Musikscenen var i ett vakuum. Grungen var död, alla gamla pudelrockare hade våfflat sönder håret och madonna hade fått hängtuttar. Ben Marlene på Jimmy Fun Music letade desperat efter en ny Per Gessle, men fann bara den gamla som fastnat i ett oändligt chorus. Bono hade blivit fet och Britt-popen var hopplöst förlorade i en kosmisk smörja tillsammans med di Leva. De köpstarka fjortisarna styrde med järnfast grepp musikscenen och Robbie Williams var deras framtid. Plötsligt ur intet fastnade en tanke i en träskhjärna och födde ett band. Bandet var något helt nytt. Blekfeta och naiva spelade de dumma melodier på ostämda instrument och sjöng falskt i stämmor tills att kaos omslöt hela skiten och klämde ut något äckligt vackert.

f.d. Cliff Barnes var fött