Själva ordet ”doping” kommer från det holländska ordet ”doop” som betyder sås och verbet ”doopen” som betyder doppa eller sänka ner. I Nederländska Afrika doppade boerna bröd eller annat i starka brygder för att på så sätt stärka sig inför kommande strapatser. Ur detta kom begreppet ”doping” som innebär att man utnyttjade medel och metoder som förstärkte den fysiska och psykiska prestationsförmågan. Doping har förekommit länge, redan i den 5000 år gamla kinesiska förteckningar över läkemedel finns drogen ”Ma Huang” nämnd. Drogen består av torkade delar från växten Efedra som finns i norra Kina och Mongoliet och var känd för att lindra hosta samt att öka cirkulationen. 1885 lyckades en japansk kemist isolera den aktiva substansen och gav den namnet Efedrin. Efedrin har i modern tid använts i dopingsyfte, ofta i kombination med koffein, stryknin och kokain. Ett annat ”förhistoriskt” exempel är berättelserna om att medlemmarna ur det gamla Inkafolket kunde löpa den långa sträckan mellan Inkas huvudstad Cuzco och Ecuadors huvudstad Quito på fem dagar under tuggandet av kokablad, samt de 72-timmars lopp som sägs ha utförts i ett sträck av azteker i norra Mexiko med hjälp av kraften ur en kaktusväxt. Med tiden har dopingmetoderna blivit allt mer sofistikerade och dopingfallen mer uppmärksammade.

Det första kända fallet av doping i modern tid dateras till 1865 då en dopad simmare försökte ta sig över Engelska kanalen. Det första rapporterade dödsfallet skedde under Bordeaux-Paris, ett cykellopp, 1886 då en engelsk cyklist avled. Under denna tid var det vanligast att man dopade sig med en kombination av eter, alkohol och nitroglycerin, det var även vanligt med en blandning av kokain och heroin. Inom boxningen var stryknin och konjak en populär metod för att få boxaren mer aggressiv. Första gången man framställde syntetiskt testosteron var 1937. På 40-talet startades en medicinsk forskning på preparat med liknande struktur, man ville få fram en medicin som minskade nedbrytningen av protein och ökade muskeltillväxten men hade så liten androgen effekt, förmanligande effekt. Med androgen menar man att substansen utvecklar samt behåller mannens primära och sekundära sexualkännetecken. Alla försök att framställa anabola steroider utan androgen effekt har hittills misslyckats. Såväl den androgena som den anabola verkan förmedlas via samma receptorkomplex. Det vetenskapliga namnet för det som i folkmun kallas ”anabola” är anabola-androgena steroider, eller AAS som det också förkortas. Det är den benämning anabola steroider kommer att ha i fortsättningen. AAS började användas bland kroppsbyggare i USA och forna Sovjetunionen under 50-talet, och det stora genombrottet i de flesta sporter skedde på 60-talet. Det var tillåtet att experimentera med dopingpreparat ända fram till slutet av 60-talet. Det var först under sent 60-tal, tidigt 70-tal som det formulerades regler för att förhindra doping, man utsåg en internationell medicinsk kommitté som sammanställde en lista över förbjudna dopingmedel. Rutinmässiga kontroller började tas i samband med de olympiska spelen 1968. AAS sattes dock inte upp på listan förrän 1975, och 1976 togs till exempel alla betastimulerar och astmamediciner bort, eftersom man inte ansåg att de skulle kunna användas i dopingsyfte. Fyra år senare sattes de upp på listan igen eftersom det visade sig att åtta av guldmedaljörerna gick på astmamedicin utan att vara astmatiker. Detta är exempel på att listan hela tiden revideras.

I Sverige står Riksidrottsförbundet för kampen mot doping och 1977 bildades en ”dopingkommission” eftersom det visade sig att man inte kunde upptäcka doping vid de vanliga testerna, och att dopingen hade börjat sprida sig till amatöridrotten. Laboratoriet vid Huddinge sjukhus började göra dopingtester 1980, och idag genomförs cirka 2000 dopingtester och analyser årligen, av dem är cirka en och en halv procent positiva. Den svenska idrottsrörelsen fick de första sammanhängande dopingreglerna redan 1979, men de införlivades inte med Riksidrottsförbundets stadgar förrän 1987. I dessa regler fastslås att doping i samband med idrottsutövande är förbjudet. Doping definieras som; bruk av medel eller användandet av metoder som i enlighet med IOK:s (Internationella Olympiska Kommittén) beslutande bestämmelser ansetts som doping. Eller som därutöver enligt vederbörande specialidrotts internationella förbunds, ISF:s, regler ansetts vara doping. IOK-definitionen är central eftersom det är den de flesta länder och internationella specialidrottsförbund i världen hänvisar till i sina egna regler. Sedan 1987 finns det en ”nordisk dopingkonvension” som innebär att en klubbansluten nordisk idrottsutövare kan testas när som helst och var han eller hon än befinner sig i Norden.

Avslöjandet av Ben Johnson, vid OS i Seoul 1988, var startsignalen för en serie av avslöjanden. Plötsligt framstod inte idrotten längre som så hälsosam eller ens som ett spel på lika villkor. Johnson fälldes på nytt 1990 för doping med ett testosteronpreparat. Med de enorma prissummor som finns i dagens idrott, drivs idrottsmän, läkare och tränare att söka nya svårupptäckta vägar till doping. Får utvecklingen fortgå kanske vi får se skidåkare som visar upp läkemedelsfabrikantens ” dopingpreparat” i stället, för som nu, märket på tävlingsskidorna.

Vad framtiden anbelangar så visar ett internationellt perspektiv att tillgången på AAS kommer att öka de närmaste åren. Länderna som är som huvudleverantörer av preparaten har hittills inte visat något intresse för att ta itu med missbruket. Något som också oroar många är att ungdomarna använder AAS som ett rusningsmedel tillsammans med andra droger och alkohol. För att förhindra denna utveckling krävs ett brett internationellt samförstånd, EU och Europarådet har hittills visat ett ganska svalt intresse för AAS-problemet utanför idrotten men måste nu ta till sig den kunskap som finns som problemets omfattning och risker. EU-länderna måste tillsammans agera för att bekämpa missbruket av AAS.

I Sverige ser läget ganska bra ut ändå, vi har identifierat problemet och börjat få någorlunda koll på dess utbredning. Vi har en lagstiftning som förbjuder handel med AAS och från och med 1 April i år, 1999, är det förbjudet att inneha AAS.