Alla har ju dragit! Det är ju bara vi kvar!
- Blir det någon medalj eller....?

Jag satt och käkade banan och drack Maxim
när min hustru påkallade uppmärksamhet:

- Han går ju runt och delar ut medaljer!
- Fråga om du skall ha någon. Vi vill åka hem nu!

- Vadå delar ut medaljer?
- Speakern har ju inte sagt något.

- Ja, men han verkar tillhöra samma gäng som
dom där finnarna från Tumba. Han delar i alla
fall ut medaljer till dom! FRÅGA NU DÅ!

- Hur blir det med prisutdelningen?
frågade jag Tumbasnubben.

- Den är klar!

- VA?

- Den är klar, men vänta fick du ingen?
- Jag har en i kula kvar.
- Och ett par 1500 meters. Vad heter du?

- Ari Kainu.

- Öhhh, hittar inte listan med 1500 resultaten.

- Du håller ju i den!   Titta där är jag.

- Eeeh, hmmm.
- Du blev ju fyra. Det blir inget!

- Ja, men åtminstone en var i en äldre klass,
den där Sture, och vad betyder det där då?
Tennare utom tävlan?

- Joo, han sprang utom tävlan
och då får han ingen medalj!

- Då får jag silver då, vänta, ta hit listan!
Få se på den igen!

- Hmmmm..... det är ju bara jag i klass M35!

- Ja se på f'n. Hur kunde vi missa det?

- Inte vet jag men hur kunde jag missa
alla andra prisutdelningar i t.ex. M40 å M45???

- Vi hade ingen utan jag gick runt
och delade ut medaljerna till dem jag kände igen!

- VA??? Seriöst? Vissa får och andra inte.
Får jag min nu så att jag kan dra.

- Då måste vi gå in på sekretariatet
och göra om en GULDmedalj eftersom
ingen av dom här var din.

Ett nytt försök och denna gång
inne på "graverings verkstan".

- SUCK! Ett GULD och så får man det
via påtryckning inne på sekretariatet,
hur seriöst är det?

- Ja men det blev så många på en gång
och jag tolkade listan fel,
ursäktade damen, bakom bordet, sig.

Hon "graverade" om ett GULD som hon
fått av Tumbasnubben genom att
riva av klisterlappen på baksidan
och skriva en ny med datum, sträcka
och min tid: 5.00,43!!

- Så där ja, VARSÅGOD.

- JAG VILL FÅ DEN PÅ PALLEN!

- Näää, räcker det inte om du får den här?
Vi håller ju på att plocka ihop nu!

- ÄÄÄSSSCH!  Ta hit den då. Fotografen väntar!
Och dig, som bara delade ut till polarna
från Tumba, dig vill jag inte skaka hand med!

Jag mottog GULDET av damen bakom bordet.
Inte orkade hon ens resa på sig hövligt:-(((

Med det "graverade" GULDET i högsta hugg
rusade jag snabbare än blixten
upp på pallen och förkunnade:

--DEN VILDA JAKTEN PÅ JUVELEN ÄR ÖVER!

-Fotta nu så drar vi!

- Kom hit du också Tess så får du se
bevis på att jag inte alltid kommer
sist på mina tävlingar:-)

Inget kunde rubba glädjen:
Det var min och Myllyläs dag idag!

Till ackompanjemang av släckande belysning
förevigades glädjen och ut till ett tomt
omklädningsrum begav jag mig nu
med GULDET i säkert förvar hos
min älskade hustru Monika.



Ari

PS. Varvtiderna som Rolle gav mig
i fall du är intresserad:
39,0/38,7/40,0/40,8/41,1
41,0/40,5 & 19,0

VeteranDistriktMästare på 1500m
i klassen M35 med tiden 5.00,43!

GULD!

Det sket sig..........

Dagens Runrunda var tänkt att
avrunda tävlingarna före
tisdagens avresa till Barcelona
och träningslägret med Studenterna
närmare bestämt Calella.

Vaknade dock 04.30 med kallsvettningar
och ett fruktansvärt bubblande i magen.

Skit också!....inte nu, tänkte jag.
Har inte tid med det här och
jag måste sova för att orka med
rundans 14,6 km.

Efter otaliga besök på toan så lyckades
jag få någon halvtimme sömn till innan
jag klev upp 08.00 för att försöka
äta frukost......lite pasta bara.

- Du hoppar idag va? undrade Monika.

- Vet inte än, måste kolla tempen först.

- Äh du är inte klok! Ställ in idag!

Tempen visade förhöjd temperatur
och jag stod i valet och kvalet.

-Den högre tempen beror nog på att
när magen jobbar hårt så blir man ju
kallsvettig och det går ju åt energi
för att rumstrera om i min mage,
förklarade jag för henne i en förhoppning
att hon inte skulle protestera mot mitt
belut om tävling idag.

-Ja, ja...försök att äta lite då men
om du börjar må sämre så åker vi inte
till Vallentuna idag! Fattar du det?

-Jo, det är helt ok.

Ner till köket och fixa lite pasta.
Försöka äta portionen.
45 tröga minuter senare bestämde jag mig:

-Jag vill försöka i alla fall och
vill ni inte följa med så är det ok.

-Vi följer med men orkar du verkligen
tävla idag?

-Vet inte men jag värmer upp i alla fall
och funkar det så joggar jag runt i två varv.
Tänker inte jaga några tider så det får
bli vad det blir.

Magen hade lugnat sig lite och
10.30 var jag tävlingsklädd för en
resa med bilen och familjen till Vallentuna.

-Orkar du köra eller vill du att jag kör?

-Nog måste jag orka köra om jag skall orka
springa 14,6 km idag.

-Men tänk om du måste spy då?

-Det har jag inte gjort i natt så det
tänker jag inte göra på vägen till
Vallentuna heller.

30 minuter senare var vi framme
i Vallentuna och Hammarbacks skolan.

-Å var hittar man en parkering nu då?

-Du har gott om tid så det hittar du väl.

Efter 10 minuters letande så lyckades
jag hitta en och dessförinnan så hade
jag blivit hjälpt av två vänliga medtävlare
att backa upp ur en slänt som var snorhal.

Då gällde det bara att hitta Coachen
och det övriga gänget.
Först hittade jag Glans som dagen
till ära var funktionär eftersom han
tävlar för Vallentuna som arrangerar
Runrundan.

-Tjena Lasse!

-Hej. Jasså du skall springa idag?

-Hade tänkt det men magen har krånglat
så det blir nog bara lunka runt i maklig takt.
Sjäv då? Funktionär?

-Ja, man måste ju ställa upp för klubben.

-Självklart! Har du sett några andra av oss?

-Ja, Lorenzo gick runt med nummerlappar
men jag vet inte var han är nu.

Tog mig runt i lokalerna på skolan
tills Coachen ropade på mig.

-Där är du ju Ari, jag har din
nummerlapp här.

-Tack....nr 68 hmmm blir
magiskt en 5:a. Det bådar gott!

-Nå hur är dagsläget?

-Risig i kistan men jag försöker
ändå värma så får jag se sedan.
här är min hustru Monika och min
yngsta dotter Therése.

-Jaha, det är dom berömda från SätraHall:-)
Medalj jakten och fottandet.

-Ja just det:-)

-Dom andra är där nere. Gå ner dit om du vill.

-Jag får väl pallra mig ner och se vilka
som lyckades ta sig hit i tid idag.

Väl nere så mötte jag Cédric som hälsade
glatt som vanligt.

-Aha, du hittade hit:-)

-Jo det var väl ingen match för "vägvisaren":-)

-Dom andra också där, sade Cédric och
pekade längre in i omklädningsrummet.

Jag skymtade gammel Anders, Jonas,
Kristoffer och Laurent.
Ingen Robban och Micke.
Kanske behöver jag bara lunka runt idag
för att erhålla ett SGP poäng???:-)

Men båda dök upp i sista stund och det
skulle nu bli strid om poängen i alla fall.
Mellan mig, Robban och Jonas.

Hittade även mina Teamkamrater
Håkan och Tuppen strax innan vi skulle
värma upp.

-Laddad då, Håkan?

-Lite stel sedan Vällingby igår men
Ulla skall få kämpa idag!
Ulla, Håkans flickvän, flinade lite
och skakade på huvudet.

Tuppen stod och försökte välta
lyktstolpen i ett försök att stretcha
så som jag visat honom på jobbet vid
mina dagliga 15minuters stretchövningar
strax innan lunch.

Uppvärmningsdags ochh riktningen
bar mot första kilometern.

-Robban och Cédric! Häng med nu!,
ropade vi åt dom eftersom de två
stod och hängde mot räcket vid trappan
till nummerlapps utdelningen och
tillika omklädningsrummen.

Snacket kom igång om dom interna
placeringarna och Robban samt
Jonas lovade ge mig en match i ett försök
att hänga på mitt tempo idag:

-Jasså ni skall gå runt idag?
Jag har ju sagt att jag inte mår
riktigt bra så ni bör väl inte ha några
som helst problem att hålla mig bakom er
idag. Häng på någon annan, Micke t.ex.
Han såg slut ut i tisdags på träningen
så han kanske inte är i form idag?

-Ähh, du bara maskerar din verkliga
form Ari, påstod Robban som fortsatte:

-Jag har ju problem med benhinnerna
och har värmeskydd å stöd på mig
idag så att jag kan springa.
Vi får väl jogga tillsammans då?

-Det blir som det blir.

Coach Walker som lyckades lokalisera
vår riktning kom stressjoggande
efter oss och vid andravarvets
8km hann han äntligen ifatt oss:

-Puuh vilket tempo ni håller...
kom ju inte ifatt förrän efter 8 km:-)

Lustigkurre där tänkte vi nog alla
men ingen sade något.

-Jag vänder här vid 1:an.
Magen kluckar som om jag vore havande?

Jag vände vid 1km passeringen
och det gjorde även Jonas
och gammel Anders.

-Man vet aldrig hur långt
Lorenzo drar oss så det är
nog bäst att vända här,
tyckte dom båda.

På tillbakavägen så mötte vi motionärerna
där elitarna Hasse och Greger hade smugit
sig in i dag.

-Kom igen nu Hasse! Häng på täten!
Det ser mycket bra ut!

-Tack, tack, ropade Hasse tillbaka
och pinnade på med sitt karakteristiska
hårsvall fladdrande i fartvinden.

-Häng på där Greger! Släpp inte Hasse
ur sikte bara!

-Å vad f'n har jag gett mig in på?
Jag är ju sprinter! mumlade Greger
och kämpade på.

Långt bak i kön kom mina
Teamkompisar lunkande.
Håkan först och Tuppen redan avhängd.

-Ööööka Tuppen! Vrålade jag.
Släpp inte Håkan för långt för då
har du ju ingen chans att spöa honom idag:-)

Pust, flämt...ååååh-Tungt som den, muttrade
Tuppen dock med en glad min för det var
ju bara en tävling som alla andra och
vi i Team Knutspurten får ju minst
5 poäng för varje tävling som vi
fullföljer:-)
Någon Ulla såg jag dock ej
men gammel Anders lyckades flirta
med förbipasserande tjejer:-)

Väl framme vid skolan igen så
bar det iväg direkt in på toan för ett nytt
niagarafall. 15 minuter och fullt med irriterade
medtävlare senare sökte jag upp min familj
för bilnyckeln och linimentet till mina
tvärstumma lår.

Med nedhasade långatights, Teamtights!,
uppkavlade ärmar och plasthandske,
varligt masserande på låren
där vid sidan om bilen så undrade nog
alla förbipasserande vad i jösse namn
jag pysslade med. Måste ha varit
en underlig syn:-)

Körde några få stegringsrusher
och magen verkade lugn.
Stretchade lite och lyssnade med
Teamet och Ulla om deras prestationer:

-Jo, jag slog Håkan med tio sekunder,
log Ulla.

-Men det var bara för att skosnöret gick upp!
ursäktade Håkan sig.

-Du då Tuppen? Hängde du med i tempot?

-Näää, inte mycket va...tvärstum!

Tiderna som killarna hade:

23.18 på Håkan eller Häkan som det
stod i startlistan:-)
25.37 på Tuppen.
Kan noteras att Hasse från Studenterna
rusade in på fin fina 15.36 och en 3:dje plats
samt Greger på 17.15 och en 9:nde plats.
Tydligen hade vi även en Frank som
sprang för Studenterna och tiden 18.25.
Om det nu var vårat gäng men
Studenterna stod det i alla fall på
resultatlistan.

Då var det då dags för oss och jag pallrade
mig till starten, hittade familjen där i
solgasset men Monika utan kamera.

-Jag hinner hämta!

-Det är ju bara 3 minuter kvar till start!

-Men jag hinner...får väl springa jag också:-)

Hon hann och ställde sig en bit bort framför
startlinjen. Zoomen justerades och startbilden,
på mig så klart, knäpptes när jag sakta joggade iväg
denna härliga vårdag.

Första 500 gick bekymmersfritt men sedan
började magen att protestera:-((
Skit också! Borde ju inte finnas nå´t
kvar i kistan. Ändå känns det som om jag bar
på 20L vatten som kluckade hej vilt:-(

Försökte koncentrera mig och hålla koll
på var Robban och Jonas höll hus.

Där drog Robban iväg och Jonas likaså.

Första kilometern passerades ändå på 4.15
och jag som pinnade på i sakta mak?
Måste nog vara fel på markeringen
tänkte jag och fortsatte min jogg.

2:an passerades drygt 4.30 senare
men sedan bar det av utför i tidsjakten.
4.50 på följande, 5.24, 5.57 och slutligen
2.52 vid ca 5,4 km där jag bröt efter
att ha pratat med Glans som var funktionär
vid vägövergången där. I 27 minuter och
55 sekunder pågick alltså min Runrunda
idag och jag hade fullt sjå att ta mig tillbaka
till start & mål området via genvägen som
Lasse tipsade om. Nog var det en genväg
alltid eftersom jag hann till området
före alla dessa som passerade mig redan
vid 4 km och jag promenerade ju bara!

-Var lämnar jag den här? frågade jag en
kvinnlig funktionär vid målvagnen.
Jag bryter loppet!

-Tu läkka ten tär i båsen, bröt hon på
nå' utrikiska och överäckte mig en medalj.

-Inte f'n skall jag ha en medalj heller!
Jag bryter ju!

-Förstår inte? mumlade hon och jag
vände mig till nästa dam:

-Du då? Var bryter jag?

-Ge lappen till honom där så fixar
han det.

Äntligen klart och snabbgång till dasset igen:-(
Familjen såg inte allt för muntra ut.

-Jag var tvungen....vidrigt kluckande:-(
ursäktade jag mig och stapplade in på
dasset igen. En kvart senare och väl ute igen
så meddelade Monika att Zacken vann och
att Cédric löpte in på en fin 6:e plats.
Och tiden då på den lille fransosen:
49.55!

-Mitt bästa lopp hittills:-)
-Å vilken tid också..49.51.
Men då visste han ju ej den officiella.

-Du då Coach? Nöjd?

-Nej, det gick sämre än förra året:-(

Jag lämnade dom båda för att stretcha lite
och sedan in i duschen.
Hann med att snacka med de övriga Studenterna
och de flesta verkade nöjda:

Reultaten idag:

Cédric: 49.55 å 6:a
Coach: 52.06 å 9:a
Micke: 57.13 å 16:e
Laurent: 57.36 å 17:e
Kristoffer: 58.04 å 18:e
Anders: 58.21 å 7:a i sin klass
Robban: 1.03.30 å 21:a
och slutligen då
Jonas: 1.06.46 å 22:a
av 23 fullföljande
Jag, Ari: DNF:-(

Med tanke på tiderna så skulle jag
nog ändå ej haft en chans idag
mot Robban och Jonas.
Så man kan säga att det skulle
nog ha skitit sig ändå idag:-)
Det kommer ju nya tävlingar
och framförallt så drar vi ju
till Barcelona, Calella nu på
tisdag. En härlig vecka med
träning i den behagliga värmen
om nu bara inget nytt i sjukdomsväg sätter
käppar i hjulet!

Ari

Kanonstart!...slutade i skada:-(

Månaden och veckan kunde inte ha startat bättre:

På väg mot traditionsenligt 1:a Maj tåg för min
del så dammade jag av Danderyds Gubblubbet
i lördags på finfina 19.36.
HELA 2 minuter och 19 sekunder bättre
än förra året!
Det behövdes för psyket inför denna
V18 då jag tävlar 3 dagar av 5.
Nå väl, Gubblubbet var det ju i lördags.
Jordi mötte mig vid nummerlapps-
utdelningen, redan färdiguppvärmd!
-Nog pallar du väl ett varv i lugn jogg runt banan?
-Ööh, jag har ju joggat i 3km redan.
Det blir nog lite för långt med drygt 5 till.
-OK då, jag skall i alla fall runt och se
om banan är som förra året.
-Ääh, vänta, jag hänger väl på då!
Vart tog din fru vägen?
-Vadårå?
-Tänkte lämna lite prylar hos henne
om det är okej?
-Vi får väl se om vi kan lokalisera henne.
Hon brukar slå sig ner på ett soligt
och skönt ställe men idag är det ju
svinkallt i nordanvinden.
Förra året var det +22 grader mot
dagens dryga 10:-(
Mycket riktigt så satt Monika i lä
och med solen gassande mot sig:-)
-Hej älskling! Kan du ta Jordis nycklar
och nummerlapp så att vi kommer
igång med uppvärmningen?
-Självklart. Lägg grejerna här bara.
Sagt å gjort och i väg på uppvärmningsjogg
drog vi med motlut på den första kilometern.
-Är det så här hela vägen eller?
-Nä du Jordi, det blir flackare snart efter
utförslöpan till sjön.
-Jaha:-) Där har jag sprungit mycket när
jag tränar på egen hand.
-Ååå, där ser man. Du är på hemmabana?
-Inte riktigt men nära på.
Jag visade var jag knäppte mellantider
eftersom km markeringarna även i år lyste
med sin frånvaro.
Uppvärmningen klarades av och vi konstaterade
att Sanne inte kommit för att springa Tösaklöset
som kom stormande mot oss på vårt upplopp
med fruktansvärd nordlig motvind.
-Fy f'n va kallt det kommer att bli i spurten!
Å jag som hade tänkt kuta i kortbyxor och linne:-(
Kortbyxor som jag inte har haft i löparsvängen sedan
1985!
-Det har du ju!
-Nä inte kortbyxor, bara korta tights.
För mycket lårmuskler vettu:-)
-Aha, då fattar jag.
Själv springer jag i nya snabba tights
och jag tänker lägga mig bakom dig för att sedan
på slutet smita förbi i ett obevakat tillfälle:-)
-Tänk om det blir tvärsom då?
Jag kanske startar lugnt idag?
-Skulle inte tro det va.
Du sticker iväg som skjuten ur en kanon!
Vi töjde lite och splittrades sedan en stund för
mental uppladdning med diverse teknik, i alla fall
för min del. Fast snabb som jag är så hann jag med
ett försökt till hjälp med billarm hos parkerings-
grannen. Vi kliade oss i huvet och konstaterade
till slut att vi alla fyra nog var lekmän inom området.
Bilen blev stående med startspärren påkopplad!
Strax var det då start och vi dryga 70 samlades
på grusplanen bakom linjen som markerade START.
-Tyvärr så är det någon som har rivit ned
bansnitslarna på en del ställen vid sjön
men det kommer att finnas en tätcyklist
som leder er runt, meddelade startern.
-Resten hänger på som ett snöre runt sjön
och håll reda på varann:-)
Kom till skott nån gång då huttrade jag.
Fryser ihjäl annars....står ju här med
det tunnaste jag har i tävlingskläder.Brrrr.
-Jag säger fäääärdiga och sedan skjuter jag!
-Fäääärdiga! PANG!
Där exploderade krafterna i mina ben
och ut på den dryga femman bar det iväg.
Sture tog täten och jag låg nog BARA femma
dom första 100-150 metrarna.
I första 90 graders höger efter drygt 100 stod
båda King Flyers (Pelle å Ingemar) och applåderade:
-Det ser bra ut! Häng på där!
Och nog hängde jag på alltid.
Avståndet till Sture minskade och jag låg i suget
efter 300m. Det kändes mycket bra!
Backen upp till första 1000 fick jag dock släppa lite
och Sture drog ifrån med en 5-10 meter vilket
sakta men säkert ökade för varje hundring som
vi avverkade. Men jag låg fortfarande tvåa
och det ända till ca. 2700m. Jag hade redan
adderat mina siffror på nummerlappen (821)
och fick det till den magiska 2:an och det
måste ju betyda att jag blir tvåa idag tänkte
jag medan jag blev omsprungen av två
snabbfotade medtävlare.
Omöjligt, tänkte jag. Det stämmer inte!
Hmmm, vad kan då tvåan stå för?
Inte näst bästa tid i alla fall för jag
har nog mycket högre tempo än förra året?
Svaret kom strax före 4km.
-Sämppa nu SEPPO!
-Jaså du smyger där bakom Jordi.....
Öka du bara jag har nog bränt mitt krut och
det är ju en motluta upp till 4,5 ju:-(
-Häng på nu Seppo, du orkar!
Men det gjorde jag inte och Jordi fick några
meter i uppförsbacken och jag sämppade på
för allt vad jag kunde där bak.
Siffran två visade sig vara tvåa efter Jordi
idag men vi låg på fina 4:e och 5:e plats
så glädjen spred sig åter i kroppen.
In på stadion och sista 250 spurtandes
på bana och där susar någon helt plötsligt
förbi mig! På insidan dessutom!
-ÖÖÖÖKA! Vrålade Monika.
Du springer ju som Tyson ju! I klinch!
Som Tyson? Vad menade hon nu då?
Inte gick det fortare för att jag funderade
men jag lyckades hålla min 6:e plats
in till mål och jag kollade tiden:
19.37,02....KANON!
Genast fösvann all spurtförlustdeppighet
och tidsglädjen muntrade upp rejält när jag
passerade Jordi i målfållan.
-Tack för en fin hållaundanstress!
-ÖÖÖH ? Yööök......(han mådde nog illa?)
-Å du springer som en boxare, sa Monika.
-Vadå boxare?
-Ja så där ihopkurad så att slagen inte skall
komma åt dig! Alla dom andra springer ju
lätt och ledigt. Du borde nog byta sport!
-Ähhh, vad snackar du om? Jag gör så gott
jag kan. Boxare förresten...jag har boxats
och brottats och bodybuildat så det är väl
inte så konstigt om jag har drag från
den tiden? Svårt att lära en gammal
åsna att trava!?:-)
Coach kom joggandes och ursäktade
sin sena ankomst. (som vanligt?)
Efter lite snack å stretch och när Jordis
illamående (utpumpad?) avtagit
så bar det iväg på nedjogg med
Coach och riktningen blev mot Täby.
7 minter senare skiljdes vi åt och Coach
fortsatte ensam hemåt medan vi
joggade åter mot skolan där vi startade
fast med en liten omväg för att få
ihop tillräckligt med nedjoggsminuter
så att mjölksyran skulle försvinna sin kos.
Jordi drog sig iväg hemåt endast med
Danderydsmuggen i näven utav sina
priser. Hallongrottan i glas från
Orrefors hade han skänkt till min hustru.
Hon blev glad för det för hon älskar värmeljus
och det var ju till sådant som glaset var till för.
Jag förpassade mig till duschen och
den kanonsköna bastun där jag stretchade
i den behagliga värmen dock var det
nästan lika varmt i omklädningsrummet
så eftersvettningen var omöjlig att stoppa.
Tiderna idag i detta för mig KANONLOPP:
1. Sture Åhs - Flemingsberg - 18.28
4. Jordi Viaña - Studenterna - 19.29
6. Ari Kainu - Team Knutspurten - 19.36

Och så till måndagens rivstart:

Efter ett antal fax och mail
så lyssnade Dave äntligen på mig
och skickade över en tårta som
tack för troget lyssnade.
Tomppa och Dj Bobo satte sig i bilen
och gav första ledtråden:
-Vi skall långt norrut idag!
-Nu kommer han till oss, utbrast vi
pigga morgonarbetare på KGK.
-Ledtråd nummer två:
Jag har tankat bilen tillräckligt!
Och den är inte röd, sade Tomppa
syftandes på hans egen
"red bullet" som varit
leveransbil förr.
-VRÅÅÅÅL!....Ut på kajen, Ari
vrålade Ola.
-På väg! Skall bara plocka en rad till.
Ola dammade ut i truckhallen och jag
trodde nog att han skulle rusa ut på
vändplan också för han syntes inte
i hallen när jag dök upp där.
-Han kommer ju redan där...
ledtrådarna lämnade han nog från Statoil
nere i kurvan för att lura oss!
Jag rusade ut och pekade på "Bluebullet"
och Tomppa svängde mot mig med stationsbilen.
-TJENARE Tomppa!
Äntligen hittade du hit ut:-)
-Aaaaa tjena grabben.
Hur lyckades du lista ut ledtrådarna?
-Skitenkla! Visste direkt att ni var på väg
hit ut eftersom du sade: långt norrut.
-Hoppa in där bak så snackar vi en stund.
Sagt å gjort, in i "Bluebullet", en Cheva
Tahoe, stor och magnifik.
-Det här är vår nya Dj: DJ Bobo.
-Kul att du fick premiäråka till oss
här ute på vischan:-)
-Aaaaåååm, var allt han sade till svar.
-Dave ringer snart så får du snacka LIVE
med honom. Under tiden kan du väl
säga vad vi får av dig som tack.
-Får av mig? Inget mer än tack
hoppas jag för vi skänker inte ut prylar
från lagret. Hur skulle det se ut?
-Ähh, jag bara skojar.
Behöver ni folk?
-Inte just nu men kanske under
sommaren då vi övriga är på semester.
Jag plitade ned numret till min chef
så fick dom göra upp om dom ville.
Vi snackade en stund till om ditt å datt
till telefonen ringde:
-Tjenare Dave. Jorå han tog oss direkt!
Skaru snacka med honom? Inte?
Ska vi banda?......Nähä, LIVE om 50 sek.
-Dave sänder LIVE om 50 sekunder och vill
snacka en stund med dig.
Svara precis som du tycker och det
är tillåtet att göra reklam.
Som om jag brydde mig.
Jag säger alltid vad jag tycker:-)
Då var det dags. Hjärtat bultade
och jag insåg först nu hur nervös
jag egentligen var.
-Hej Ari!
-Tjena tokDave!
-Vad jobbar du med?
-Jag är lagerförman här på
KG Knutsson i Sollentuna/Häggvik.
-Och vad lagrar ni då? (fast jag hörde
ju fel: vad lagar ni då?)
-Vi lagar inget men vi har en massa
bilreservdelar, allt du kan tänkas behöva
till din bil.
-Jaha.....?
-Och så har vi nåt som du inte gillar, Dave.
-Jasså vadå?
-Suzuki motorcyklar!
Jubel i studion där Peter satt tillsammans
med Leffe.
-Riktiga hojjar alltså, kul å höra,
tyckte Peter och Leffe fortsatte:
-En jä...massa fax du har skickat
till oss.! Kul å läsa dom.
-Jo det blev ju en del men vad gör
man inte för tårtan och se
det fungerade!:-)
-Ännu en glad lyssnare som fick
en tårta för lyssnartrogenhet,
sade Dave ut i etern och vi sade
hej då.
Jag tackade Tomppa å codriver,
hoppade ut ur bilen mötandes en
massa arbetspolare som trodde sig hinna
in före någon annan i bilen:-)
-Försent ute grabbar. Tårtan är
truckförarnas i förstahand. Blir det över
nåt så kanske ni får smaka.
Minerna visade vad dom tyckte om det!
Tårtan, en gräddig Princess, var
det godaste vi ätit i Princessväg!
Tössetöserna och bagarna kan
verkligen konditoriarbetet:-)
LYSSNA PÅ:
106,7 Rockklassiker
Det kan löna sig:-)

På onsdagen
var det dags för XTreme kval 2
och jag hade lyckats locka dit
Klas, Anna, gammel Anders
och Robban till gemensam start.
Robban drog iväg 5km tempo och
jag tänkte att han nog skulle dö
efter vägen men jag hittade inget
lik på vägen:-)
Vi övriga höll ihop, nåja, jag 20-30 meter
bakom dom övriga 3 ända till efter
mördarbacken strax efter 4 km.
Där satte jag in en högre växel och
formligen flöt förbi gänget.
-Å där kommer Ari i full galopp!
-Jo, jag sa ju att jag skulle öka
här och då blir det här.
Inte fick jag leda gruppen så länge
för dom fick upp ett tempo som jag
var tvungen att släppa i backen
innan 7km.
Där försvinner dom också:-( tänkte
jag men insåg att det gjorde inte så
mycket eftersom jag då nog sparade
krafter till dubbelhelgen som var viktigare
för mig. XTreme kval i all ära men
Göteborgsvarvet och Rösjöloppet var
veckans huvudmål.
Jag pinnade på och vid 12:an så såg jag
Robban drygt 2.30 före mig.(mätte tiden
då jag passerade platsen jag såg honom på)
Strax efter 12:an så dundrade Pelle(King Flyers)
förbi och jag puschade på honom:
-Tre Studenter strax före mig!
Öka! Du hinner ifatt dom.
Puststånkflämt....-Skall försöka.
Hmmm, var va nu Ingemar?
Jag mötte honom när han var på väg
upp mot 7:an och jag ned mot 8:an.
Han borde komma strax. Måste öka!
Löpningen flöt på bra och Ingemar dök
aldrig upp och förbi mig utan jag
spurtade i mål på årsbästa men det
räckte inte idag mot dom övriga fyra.
Fast vi var ju fler ur Studenterna,
nämligen Hjulius å Hasse Uggla också.
Hasse bröt dock vid 8km efter en
lätt stukning. Han joggade tillbaka ändå!
Inte mycket att snacka om men
alla sprang bra.
Bäst gick det för Robban som
satte ett fint pers med drygt 6 minuter.
Tiderna idag:
Pelle     1.02.44
Ingemar    1.05.54
Robban    1.07.10
Klas    1.08.45
G Anders    1.08.52
Anna    1.09.02
Jag    1.10.36
Hjulius    1.11.10
Vila torsdag å fredag, endast skön massage:
Mycket välbehövligt för min smärtande
lårbaksida i vänster ben.
Det uppdagades en krampande muskel i benet
som Lena(massören på Pinocchio) lyckades
få undan till 80%.
-Du måste stretcha ordentligt och
ta gärna massage i GBG om det finns
möjlighet, var förmaningarna som jag
erhöll på torsdagen.
Fredag och lite datajobb åt Studenterna först
innan avresa kl 12.06 med X2000 mot GBG.
Resan gick bra och jag anlände till
Göteborg C  kl. 15.22, PRICK!
Fotvandrade till hotell Lorensberg,
ett mysigt hotell med mycket trevlig
personal. Fick dock ett rökrum som
resebyrån hade bokat fel åt mig men
det var inga problem att få byta
till ett FRISKT rum.
Nummerlapp och massage erhöll jag i
Friidrottens hus vid Slottskogsvallen.
Jag käkade även pastamiddag där för att
slippa på hotellhemvägen.
Träffade Lasse och Danne från
Team Skavsåret IF men inga fler
kända nyllen.
Lördagförmiddagen gick i väntans tider.
Käkade frukost kl 07.30 och lunch vid 11.
Uppvärmningsklar kl 13.30 för en lätt
jogg på ca. 4,5km till Slottskogsvallen och starten.
Benen och framförallt vänstern kändes mycket
obehagliga:-( Skit också, tänkte jag.
Resa hit ned med ett mål på 1.30 och så
känns det så här fördjävligt:-(
25 minuter tog det till starten och det var mycket
folk i farten. Hela Göteborg:-)
Jag stretchade försiktigt och ställde mig
så att jag hade uppsikt över backen där
påsarna med överdragskläder skulle läggas.
Backen avspanades efter Marathon Tjatare
som enligt uppgift på nätet skulle hålla till
någonstans där. Såg dock ej något anslag,
kepsar eller dylikt utan jag missade hela
samlingen:-( Det hade jag inte räknat med.
Tekniken och farthöjningarna avslutades
med stretch och en sista piss innan
jag likt en panther hoppade in i
grupp 2 menandes att: min polare står
där på andra sidan, skulle jag kunna få
komma förbi? Och det funkade igen:-)
Vägen var proppad med löpare
och min väg var spikad så nu väntade
jag bara på startskottet.
Eliten och grupp 1a släpptes i väg
och ett fasligt pipande överröstade speakern.
Pipandet kom från våra chip som skulle ta
tiderna åt oss idag. Jag hade med mig mitt
eget men fick tyvärr ej använda det:-(
Lovades dock mellantiderna gratis av
EST AB och det var väl ok men vad
skall man då med eget chip om man
i vissa tävlingar inte får använda det???
Då var det då dags för oss i grupp 2
efter att grupp 1b och 20års jubilarerna
släppts iväg 3 minuter efter eliten och
4 minuter före oss.
Månne hur det skulle gå med pulsmätaren
i kombination med chiptidtagningen?
Svaret kom direkt vid start:
Det sket sig för min del!
Ingen pulsåtergivning (DÖD?) och jag blev
hysterisk! Jag skulle ju springa med
pulskontroll och timer men nu sket sig
det ena. Hade inte tid med fipplandet så jag
lät skiten stå. Knäppte endast mellantider och
lyssnade på intervallerna i timern som var
ställda på 4.16/km.
Schemat tycktes hålla bra och första 5:an
(eller 5097,5m om det nu var nedräkning)
avverkades på 21.07.  Fick syn på en långhårig
kille med keps och Frölunda Indians tröja på sig
samt en IFK Umeå utrustad kille och dessa två tycktes
hålla mitt tempo om än lite snabbare.
Hade fullt sjå att hålla reda på dessa två
löpare för att inte förlora kontakten
och därmed också tempot.
Killarna kämpade på ovetandes om
draghjälpen som dom ställde upp med:-)
Kilometrarna flöt på i sådan fart att
jag missade 15 och 12 skyltarna men det
gjorde inget för farten var god och orken
verkade hålla. Den andra 5:an tog 21.11
att avverka och så trummade jag på.
Missade 10 skylten och vid Frihamnsviadukten
passerade jag "Indianen" och tog sikte på
Umeå löparen. Ett par löpsteg in på Götaälvbron
var jag jämnsides med honom:
-Tjena! Känner du Hasse Nilsson eller
Daniel Ranneby?
Flääämt,-Springer dom för IFK Umeå?
-Ja, men dom tränar med oss, Studenterna
i Stockolm, och jag undrar bara om dom är här?
-Jag har precis gått med i IFK Umeå så jag
känner ingen riktigt ännu fast nääää, det
är nog bara jag här idag. Såg ingen annan vid starten.
-OK, lycka till då, sade jag och ökade pinnandet
i motlutan som var seg men seg var även
Umeåkillen för han blev avhängd där på bron:-)
Den 5:an gick på 21.18 och jag försökte skruva upp
tempot för att klara målet på 1.30.
Missade 5 och 4 skyltarna och fick lite panik
därav. Tiden vid 3:an visade dock att jag hade
lite marginal till målet. Vid 2 kvar så hade jag
tappat några sekunder men vid sista skylten som
förkunnade att det bara var 1 km kvar så hade jag
1.25.06 och alltså 4.54 på mig för att klara
mitt mål för dagen. Det är luuugnt tänkte jag men
höjde, i mitt tycke, ändå tempot ytterligare
och nu började det att kännas ordentligt
i pumpen och benen.
Sista backen uppför och jag vågade
inte titta på klockan! In på Slottskogsvallen
och en snabb blick på uret: CHOCK!
JAG SKULLE ALDRIG HINNA!
SISTA KILOMETERN MÅSTE VARA
LÄNGRE ÄN EN KILOMETER!
Skit i fotografen , tänkte jag.
Nu gällde det målet.
Fötterna gick som trumpinnar.
MÅLKLOCKAN VISADE:
1.36.50
när jag passerade under den
och mitt ur stoppades på
1.29.49
trots några steg till innan chipet pep
vid passeringen av mattan.
PUST, jag klarade det:-)
Har ju lite marginal också med tanke på att
jag inte var först över startmattan och
målklockan visade ju totaltiden från elitstarten.
Jag tog av mig chipet vid utgången ur
Slottskogsvallen och fick medaljen strax efter.
Svepte en kexchoklad och en banan.
Drack två muggar sportdryck
för att sedan uppsöka överdragsklädesområdet
och förhoppningsvis hitta min påse direkt.
Det gjorde jag och drog på mig dom långa tightsen
och overallsjackan för att nedjogga hem till hotellet
och den sköna varma bastun som jag hade bokat.
Många bilister påpekade att tävlingen gick åt andra
hållet men jag visade medaljen jag höll i handen
och förkunnade att jag redan hade avklarat
uppgiften och det med lätthet:-)
En raggarkärra, risig Impala, stoppade mig
och ville höra hur det gick:
-Ööööö, duuu, hur gick det?
-Jodå, jag persade och är på väg till
en väntande stretch och bastu:-)
-De e la gött du....skaru hänga med?
-Nä tack, jag joggar tillbaka för att
få bort mjölksyran så att jag kan tävla
hemma i Stockholm i morgon.
-Du e lante klok va! Skarunte ha en öl
i alla fall så att du orkar hem?
-Hmmm, nää inte idag.
-Ha det gött då, sade snubben.
Föraren stampade gasen i botten så
att Impalan krängde som en skadeskjuten
buffel och dundrade iväg med skrikande
fulla medresenärer som verkade ha det
riktigt gött i samvaron med alkoholen.
Vid Götaplatsen och Berzeliigatan
mötte jag hopen av trötta löpare med
höga startnummer och tänkte att
det var skönt att jag strax skulle sitta i en
skön avkopplande varm bastu.
Jag stretchade lite utanför hotellet
och gick in i foajén.
-105 tack!
-Här, varså god. Du kan basta från kl. 18.00
även om det är två andra herrar som
har bokat då. Det var ok med dom.
-18.00??? Jag bokade ju från 17.00 men
talade om att jag inte visste riktigt
när jag skulle vara tillbaka så det var ok
att komma lite senare.
-Jaha, då har vi fått fel uppgift av
henne som skrev lappen. Du står bokad
från 18.00 i vår dator och jag stängde
av bastun kl. 16.00 eftersom det inte
var någon bokning emellan.
-Är den alltså ledig nu då?
-Ja, det är den men den är avstängd.
-OK, men den bör nog vara varm ändå
om ni inte har vädrat ut all värme också?
-Nej det har jag inte. Hämta dina grejer
så sätter jag igång den igen.
Sagt och gjort och snabbare än blixten
var jag tillbaka i receptionen för att
erhålla nyckel till bastun.
-Det ingår öl eller läsk i bokningen.
-Då tar jag en öl, tack.
Med en kall öl och en fräsch handduk som jag
också fick i receptionen styrde jag mina steg mot
den väntande bastun.
Jag stretchade och satt nog i bastun i drygt
30 minuter. Kanonskönt var det och mycket
avkopplande. Duschade och avnjöt ölen i
relaxrummet för att ånyo tvingas duscha
bort eftersvettningen.
Gubbarna, som tydligen också hade
sprungit varvet, mötte jag först i dörren
på vägen ut.
-Avlösning!:-)
-Ja det kan man säga. Gick det bra för er?
-Sådär, själv då?
-Jo, jag är nöjd.
Någon längre konversation blev det inte
och jag tog mig till rummet för att ringa hem
och berätta hur det hade gått.
Efter avslutat samtal gjorde jag mig i ordning
för en pastamiddag i restaurangen på
samma gata, bredvid 7-11 där jag förövrigt
mötte en trött Patrik Sjöberg före varvet.
Patrik hade ju förgäves agerat spårhund
och jagat rymmare i TV4:as "På Rymmen"
dagen innan och tog alltså igen sig
på ett 7-11 fik på Berzeliigatan i
sällskap med en kvinnlig bekant.
Pastan smakade mycket bra och jag
vandrade åter till hotellfoajén.
-Finns det nåt internetcafé i närheten?
-Hmmm....det tror jag inte. Dåligt med
sådana i den här stan, men jag tror att
det finns ett i Vasastaden på
Viktoriagatan...här ska du se, sade
killen i receptionen och pekade ut
Viktoriagatan på en MC Donaldskarta
som låg på disken.
-OK, tack: Finns det fler ställen då?
-Nej inte vad jag vet i alla fall.
Alla har ju tillgång till data hemma eller på jobbet.
-Ja men vi turister har ju inte med oss våra.
-Nej det är ju sant. Hoppas bara att det är
öppet där.
Och det var det ju naturligtvis inte!
Stängde redan 18.00 och klockan var 20.15.
Tvärsade över till ett hotell för att höra mig för.
Receptionisten visste knappt vad internet var
så jag vandrade vidare med internetfrustration
inombords och tyvärr så blev den kvar där
resten av min vakna tid den kvällen.
Kl. 06.30 söndag morgon och väckaruret
förkunnade uppstigningsdags.
En snabbdusch och sedan packa ned det lilla
som var urplockat. Upptäckte till min fasa att
vädret slagit om till regn å rusk så promenaden
till centralen som jag hade tänkt den morgonen
ställdes in med omedelbar verkan. Fick bli en taxi
efter frukost, som jag tog mig ned till kl. 07.30.
Käkade allt möjligt gott och kaffe å juice där till.
Taxin kom 8.10 och 51 pix senare var jag vid
centralen. Betalade 60 och tog mig till spår 7
och X2000 mot Stockholm.
Tåget startade enligt tidtabell och konduktören
vred och vände på min biljett som om den vore förfalskad.
-Nåt fel?
-Nej, jag bara kollar noga.
-Nogrannare än vanligt eftersom jag inte har
kostym på mig?
-Nej, inget sådant, bara kontroll.
Men nog var det bara därför, tror jag, eftersom
jag satt i 1:a klass  och inte såg ut att passa in där.
Tåget dundrade på och kl. 10.00 fick jag en
smärre chock:
SNÖ!
Centimetertjockt med snö på marken utanför.
Fram med mobilen och hemnumret.
-Jaa Monika.
-Hej. Vad är det för väder hemma?
-Hej älskling. Har det hänt något?
-Ja det kan man säga. Vad är det för väder hemma?
-Soldis och runt 8- 9 grader. Hurså?
-Här på vägen är det snö och inte lite heller!
-SNÖ? Var är du någonstans?
-Inte vet jag. Vaknade alldeles nyss och
fick en smärre chock.
Inget snöoväder på gång alltså?
-Nej inte vad jag kan se.
-OK. Tåget verkar hålla tidtabellen
så vi syns ju snart:-)
-Jaha, okey. Puss på dej.
-Puss!
Kl. 11.47 exakt! stannade tåget i Stockholm C.
Snabbt som blixten hoppade jag ur tåget och joggade
mot Klarabergsviadukten där vi skulle mötas.
Fick syn på vår röda Volvo och Monika tycktes
även hon ha fått syn på mig.
-Kommer du därifrån? Jag har spanat mot
den andra utgången.
-Det blev raka spåret upp för rulltrappan
och här är jag.
-Du kör va?
-Inte en chans! Jag måste ju byta om
i bilen så att jag kan börja värma direkt
när vi har parkerat. Du hittar väl?
-Jodå, men det är alltid lättare när du kör.
-Ja, men jag måste byta om så det går inte idag
så hoppa in nu så drar vi.
Och iväg drog vi mot sergelsrondellen och jag
näck i baksätet:-) Undra hur många som
såg in och vilken syn det måste vara:-)
Dom såg nog inte så mycket eftersom vi
har mörka rutor på bilen men man vet ju aldrig.
Kl. 12.20 var vi parkerade och jag hoppade ut ur bilen
likt stålmannen som bytt om i en telefonkiosk:-)
-Tjenare Micke! ropade jag till klubbkompisen som
jag fick syn på längre bort.
-Du hann! Hur gick det i går?
-Jo tack, bra, men jag har inte tid nu. Måste värma.
Bestämde mötesplats med Monika och joggade
sakta iväg mot Edsbergs Sportfält.
Benen kändes lite stela men sakta och
säkert så mjuknade dom och steget kändes
lättare och lättare. Såg Roger och Ola som
jag hälsade på snabbt i förbifarten och satte riktning
mot fotbollsplanen och spåret.
Elitdamerna hade precis startat och speakern
hojtade hysteriskt när det var dags för varvning.
Jag fortsatte uppvärmningen längs elitbanan
och körde tekniken vid foten av backhoppnings-
anläggningen. Joggade åter mot upploppet
och blev fotograferad redan innan tävling.
-Skall ni se nummerlappen?:-)
-Nej, vi bara övar.
Närmade mig målet på utsidan av banan
och mötte Bigge.
-Jasså, du hann hit?
-Jodå, med nöd å näppe:-)
-Var skall vi träffas efteråt?
-På den här sidan i höjd med målet.
-OK, har du frugan med dig?
-Jo, om jag nu bara kan hitta henne.
-Lycka till i fall vi inte syns innan mer.
-Detsamma Birger!
Fortsatte med 3 farthöjningar och oron
över att inte hitta Monika kulminerade.
-Har ni sett Monika? frågade jag
Roger, Manne å Millan som satt
i en slänt med uppsikt över starten.
-Nej det har vi inte, svarade alla.
-Har någon av er en mobil?
-Jo jag har, svarade Roger och plockade
fram en ur påsen som han bar samtidigt
som Robban och Håkan dök upp.
Knappade in vårt nummer:
-Jaaaa Monika.
-Vart f'n är du?
-Där jag skulle vara, vid starten!
-Vid starten? Inte f'n bestämde vi där inte!
-Joho du! Jag sade ju att jag skulle passa
Peters kläder också.
-Var då vid starten? Det är ju svinmycket folk!
-Precis vid startlinjen här vid skogskanten.
Stängde av mobilen och tog sikte mot andra
sidan genom folkhavet.
-Ursäkta men jag måste över på andra sidan,
sade jag till de övriga och rusade iväg.
5 minuter till start och paniken spred sig
i hela kroppen. Måste ju pissa också.
-Nu är det kris. Skitstressigt alltså!
-Jaa inte är det mitt fel för att du inte
lyssnar när man talar om för dig var man står.
-Äh du snackar. Jag måste iväg nu, vi tar det sen.
2 minuter kvar och jag stod på startlinjen!
-Hej Ari, sade en välbekant röst.
-Tjenare Hasse! Skaru vinna i år också?
-Tror inte formen är på topp än men vi får väl se.
-Ok. Lycka till!
Pang! Och iväg över planen bar det av.
100 meter senare kom syran som ett brev
på posten. Skit också. Vilken pina det skulle bli.
Jag blev omsprungen av Robban redan innan
första kilometerpasseringen och det var ett
tecken på att mina ben inte riktigt hängde med idag
trots en öppning på 3.45.
Syran glömde jag bort i adrenalinhetsen
och jag tappade inte så mycket på de kommande
kilometrarna. Fotografen passerades och nu var
det bara upploppet kvar.
Upploppet ja, inte så lätt trots gräs och flackt,
en riktig syraraka:-)
I mål kom jag på klart godkända 22.19.
Lite eftersnack och sedan iväg på nedjogg
med Robban och Hasse. Vi joggade i tävlings-
riktningen och efter ett par hundra meter
mötte vi Jordi i uppvärmningstagen:
-Hej du glade spanjack!
-Hej på er! Lågt tempo ni håller.
-Nedjogg vettu....själv då?
--Har efteranmält mig till 17km!
-Fy f'n...tre varv!
-Går lika bra som ett distanspass idag.
-Ja, det är klart. Laddad då? Skadan?
-Jo det känns bra...nu i alla fall.
Vi lämnade Jordi med ett LYCKA TILL
och fortsatte vår nedjogg. Svängde av
så att vi kom in vid tre-km backen
och mitt in i ett tjejlopp:-)
Efter en kilometer så blev det nästan
pinsamt att fortsätta. Vi nedjoggade ju
fortare än tjejerna tävlade och jag skulle
åtminstone bli förbannad om eliten joggade
ner och förbi mig när jag tävlade.
Vi diskuterade detta men fortsatte ändå
i spåret eftersom vi var i trevligt sällskap:-)
Fotografen passerade vi denna gång på
utsidan för att inte förstöra tjejernas bilder
med våra svettiga nyllen.
Väl framme vid målet igen så delade vi på oss
och jag kunde bara konstatera att mina
Teamkamrater tröttnat på att vänta på mig
för en ev. fotografering. Kvar fanns bara
min underbara hustru Monika och Håkan.
-Det är ingen annan kvar längre!
-Näää, jag ser det.
-Skall du skaffa diplom? undrade Håkan.
-Njaa, jodå jag skall nog det.
-Då gör jag det också nu.
Vi irrade runt och frågade funktionärer som
tycktes veta lika lite som oss.
Till slut så hade vi irrat in oss i tennishallen
där nästan allt fanns.
Diplomena ordnades och vi delade på oss:
Jag och Monika mot bilen och Håkan
mot löparspåren där sambon Ulla skulle springa
17km...alltså hela tre varv!
-Jag måste stretcha ordentligt, sade jag när
vi kom till bilen.
-OK, svarade Monika. Jag sätter mig i bilen.
Jag stretchade bredvid och mot bilen
i en kvart och klev sedan, svettig och oduschad
för ovanlighetens skull, in i bilen för en hemfärd.
Vi hade hunnit till Hjulstakorset när mobilen ringde:
-Jaaa, Ari!
-Hej det är Torbjörn Sköldefors på Marathon.se.
Har du tävlat i Rösjön idag?
-Jooo det har jag.....?
-Och igår i Göteborg?
-Jaaaa........?
-Hur gick det? Var det inte stressigt?
-Stressigt? Det kan man nog säga!
Men hur visste du att jag skulle
dubbla?
-Jag är ju webmaster på Marathon.se
och har läst ditt inlägg på forumet.
-Ååå, jaha.
-Vad hade du för tid idag?
-22.19.
-Är du nöjd med den?
-Joodå, med tanke på varvet igår
så är jag mycket nöjd.
-Och Göteborgsvarvet då, vilken tid?
-1.29.49 på min klocka, men den officiella
vet jag ej. Kommer i GT'n imorgon.
-Under 1.30? Det måste du vara nöjd med
och så dagens fina resultat till det?
-Jodå, jag är mycket nöjd men trött.
Nu följde en kort intervju om helgens dubbel
och annat om mig. TS sade att Rösjölopps
resultaten redan fanns på nätet och
frågade till sist om han fick sno en bild
från min hemsa som han tycktes ha hittat
och det fick han ju om det nu fanns något
att sno:-)
-Det är väl ok om jag lägger ut intervjun
på nätet?
-Helt ok. Kul tycker jag.
Vi avslutade samtalet och nu var vi
hemma på vår gata. Äntligen hemma:-)
Vi packade snabbt ur bilen och jag
hoppade sedan in i duschen.
Monika ställde som vanligt upp med
organisationshjälp vid väskuppackningen
och det är ju tur det för det går ju lite snabbare då:-)
Efter duschen startade jag datan och ut på nätet
bar det genast. Vad får jag då se:
En länk på Marathon.se:

under 3.30 idag?

NÄÄ:-(

Korfu i morgon bitti?

Jajjamensan!

Sköööönt:-)

Ari

Ring,
klocka,
RING!

7:e Juli 1963 ringde klockan för min födelse.

Augusti 1969 ringde det in på lekis.

Augusti 1970 ringde det in i ettan.

Mars 1982 ringde det ut från plugget,
avhopp i 3:an på 4 årig teknisk/bygg.

Juni 1982 ringde det in i lumpen,
KBS på 11:e komp. I19/P5 i Boden.

Mars 1983 ringde det ut från lumpen,
så som jag önskade:o)

6:e Juni 1983 ringde det in på KGK.

28:e Oktober 1983 ringade jag in min käresta
och vi växlade förlovningsringar
på ålandsbåten Baltic Star.

17:e September 1984 ringde det ut för Jenny
vårt första gemensamma barn.

3:e Januari   1985  klämtade brölloppsklockorna
för oss i Stockholms Rådhus.

1987-1990 ringde det ofta i tjuvlarm
då jag extraknäckte som väktare.

6:e juli 1990 ringde det ut för Therése
vårt andra gemensamma barn.

Januari 1995 ringde väckarklockan
för löpningen igen.

Februari 1999 ringde det för
varvning och VDM GULD i Sätra Hall.

Augusti 1999 ringde klockan för
slutvarvet i utomhuspremiären på bana.

Det ringer ofta hemma hos oss och
då mest till Zandra vårt största
barn född 8:e Januari 1981.

Nu ringer det ut för detta årtusende
och ett nytt rings in.

Jag dammar till Vallentuna nu idag
och kutar Nyårsloppet på 4km.

Fast med mina bilringar runt midjan
så skulle jag nog passa bättre
i en boxningsring med tungviktare:o)

Ring klocka RING!

Ring in ett nytt
MILLENNIUM!

GOTT SLUT

&

GOTT NYTT ÅR!

Ari